4 minuter lästid

Beyond Blue är en stillsam tredjepersonsdyksimulator som vill lära oss om det vackra och viktiga livet under ytan, och om människans påverkan på djur och natur i våra hav. Vi får följa Dr. Mirai Soto, en marinbiolog som har en förkärlek, eller kanske snarare en besatthet av kaskelottvalar. Här finns en rätt tunn berättelse om hur Dr Mirai vill följa en viss grupp av valar, och hur hon samarbetar med två andra forskare. Det finns även en liten sidstory om de personliga problem hon har med sin syster (helt ointressant dock).

Beyond Blue
Titta å njut.

Du spelar som sagt som Dr. Mirai, och du befinner dig ensam i en forskningsubåt någonstans i de sju världshaven. Mirai söker efter en grupp kaskelottvalar som hon vill studera mer ingående och lära sig mer om. Det görs genom att dyka ner i haven och simma runt i ett flertal otroligt vackra undervattensbiotoper. Du börjar i grunda vatten runt en atoll, där det simmar fiskar i alla regnbågens färger.

Djurlivet skannas av med någon sorts dator du bär med dig, och all information visas på skärmen. Här är ett gyllene tillfälle för alla som vill lära sig mer om papegojfiskar, delfiner eller maneter. För det är det spelet går ut på, att lära sig om livet i havet och hur viktigt det är att bevara det. De små minidokumentärer som lagts in är tagna direkt från dokumentären Blue Planet II och lär oss om olika forskningsprojekt och hur biologer jobbar för att lära sig om livet i haven.

Beyond Blue
Här finns ingen ytlighet.

Efter atollen dyker vi djupare och får se hur djur- och växtlivet skiftar från livet vid ytan ända ner till de mörkaste av djuphavsgravar. Mirai livestreamar alltid sina dyk, och tillsammans med två andra kollegor svarar de på tittarnas frågor och berättar om det dom ser. Lite då och då stöter hon på sin flock kaskelotter och vi får lite information om hur de lever och utvecklas.

EN VÄLDIGT ANNORLUNDA UNDERVATTENSUPPLEVELSE: Recension: Maneater

I Beyond Blue kommer du närmre djurlivet än någonsin, men hur nära du än kommer kan du aldrig skadas. Du kan simma precis framför nosen på en haj, men den attackerar dig inte. Du har ingen hälsa och behöver inte tänka på din syretillförsel, då Mirai har en futuristisk dykdräkt med ett integrerat rebreather-system som gör att hon kan stanna under ytan i en evighet om så önskas. Det är ett avkopplande sätt att spela på, då man slipper stressen att behöva tänka på sådant. Tänka behöver man faktiskt inte göra alls. Inga pussel skall lösas eller fiender besegras, det enda du gör är att observera och emellanåt lära dig saker. Det är bara att flyta med och titta och förundras över havets flora och fauna.

Beyond Blue
Livet på botten, visst är det toppen?

Beyond Blue är ett oerhört vackert och rogivande spel, men historien är lite för tunn för att jag ska bry mig något nämnvärt om den. Jag simmar mest runt för nöjes skull, för att titta på fiskar och för att lära mig om sjöstjärnor och havsålar. Jag kan förstå att utvecklarna ville ha någon sorts huvudperson som vi kan knyta an till för att hålla oss motiverande att spela, men den ytterst tveksamma berättelsen om Mirais syster borde strukits redan i idéstadiet. Beyond Blue är ett ytterst behagligt spel, men på tok för kort, det kan spelas igenom på ca. fem timmar, om inte mindre.

FRÅN HAV TILL LAND: Spelens ansiktslösa polissubstitut

När du har gjort alla de dyk du är där för att göra, och undervattensagan nått sitt slut, finns det även det s.k. Free Dive, alltså  ett spelläge där du kan välja själv var du vill dyka, om du känner att du vill se något igen, eller har missat något. Det är ett enkelt sätt att plocka de trophies man har missat tidigare i spelet, och en platinum fixar du på bara några timmar. Det Beyond Blue vinner på är dess fantastiskt vackra miljöer och musiken. Det är ingen direkt märkvärdig bakgrundsmusik, utan den musik som spelas är från en iPad på ubåten där du befinner dig emellan dyken. Musiken som spelas är mycket väl avvägd och genomtänkt för att passa in i det stämning som spelet vill förmedla. Du hittar ett smakprov här.

Beyond Blue
Havet är djupt.

Beyond Blue ger mig ett inre lugn som är sällsynt att få från ett TV-spel. Det är vackert, rogivande och emellanåt till och med lite vemodigt. Som människa skäms jag över vad vi gör mot naturen, men som spelare blir jag både glad och lite fascinerad att detta spel faktiskt har gjorts. Jag misstänker att mycket resurser har lagts på att utveckla spelet, som dårakt inte är någon storsäljare, men med rätt finansiärer är allt möjligt.

Att OceanX, James Camerons företag, delvis står bakom det kan dock förklara en hel del, då han mer eller mindre satsar på de projekt han personligen ser som intressanta, och brinner för just utforskandet av havet. Tillsammans med E-Line Media har de gjort ett spel som kan spelas både för nöjes skull och användas som utbildningsmaterial. Ett interaktivt läromedel för grundskolan. Det är den här typen av s.k. edutainment man ville se i skolan när man själv var ung.

Om man utgår från vad spelet faktiskt är, är det fantastiskt fint gjort. Det är tankeväckande och meditativt. Är du ute efter ett storydrivet spel med inslag av action kanske inte Beyond Blue är det du letar efter, men vill man ha något annorlunda och vackert för kropp och själ har du hittat helt rätt.