Älska eller hata dem, men det går inte riktigt att neka till det faktum att presskonferenserna alltid varit det mest intressanta eller spännande att följa under E3. Inget skapar mer känslor än dessa shower. De största plattformshållarna har enligt tradition alltid haft en given plats på mässan men På senare år har de fått sällskap av mindre och större utgivare som Bethesda, Konami, Square Enix och Devolver Digital.

Det fanns dock alltid någon som stod utanför och det var PC-spelarna. Detta var något som publikationen PC Gamer ville ändra på så de tog uppgiften i egna händer och skapade PC Gaming Show i 2015 för att ge datorn en plats att hävda sig även om det alltid varit i skuggan av konsoltitanerna.

LÄS MER OM E3: Sony chockade mig med Resident Evil 2 Remake

PC har ett problem på E3. Det är inte så att plattformen i sig lider brist på intressant och häftigt innehåll. Problematiken härstammar från något så enkelt som att ingen äger hårdvaruplattformen och rätten att hantera licenser på samma sätt som till exempel Sony äger Playstation och därmed har ett investerat intresse i att hårdvaran och mjukvaran möter framgång. När det kommer till PC är det på gränsen att var och en får klara sig själv. Därför är det bra att PC Gamer valde att axla rollen som språkrör för PC-spel.

Det har dock inte varit utan växtvärk och barnsjukdomar. Många uttråkade suckar av ointresse har dragits genom åren. Detta har varit en E3-show som behövt några år på sig att växa i sin roll som representant för PC-spel under E3. I sin grund gör PC Gamer exakt samma sak som de alltid gör. De gör ett urval om vilka spel de vill visa upp men eftersom de inte erbjuder samma lyster som att visa upp sitt spel på någon av de stora konferenserna har de haft väldigt svårt att övertyga utgivare och utvecklare att delta i deras show. Sen skall vi absolut inte blunda för att många av spelen som visas rentav sponsrar programmet. Men skall jag vara ärlig tycker jag PC Gamer lyckats dölja detta faktum mer och mer. Det är inte lika uppenbart att något är en ren reklam-spot som på t.ex. Video Game Awards. Och vem försöker vi egentligen lura? Allt på E3 är en enda lång reklamkavalkad.

LÄS MER OM E3: Ghost of Tsushimas lövverk och grönska tog mig med storm

Nu är alltså PC Gaming Show inne på sitt fjärde år och detta är första gången som jag kände mig genuint nöjd efter streamen var över. De två första åren var nämligen horribla. Programmet hade ett allvarligt problem med sitt tempo. Intervju- och talkshow-formatet har bestått genom åren men förr var dessa intervjuer för tok för långa. Man tappade mycket ånga när man satt ner i en kvart och pratar om samma spel eller datorhårdvara. PC Gaming Show brukade vara en ruskigt seg soppa. Det släppte försiktigt förra året och framförallt började man presentera ett större utbud av spel, något som började nå en riktigt respektabel mängd i år.

Jag har sett på samtliga shower av ren nyfikenhet men det har inte varit en direkt angenäm upplevelse, fram tills i år. I 2018 fann programmet en fin balans mellan spelmängd, sköna programledare, roande komik och framförallt ett betydligt mer raskt tempo. Inget spel gavs mer än några minuters prattid, vilket kändes precis lagom. Absolut viktigast var dock att årets utbud inte bara var kvantitativt bättre utan också kvalitativt. PC Gaming Show presenterade med enkelhet några av de mest spännande titlarna jag sett under årets E3. 

Oculus Rift-titeln Stormland från Insomniac är ett ambitiöst VR-försök, Sables belgiska serieuttryck väckte nyfikenhet och pixelhärligheter som Overwhelm och i synnerhet Noita bjöd på en low-fi-look med mycket stil samt imponerande pixelfysik. Den som ville ha något mer lättsamt charmades av Two Points Hospital och Ooblets, för att inte tala om en av årets höjdpunkter för mig – hajäventyret Maneater som starkt påminner mig om Jaws-spelet på Playstation 2. 

Sökte man spännande äventyr kändes både The Forgotten City och The Sinking City som tänkbara alternativ. Kickstarter-evighetsprojektet och grafiska kraftpaket Star Citizen gjorde besök medan svenska Coffee Stain Studios presenterade ambitiösa Satisfactory, ett Factorio-inspirerat spel sett ur förstaperson. Sen får vi inte glömma det lustiga att två spel var noiraktiga spel med taxichaufförer i huvudrollen och att vi bjöd på hela tre Battle Royal-spel där Explosm-relaterade Rapture Rejects såg mest unikt ut.

Det fanns som sagt ingen som helst brist på spännande spel under detta års PC Gaming Show. Det känns som PC Gamer hittat formen nu. De har fått medvind och nästa år sätter jag mig med glädje för att följa deras program. Det kan såklart inte jämföras med de tre stora utgivarna men vad gäller ren flärd och produktion men så länge man tar programmet för vad det är, är det svårt att inte komma iväg från det nöjd, belåten och sugen på kommande PC-spel. Och då har väl ändå programmet uppnått sitt tilltänkta syfte?