3 minuter lästid

Vi spelar spel främst för att fly från vår verklighet eller att kunna gå in i rollen som någon annan, oftast i formen av spelets protagonist. Spelens värld bjuder på så mycket som vi bara kan drömma om, eller världar som vi är glada att de bara är fantasi och inte verklighet. Fallout, jag tittar på dig. Den här magiska känslan att få vara ett med spelvärlden är helt underbar.  Du fördjupar dig i spelets handling, du är noga med dina val när ett dialogträd dyker upp, du blir emotionellt upprörd när en älskvärd karaktär offrar sitt liv för dig och känner lyckan när antagonisten är besegrad. Den känslan, är att bli en med protagonisten, den karaktär du just nu spelar som.

För att få den här underbara känslan, måste det finnas en koppling mellan dig som spelare och spelets protagonist, som om att ni lever i en symbios med varandra. Det finns många orsaker hur denna koppling sker och en av de mest vanliga beror på att du är intresserad av spelets handling och det som sker runt din karaktär. Detta händer oftast i spel där du skapar din egna karaktär och dina handlingar påverkar berättelsen, som vi kan se i t.ex. ”The Elder Scrolls: Skyrim”.

Detta kan ske i form av dialogträd där du får ett antal alternativ att välja från, och utifrån dina val kan handlingen ändras eller påverka spelkaraktärernas tycke om dig. Om du verkligen bryr dig om din karaktär och dess öde i världen du befinner dig i så gör du dina val på ett sätt som du vill din karaktär ska vara. Kanske du vill vara den mest hatade personen i hela vida speluniversumet? Då väljer du att prata på ett sätt så att alla karaktärer tycker illa om dig. Varför väljer du att spela så? Jo, för att du är protagonisten och det är så du vill spela spelet. Du har kontrollen över dennes liv och känner att du är med hen på grund utav detta. Jag älskar den känslan!

LÄS MER: Playstation – en konsol för sin tid

Du väljer själv vem du vill vara i Undertale; barmhärtig eller döda allt i din väg!
Du väljer själv vem du vill vara i Undertale; barmhärtig eller döda allt i din väg!

Alla spel är inte utformade för att skapa egna karaktärer, oftast på grund av att handlingen har en förutbestämd person som berättelsen kretsar kring. Trots detta finns det en möjlighet att känna av känslan att bli en med denne. För att ge en tydligare bild om vad jag menar så kan vi ta ”Undertale” som ett exempel. Handlingen i det spelet är relativt linjär, men vi kan förutom välja ett eget namn göra flera val under spelets gång som påverkar berättelsen och dess avslut. Vi bestämmer vem vi vill vara i spelet, vi kan välja att vara barmhärtig och skona alla fiender vi slåss mot eller vara en blodtörstig person som utför folkmord. Det är helt upp till dig som spelare att bestämma vem protagonisten är i den här världen, även fast berättelsen är (relativt) linjär.

Slutligen vill jag också slå ett slag för spel där du spelar en protagonist som du varken kan ändra i utseende, namn eller på något sätt påverka handlingen, men ändå känna dig som att du spelar rollen och är en del av dennes historia. Call of Duty: World at War ett exempel på ett sådant spel, iallafall för mig.

Låt mig förklara. När jag spelade det (detta spel spelas ur ett förstapersonsperspektiv) kände jag att jag blev en del av protagonistens liv tack vare handlingen som utspelar sig under andra världskriget. Karaktärerna runt omkring mig som assisterar mig under spelets gång hjälpte till att förstärka känslan. Jag kommer inte nämna några namn för att inte avslöja allt för mycket av handlingen (även fast spelet är rätt gammalt), men under spelets gång dör många av dessa karaktärer som du har stridit med och det påverkade mig på ett emotionellt sätt som jag inte riktigt kan beskriva. Kanske var det för att vissa av personerna hade ett tydligt personligt band mellan varandra och mycket tack vare förstapersonsperspektivet kändes det som att de pratade med mig, eftersom jag brydde mig om dem.

LÄS MER: Transference

Det finns vissa spel som det är helt omöjligt att bli en med protagonisten, men ibland känns det tryggt att veta att sådana spel finns och att jag kan fly denna verklighet och gå in i en annans roll. De spel jag har tagit upp i detta inlägg är exempel där jag har fått den här härliga känslan, men det finns säkerligen en hel del andra spel där du som läsare har känt samma sak. Det är jag helt övertygad om.


Erik

Erik är en lärarstudent med stort intresse för spel. Han har en förkärlek till indiespel, gärna något som har unika spelmekaniker, intressanta karaktärer och en tilltalande story. Du hittar honom som lyckligast framför sin PC med Stardew Valley igång.

All author posts