Jag trodde aldrig att jag vid nästan 30 års ålder skulle träffa en spelkaraktär som jag utvecklade en kärlek till likt hur jag tog vissa fiktiva varelser till mitt hjärta när jag var ett barn eller ungdom. Men Nintendo lyckades när de presenterade mig för Isabelle i Animal Crossing: New Leaf på 3DS, som var hennes debutspel.

Vad är det för dryck Isabelle har på sitt bord i New Horizons?

Jag föll direkt för hennes söta design, gulliga ljud och förmåga att uttrycka sig. Hennes ansikte var mer uttrycksfullt än många Animal Crossing-karaktärer före henne och det gav henne ett liv som jag tidigare saknat i serien.

New Leaf är spelet då jag verkligen började gilla Animal Crossing och Isabelle bidrog definitivt till det då hon gav personlighet åt en värld jag tidigare upplevt som lite stel och träig. För mig var Animal Crossing en by fylld med massa stela karaktärer med mycket att säga. Det var länge ett spel som mest var känt och speciellt för sin hutlösa mängd skriven dialog. Det var en prestation utan dess like för sin tid men jag förstod aldrig charmen med spelupplägget.

Med åren har jag dessutom tagit till mig Animal Crossings karaktärsdesign mer och mer, för skall jag vara ärlig kan jag inte påstå att jag var ett fan av Gamecube-designen och hur bybon oftast såg ut som en skrämmande rödögd clown som stirrade in i min själ.

Isabelle inledde en process att ge invånarna mer personlighet sen tidigare. Det var många bybor i djurbyn som blev charmiga i New Leaf och det märks att Nintendo uppmärksammat detta vilket resulterat i en charmigare Tom Nook och en Blathers som nu är förtjusande kul och mysig att tala med i New Horizons. Även deras ansiktsuttryck har utökats vilket gör dem roligare att titta på. Isabelle är hursomhelst fortfarande min nummer 1 och det märks att hon är en publikfavorit då hon återigen hamnat i en prominent position i Animal Crossing: New Horizons i egenskap som assistent åt Nook i Resident Services-byggnaden. Här hjälper hon spelaren att byta flagga och ö-melodi, och hon kan även hjälpa dig sjasa ut oönskade bybor av ön. Utöver detta vill hon också blända en med sin skönsång varje gång man byter öns signaturmelodi.

Säg vad ni vill om Tom Nook eller K.K. Slider men Isabelle har blivit Animal Crossing-seriens ansikte utåt, ett språkrör som serien var i stort behov av. Det är skönt att kunna associera varumärket med något välkomnande och sött och Isabelle gör det enkelt att vilja återvända.

Bara det faktum att communityn valde att para ihop henne Doom Guy som ett schyst radarpar inför lanseringen av dessa respektive spel i vår säger ju en hel del om hur många som tagit Isabelle till sitt hjärta. Det är nog årets hittills mest mysiga och wholesome spelcommunity-historia när dessa två grupper skakade hand och uppmuntrade varandras existens och kommande spelsläpp med hjälp av massa skön fanart med dessa framstående ikoner.

Hon är en av få Amiibos som pryder min spelhylla vid sidan av favoriter som Yoshi. Det är som sagt lite förvånande att Nintendo lyckades få mig, en herre på 30 år, att älska något fiktivt igen. Och de gjorde det med en liten gul Shih Tzu med grönt väst och positiv attityd och ett brett spektra av bedårande och minnesvärda ansiktsuttryck. Hon är och förblir min spel-waifu även när jag nu närmar mig 40.