Baldur’s Gate 3 är ett fenomenalt spel i nästan alla avseenden. Berättelsen engagerar och får varenda sten att kännas intressant i vilken skogsdunge man än passerar samtidigt som striderna är sådär lagom invecklade att man geniförklarar sig själv varje gång en fiende förtvinar. Spelet är dessutom väldigt snyggt med mulligt vibrerande miljöer som nog till och med fått allfadern av fantasy, J.R.R Tolkien, att bli imponerad. Men en värld är ingenting utan sina karaktärer och det är föga förvånande här som Baldur’s Gate 3 skiner som mest, i både manus och skådespeleri. Atmosfären suger in mig från första stund och jag kan inte låta bli att bli hänförd av det som troligtvis kan komma att klassas som årets absolut bästa rollspel.

Spelvärlden är inbjudande och uppmuntrar till äventyr från den första sekunden till den sista.

Men vad är det egentligen som krävs för att skapa en riktigt bra karaktär? Enligt den svenska akademiens ordbok handlar karaktär om sammanfattningen av de egenskaper som utmärker, kännetecknar eller särpräglar en person i sak. Det här är inte en enkel sak att omförvandla i ett spel, tvärt om krävs det en symbios mellan flera parametrar. Filmen kan tydligt gestalta detta med hjälp av foto, ljud och ljus samt skådespelare som lever ut på vita duken. Vad krävs då för spelen? I många år har man försökt efterleva den standard som Hollywood etablerat med The Last of Us som den kanske mest inspirerade tolkning vi sett i både kameraarbete och manus. Grafiken och animationen är ju självskrivande som avgörande komponenter, men så också individernas historia, berättelse och mening i den värld de befinner sig i. För utan kontext är en karaktär ingenting och utan karaktärer är ett spel bara grafiska pixlar.

ANNAT 2023-STORROLLSPEL : Sluta spela Starfield som om det vore Skyrim

Det finns givetvis en rad goda exempel på spel genom åren som hanterat just karaktärer på ett träffsäkert sätt, det första som kommer upp för mig är Mass Effect. Visserligen grundades allt i ett oerhört utvecklat universum som gav allting en viss snålskjuts men samtidigt kändes spelet väldigt personligt, mycket tack vare de individer som befolkade ens besättning. Garrus är nog den första som många tänker på. Rak och ärlig med en bra hållning och ett hjärta av guld. Men för mig var Tali speciell med hennes nyfikenhet kring galaxer och dess byggstenar men också för mänskligheten i stort. Hennes lyster gav mig en mening med färden på ett sätt jag inte såg framför mig innan Normandy lyfte från citadellets hamn. Det var inte karaktärerna jag kom dit för från första början, men det var karaktärerna som fick mig att stanna till slutet.

I Baldur’s Gate 3 är man uppe och nosar på samma nivå som Mass Effect tidigare haft. Jag skulle inte påstå att jag ännu fallit för någon som jag föll för Tali men potentialen finns absolut där. Visst är varje karaktär stark i sig; du har bland andra Gale med sin törst för magi som måste lugna den tickande bomben i bröstet, Wyll som försöker bryta sig lös från en pakt med djävulen eller Shadowheart som ber till gudinnan av mörker när de andra har gått och lagt sig. Var och en med en spännande bakgrundshistoria, men också med ett röstskådespel som får andra spel att blekna. Det här är dessutom bara ett axplock av vilka man stöter på under sin genomspelning men jag tycker just de symboliserar vad spelet gör absolut bäst, vilket är de påtagliga nyanserna i kompanjonerna som presenteras.

Jag ser dig, Wyll.

Det är allmänt känt att en genomspelning inte är den andra lik i Baldur’s Gate 3. Jag har redan nu diskuterat mina upptåg med kompisar och våra historier skiljer sig åt på många olika sätt. Kontentan i det hela är dock att just karaktärerna är det som drivit oss framåt. I vissa avseenden betedde man sig på ett visst sätt för att gynna någon man tyckte om för att i nästa avfärda en annan som gick en på nerverna. Alla vänner hade olika ingångsvärden och det är där Baldur’s Gate 3 sticker ut, här är nämligen allting tillåtet. Vad man än ritar upp i huvudet så går det att genomföra till viss grad. Det är bara fantasin som sätter gränser och jag vet inte om jag varit med om det på det här sättet förut. Vill jag sticka kniven i någons rygg är det fritt fram. Enligt utvecklarna, Larian Studios, finns det ungefär 17 000 olika slut i spelet. Många gånger rycker jag på axlarna och kallar sådana citat för billigt PR-trick, den här gången är jag dock sugen på att se varenda ett av dem för att det finns ett värde med det. Din egen historia är viktig.

LÄS MER: Nintendo alltid varit ett företag som haft djupa rötter i spel och lek

Ett litet krux med spelet är att en genomsnittlig genomspelning tar ungefär 50 timmar att genomföra. Och då har du bara sett huvudberättelsen. Man får nog lätt räkna med 20 timmar till utöver den initiala tiden vilket i sin tur jobbar emot mig som har både hus, fru, hund och barn att ta hand om. Vi som spelare investerar vår tid som valuta och måste hela tiden göra avvägningen kring vad som “är värt”. Visst är det roligt att upptäcka många spel under ett år, men skulle man behöva bara en digital värld att leva i är Faerun i Baldur’s Gate 3 ett mycket gott alternativ. Jag menar; vem behöver egentligen det verkliga livet när alla dina kompanjoner ändå känns minst lika levande i det digitala.