En av världens mest omtyckta anime-serier – Dragon Ball har legat till grund för massor av olika spel till både datorer, konsoler och mobila enheter, med allt från hyfsade till riktigt bra spel. Det som saknades var något som verkligen gjorde seriens ikoniska stil rättvisa utan att tumma på resten. Inte för att Xenoverse 1 och 2 var dåliga spel, men rent grafiskt såg de ut som 3D-grafik med ett serietidnings-filter pålagt. Bulken av dina motståndare var dessutom tråkiga kopior med ett mycket begränsat antal anfallstekniker. Med Dragon Ball FighterZ gör man äntligen varumärket inte bara rättvisa stilmässigt men även spelmässigt.

När det utannonserades att Arc System Works fått i uppdrag att utveckla ett traditionellt fighting-spel baserat på Dragon Ball Z-serien drog hela den kollektiva fighting-communityn en suck av lättnad. Äntligen skulle vi få ett genomtänkt 2.5D-spel utvecklat av gänget bakom de legendariska spelserierna Guilty Gear och BlazBlue.

Nu är det släppt och grafiknörden inom mig gråter glädjetårar i takt med spelets bombastiska soundtrack. Trots att jag sett videos och skärmdumpar trillar min haka ner i marken av ren hänfördhet när jag startar spelet för första gången, så vackert återskapad är spelvärlden. Att det hela är skapat i 3D-motorn Unreal Engine 4 är svårt att tro, så äkta ser allt ut. Eller för att vara helt ärlig detta ÄR Dragon Ball Z-anime-serien, punkt slut! Självklart räcker det inte bara med ett vackert yttre men lyckligtvis levererar spelet även på övriga områden.

Det första som möter dig som spelare är en hub – ett område där du kan gå omkring och interagera med andra spelare, köpa olika avatarer som representerar dig samt sätta igång olika spellägen. Vilken hub du hamnar i är slumpat, men standardmässigt hamnar du bland andra spelare från samma region. Det är fördelaktigt och minskar risken att möta folk med hög latens, men du kan givetvis ändra region i spelets olika menyer. Upplägget med en hub påminner om Arc System Works senaste spel och är ett trevligt sätt att ”träffa” nya vänner.

LÄS MER: Undergången som Doom skänkte

För att stå ut i mängden kan du spendera virtuella pengarna på nya avatarer eller köpa lådor där du inte vet vad du får innan du köpt dem. Dock spenderar du aldrig riktiga pengar, utan det är mest en kul grej. Du får en liten summa när du startar spelet och kan enkelt tjäna mer genom att slåss i något av de olika spellägen som erbjuds. Skulle du föredra att bara välja vad du vill göra direkt i en meny finns det alternativet med.

Väljer du att spela själva story-läget bjuds du på ett brädliknande spel där hjälten Goku fungerar som din pjäs och genom att flytta runt honom kan du i vis mån styra vem du möter och vilken typ av match som du står inför. Det finns flera olika typer av upplägg för striderna och det kan handla om allt från träningsmatcher där du ska utföra olika attacker enligt anvisningar, till rena boss-fighter mot ett gäng av seriens mer kända elakingar. Träningsmatcherna är ett kul sätt att lära sig grunderna i spelet utan att det blir repetitivt eller tråkigt.

Oavsett vilken utmaning du väljer är det alltid ett krav att du ska vinna, annars är det game over och du måste starta om den delen du påbörjat. Då allt är uppdelat i kapitel är det ingen katastrof om du förlorar, men det svider en del som sig bör. Striderna lättas upp av mellansekvenser som ser ut att vara tagna direkt ur anime-serien och bjuder på lättsam underhållning. Jag uppskattade berättelsen mer än jag trodde, speciellt då både den och spelet i övrigt låter dig växla mellan de japanska och amerikanska röstskådespelarna. En trevlig bonus som borde vara standard! Spelar du igenom alla tre historierna lär du behöva runt 12 timmar, vilket är mer än nog för ett fighting-spel.

Till mångas stora glädje är tag team en viktig del av spelet och genomsyrar allt du gör. Det skapar ett extra lager av strategi och låter dig utföra extra kraftfulla attacker tillsammans med dina medkämpar. I början av spelet har du 24 olika karaktärer att välja på, flera är dock varianter på seriens mest populära figurer, men efter en stund märker du att de skiljer sig åt mer än vad du trodde från början. En smart sak är att alla combos, superattacker och vanliga slag är baserade på samma knappkombinationer oavsett vilken av de 24 du spelar. Men vad resultatet blir är unikt för samtliga kämpar och således också vilken strategi som är mest effektiv.

Allt flyter på i stabila 60 bildrutor per sekund och ser helt magiskt ut. Även ljudeffekter och musik är av god standard. Multiplayer fungerar bra och jag har inte haft några dåliga upplevelser. Beror nog delvis på att du matchas med folk nära dig, då du faktiskt anger vilken del av Europa du bor i. Tiden får dock utvisa hur bra det funkar på sikt.

Utöver story-läget finns det lokal multiplayer, rankade matcher, träningsläge med nötning av combos och super-attacker i flera olika varianter och ett traditionellt arkad-läge. Oavsett vad du väljer kommer du ha roligt och det märks att allt är genomtänkt. Därför är det verkligen svårt att hitta något att klaga på förutom själva berättelsen som kunde varit vassare och visst vore det trevligt med mer unika figurer att kämpa med och mot. Men det är ändå petitesser i ett i övrigt helt lysande spel som kan mäta sig med genrens absolut bästa.

Sa jag förresten att spelet är löjligt snyggt?!

BETYG: 8/10