3 minuter lästid

”Groovy”. Butiksbiträdet Ash Williams (spelad av Bruce Campbell) catch phrase från Evil Dead-filmserien är inom skräckfilmsgenren en riktig klassiker, precis som filmerna i sig – med all rätt – är kultförklarade. Alla tre filmerna är helt annorlunda sett till tonen – The Evil Dead är en renodlad skräckfilm medan Army of Darkness: Evil Dead III är en skräckkomedi, som frambringar skratt framför kalla kårar. Stop motion-osande Evil Dead II lägger sig någonstans mitt emellan och har väl egentligen flest fans i trilogin. Efter nästan 20 år är det återigen dags för Ash och hans demoner att dyka upp som TV-spel.

LÄS ÄVEN: Predator: Hunting Grounds

Sammantaget finns det få bra spel baserade på gamla, klassiska skräckfilmer. Florida-baserade Saber Interactive tänkte ändra på detta i och med Evil Dead: The Game – ett survival-skräckspel starkt baserad på nämnda trilogi samt serien Ash vs Evil Dead. Precis som 2017 års Friday the 13th: The Game är detta en asymmetrisk multiplayer-historia där fyra spelare tar kontroll över fyra överlevare medan en femte spelare iklär sig rollen som The Kandarian Demon, den osynliga ondska som härjar i skogarna och besitter människor och andra saker, som bilar, träd och liknande. Den som har sett filmerna vet vad jag pratar om. Överlevarnas mål är inledningsvis att finna tre delar av en karta som visar vägen till Necromonicon – De dödas bok. Efter de funnit de tre delarna ska man ta sig till platsen där Necromonicon ligger för att förstöra boken, men som om inte det vore nog måste man även förstöra The Kandarian Dagger som återfinns på en helt annan plats. Efter att man har utfört detta ska man ta sig an The Dark Ones, en grupp demoner som skulle kunna liknas vid ondskans ledare. Som demon ska man helt enkelt se till att de andra spelarna inte kan utföra dessa uppdrag.

Varenda runda är strukturerad på samma vis. Banorna är bara två (en tredje kommer som DLC lite längre fram) men känns som om de vore betydligt fler då de kan utspelas i snö, regn eller mörker – för ondskans demoner finns varken dåliga väder eller dåliga kläder. Som demon förflyttar man sig betydligt snabbare än överlevarna, de som sett filmerna vet vad jag menar, och behöver samla några slags orbs som behövs för att utföra vissa handlingar för att sakta ner, alternativt ta död på, överlevarna. Hur man gör livet surt för de andra spelarna kan handla om allt från att sätta ut fällor på specifika platser, framkalla portaler där fysiska demoner slungar sig ut eller skrämma karaktärerna tillräckligt (det finns en fear-mätare) så att man kan besätta deras kroppar, vilket innebär att man för en kortare stund får ta över den karaktären inklusive dess vapen.

LÄS ÄVEN: Konsten att skrämmas

Man har dessutom tre olika demoner att välja på (Warlord, Pupeteer och Necromancer) där alla har olika attribut. Att besätta en annan spelare är spelets allra bästa knep och dessutom extremt kul. Bäst för man då kan attackera de andra spelarna (gärna samtidigt som fullt med andra demoner attackerar) med riktigt bra vapen, och kul för att man kan välja att hoppa ner med spelarkaraktären från ett högt vakttorn samtidigt som man låter spelaren få tillbaka kontrollen (och förlorar massa liv eller rentav dör), eller springa rakt in i en eller flera fällor man har satt ut. Då skrockar man gott i TV-soffan. Som spelare gäller det att samla på sig så bra vapen som möjligt och andra hjälpande attiraljer som krävs för att överleva och klara av uppdragen.

Grafiken och atmosfären är strålande, och det känns verkligen som om man är i Evil Deads skräckuniversum – både som överlevare och som demon. Tyvärr är spelet egentligen extremt enformigt då det är exakt samma uppdrag överlevarna ska klara av och demonen ska försöka skydda hela tiden. Det enda som skiljer är de två olika banorna inklusive väderleken, och var på banan de olika kartdelarna, kniven och De dödas bok placeras. I skrivande stund är dessutom spelet ganska obalanserat då det är överlevarna som vinner säkert nio matcher av tio. Undertecknad tycker dock att kaoset som demonen kan frammana är ruskigt kul, och såvida man hamnar med vettiga spelare som går åt samma håll i samlad trupp är det kul, och småläskigt, som överlevare också. Den nya, kommande banan är ändå ett efterlängtat tillskott (när den väl kommer), och för att spelet ska hålla ännu längre hade det varit intressant med lite olika sorters uppdrag, och inte bara samma hela tiden. Upplägget är för tillfälligt enformigt men ändå kul, frågan är egentligen bara hur länge det kommer hålla.