Man kan inte vara bäst på allt, och inte sämst på allt heller. Alla har sina styrkor och sina svagheter. Här är de fem områden inom spelvärden där jag är som allra vekast. Det här är mina spelarbrister.

5. Göra mål i hockeyspel

Jag vet inte hur många hundra timmar jag spenderat i diverse hockey-spel genom åren. Framför allt under första halvan av 00-talet var det NHL som gällde hos mig. Då var säkert hälften av alla mina speltimmar NHL. Allt detta hockey-spelande gjorde mig förstås rätt skicklig på spelen, där jag bemästrade alla element, inom såväl defensiven som offensiven. Jag kunde allt, utom att göra mål.

Förutom det klassiska knepet att köra en spelare i full fart ner i hörnet och kasta fram pucken till en annan spelare framför mål, så att målvakten tvingade att göra en allt för snabbt sidoförflyttning, hade jag ingen aning om hur jag skulle få in pucken i nät. Jag träffade målvakten mitt i bröstet. Hela tiden. Det var tur att jag oftast spelade med en kompis, en kille som faktiskt kunde sätta pucken i mål, så jag fick fokusera på att passa till honom när han kom i rätt lägen och så fick han trycka dit strutarna.

4. Tänka flera steg framåt i stressiga pusselspel

Spelarbrister

Jag älskar turordningsbaserade strategispel och brädspel där man måste tänka flera omgångar framåt. Man skapar planer, måste skrota sina planer, skapa nya planer, testa igen, anpassa sig, lägga upp nya planer, och backup-planer, och äntligen går allt i lås. Passar mig utmärkt. När jag får en stund att tänka alltså.

Sämre går det när man ska tänka flera steg framåt och det går på tid. I spel som Puyo Puyo och Tetris får jag panik, och det slutar med att jag gör vad som ser bäst ut just i den sekunden, vilket skapar fiasko på lång sikt. Man ska leva i nuet sägs det, men i pusselspel som går på tid är den taktiken allt annat än en succé.

3. Svänga i bilspel

Ja, jag kan förstås svänga i bilspel, men jag kan inte göra det bra. Antingen svänger jag för brant och kör in i det inre räcket eller så svänger jag för vint och kör in i det yttre räcket istället. Att faktiskt hålla mig någorlunda mitt på vägen och ta en fin sväng som de andra bilarna i loppet, nej, det klarar jag inte av.

LÄS ÄVEN: Jag har förlorat intresset för svåra spel

Jag har läst en hel bok om hur man lyckas i racingspel. Jag har lärt mig det här om den perfekta körlinjen. Jag har lärt mig det här om bromsteknik. I teorin. I praktiken… Nej, det funkar bara inte. Om jag körde bil i verkligheten hade jag förmodligen klarat det här bättre. Eller så ska trafikanterna i Östersund bara vara glada över att jag aldrig försökt skaffa körkort.

En gång tog jag en perfekt sväng i Forza Motorsport 4 och fick till och med en achievement för det. Jag har ingen aning om hur det gick till.

2. Sätta combos i fightingspel

Jag älskar fightingspel. Det är något speciellt när det är en mot en, när det inte finns några ursäkter, när man inte kan prata om tur eller tillfälligheter. Det är snabba reflexer, snabba beslut, möjligheten att överrumpla och lura sin motståndare. Jag har aldrig varit särskilt bra på fightingspel, men jag har tränat och tränat och långsamt har jag blivit allt skickligare.

Jag har blivit bättre på att ta rätt beslut under tidspress, jag har blivit bättre på att inte vara alltför het, utan att ta ett steg tillbaka när det behövs, jag har blivit bättre på att variera mig och inte köra samma taktik om och om igen tills jag kör ner den i botten.

Men en sak har jag inte blivit bättre på och det är att sätta combos. Det verkar så enkelt när jag ser det på Youtube. Det verkar så enkelt när jag läser om hur man ska göra. Men när jag själv ska sätta en combo… Då funkar ingenting. Glöm att det har med nerver och tidspress att göra; inte ens i träningsläget lyckas jag sätta en combo.

Jag tittar på instruktionsexemplet och gör precis likadant, men det funkar ändå inte. Jag är för tidig eller för sen, eller det vanligaste problemet: jag hamnar för långt bort från motståndaren för att kunna sätta in några fler attacker. I datorns exempel befinner sig alltid Cammy alldeles intill sin motståndare, men jag hamnar bara allt längre bort för varje attack, tills inga attacker längre träffar. Vad jag gör för fel har jag ingen aning om?

1. Sikta i onlineskjutare

Precis som fightingspel älskar jag team-baserade onlineskjutare. Spel som Battlefield 1943 och Splatoon 2 är nog det bästa jag vet inom spelvärlden egentligen. Å ena sidan är det snabba beslut och snabba reflexer och å andra sidan är det långsiktigt taktiskt tänkande, att lära sig spelets vapen och omgivningar, att samarbeta med sina lagkamrater. Då att bygga upp en taktik och en strategi som fungerar på lång sikt och att samarbeta med andra spelare är min starka sida brukar jag inte göra bort mig i spelens strider. Förutom en sak. Jag har väldigt svårt att för att sätta headshots. Eller träffa fiendens kropp överhuvudtaget. Ofta träffar jag precis, precis bredvid fiendes kropp.

Jag är som killen i Pulp Fiction som från två meters håll lyckas träffa precis allt med sina pistoler utom sina två måltavlor. Kanske borde jag skaffa nya glasögon? Eller en ny TV? Eller skaffa muskelavslappnande tabletter? Eller sluta spela single-player spel med autosikte? Det spelar ingen roll om motståndaren rör sig snabbt, kastar sig än hit och än dit, eller om jag smyger mig på en fiende bakifrån. Jag träffar alltid mitt mål… nästan. Av någon anledningen träffar jag precis, precis bredvid.