Ibland är spelutvecklare så hungriga när de gör sina spel att deras matbehov enbart kan stillas om de börjar klämma in lite mat i sina produktioner. Vissa drar det hela till sin spets och det slutar med att man skapat hela världar gjorda utav mat och godis. Det är dessa matnivåer som jag tänker slå en kik på idag.

EN ANNAN TEXT FRÅN VÅR MATSPECIAL: Little Dragon’s Café ger mig inte mersmak

Det finns många sätt att bedöma en matnivå. Det kan vara visuellt, funktionellt och även handlingsbaserat. Alla typer fungerar och får plats på min lista. Vissa är mer frikostiga än andra med sitt utbud. Somliga bjuder upp till en redig ögonbuffé medan andra hellre vill att du skall leka med maten. Här presenterar jag de spel och banor som är konstruerade utav mat som har gjort starkast intryck på mig genom åren, uppifrån till ner.

 

The Lost Vikings – Candy Land

Här har vi en banan till som är 100 procent visuell feedback och inget annat. Allt på Candy Land är dekor utan interaktion och det är också varför banan kommer först på listan. Det är en lite annurlunda och knäpp bana i spelet men på den här listan kommer man inte långt om man inte bjuder på mer än polkagrisar, choklad, sugrör och luftpumpar, många luftpumpar. Det mest originella är nog vattenfallet av choklad men även detta är bara grafiskt mer än något annat.

 

Zool – Candy Catcher

Chokladlinser är inbakade i chokladgrus och överallt ser man karameller så långt ögat når. Man studsar fram på desserter av gelé och sponsrade Chupa Chups-klubbor pryder landskapet. Stundtals får man till och se små reklamskyltar för det välsmakande klubbmärket. Nivån Candy Catcher som inleder den utomjordiska ninjamyran Zools äventyr använder godis som dekor men tyvärr inte mycket annat. Gelé kan fungera som trampoliner och grädde som snö som man kan glida nerför men det är ungefär hur långt de spelmekaniska bitarna sträcker sig när det kommer till hur man tillämpar mat i spelet.

 

Cuphead – Baroness von Bon Bon

Om Man enbart ser på miljöerna påminner baronessans bana väldigt mycket om Zools men i Cuphead sker det intressanta på spelplanen snarare än i bakgrunden. Den här bossstriden bjuder på en rad olika bossar med olika godistema. Det är faktiskt så många varianter att man inte alltid möter samma bossar. Här ovan har vi candycorn, chokladkaka och en tuggummiautomat men det finns även en Tootsie pop-fiender och lite annat. Sen är det svårt att missa det stora bakverket till slott också. Enda skälet att den här nivån inte är högre på min lista är för att det bara är en kort men utmanande bossstrid.

 

Psychonauts – Meat Circus

Den här är märklig. Hjälten Razputins barndomsminnen har korsats med lägerledaren Oleanders vilket har gjort att Raz cirkuslivminnen blandats ihop med Oleanders uppväxt. Oleander var son till en slaktare så resultatet av att deras sinnesvärldar kolliderat är en ohelig allians av rått kött och trapetser. Meat Circus är Psychonauts sista nivå, så de knäppa idéerna har här en faktisk handlingsmässig funktion medan det yttre mer känns som en parentes.

 

Rayman Origins – Food Land

Den här serien med banor bryter lite med föregående trender om att använda godis som bas för sina nivåer, men man har inte heller använt sig av mat som bas för sin bana utan det är snarare ugnar, spisar, pysande rör och het kol som är i fokus i Food Land. Nivån har hittat en rolig skruv på en eldbana och använder detta effektivt på lite olika sätt men det är faktiskt ganska lite mat på banan i överlag. Det finns fallande konserverburkar och alla fiender på banan bär charmigt nog kockhattar men tyvärr känns Food Land mer som en eld- och lavabana snarare än en matnivå.

 

Mario Kart 8 – Sweet Sweet Canyon

Här har vi ännu en bana som är proppfull med godis och bakverk! Mario Kart 8-banan Sweet Sweet Canyon har aldrig tillhört min favorit i spelet men det är svårt att neka till hur racet är fyllt med visuellt ögongodis. Precis före loppet startar är det svårt att missa att publiken vid mållinjen inte består av klassiska svampfolk eller Koopas utan istället är det söta pepparkaksgubbar, gummor och kak-Toads som glatt står och skuttar. Landskapet är omgivet av apelsinläsk där man här och där kan se gejsrar av dryck komma upp ur drickat. Vid närmre inspektion (d.v.s. när man dyker under ytan) kan man se att dessa fontäner har sitt ursprung ur flaskor på sjöns botten, en cool detalj.

Banan är strösslad av donuts, glassar och tårtor. Träd kommer i formen av godisklubbor och de klassiska Svampriket-kullarna är täckta av ett mumsigt lager grädde eller frosting. Man hindras att köra av banan genom uppradade polkagrisar längs vägrenen och uppe på fälten kan man se Oreos och vindmöllor gjorda av Sandwish-glassar. Nästan inget på banan fyller en praktisk funktion men däremot bidrar den kolossala mängden visuellt gottis oerhöert till hethetsupplevelsen när man kör sina tre varv.

 

Super Mario Odyssey – Luncheon Kingdom

När det kommer till interaktion med matrelaterade föremål finns det få spel som gör lika mycket och väl som Super Mario Odyssey. Går det att bära omkring på grönsaker och kasta dem i soppgrytor? Check! Kan man sparka på konservburkar? Check! Kan man förvandla sig till en köttbit? Check! Luncheon Kingdom är befolkat av det söta gaffel-folket Volbonans som är en av spelets mest finurliga karaktärs-designer. Världen pryds av kristalliserade grönsaker som avger en ädeljuvelskänsla medan hela landet är omgivet av bubblande rosa vätska vilket gör denna nivå till en eld- och lavanivå.

Heta tomater smälter ihop till varma pölar av tomatsås, i alla hörn hittar man högar med salt, Goombas bär kockhattar och Hammarbröderna gör detsamma men har dessutom ersatt sina hammare med stekpannor som är perfekta för att krossa hårda ostar. Sen får man ju inte glömma att på toppen av vulkanen Mount Volbano hittar man en enorm kittel där en stor mustig gryta tillagas året om. Vistelsen i staden Peronzo Plaza ackompanjeras dessutom av en fantastiskt mysig melodi som får tankarna att vandra till italiensk musik- och mattradition. Luncheon Kingdom är ett ymnighetshorn av mat och lek, en riktig föredöme för hur en kul matvärld skall formas.

 

Earthworm Jim 2 – Level Ate

Denna Earthworm Jim 2-nivå borde vara varje köttälskares flottiga dröm. Här hittar man köttsafter och bubblande cheddar så långt ögat når. Högar av salami bildar trappor, mestadels av marken man springer längs är gjord av bacon, här och där ser man T-bone-stekar och köttbullar spetsade på bestick. Bakgrunden består uteslutande av hamburgare som ligger på en enorm grill där var och varannan burgare är täckt av ett tjockt lager ost.

Äggulor agerar plattformar, men i somliga fall behöver man kläcka ägg för att få dem att landa på en varm spishäll så de steks och kan användas som plattformar. Spisar kan slås av medan man raskt tar sig fram genom en bana där ens framfart hindras av svävande sugrör och chilla sniglar. Anledningen varför man har bråttom är för att man genom hela banan jagas av varje daggmasks mardröm – ett enormt saltkar!

När det sen vankas boss kommer den i formen av en stek som balanserar sig på en tallrik med potatis och peppar. Arenan för kampen mot Flamin Yawn är dessutom även den av delikat design. Den här striden äger nämligen rum i en pizzakartong på en ostig pepperonipizza.

Skälet att detta är min vinnare beror faktiskt inte på spelmekaniska variationer för den duellen vinner Super Mario Odyssey lätt. Nej, skälet är att ingen annan bana framstället mat så dekadent, galet men samtidigt smakfullt. Man blir rentav hungrig av att hoppa omkring på denna fantastiskt fettiga bana. Sen kan jag inte låta bli att ge den bonuspoäng för sitt otroligt fyndiga val av nivåtitel.

Vilka matnivåer har gjort starka intryck på dig genom åren?