1 minuter lästid

Jag kan inte under några omständigheter påstå att årets utgåva av God of War var ett dåligt spel men jag kan inte heller påstå att det var felfritt. För varje briljant yx-mekanik eller smart kamerabeslut fanns det även problem.

God of War har en ful ovana att dingla målet framför näsan på en tidigt. Toppen av berget. Det är ditt mål. Det finns de kritiker som hyllat detta beslut, att upprätta målet så tidigt, för det skapar en morot. Jag instämmer delvis med dem. Det är absolut en bra idé. Det fungerande till exempel utmärkt i Journey. Då är det synd att moroten i God of War ständigt rycks undan från dig. Detta går ihop med ett av de största problemen jag har med God of War, nämligen dess spellängd.

VÅR RECENSION AV: God of War

Tid är pengar brukar man ju säga men ännu viktigare är att tid är just tid. Min tid. Min dyrbara tid som jag måste använda till olika saker. Då vill jag att varje timme räknas, och här misslyckas God of War, då det alltmer stoppar in onödig utfyllning. Uppdrag känns artificiellt långa och har både 4 till tio för många killzones och transportsträckor. Jag känner inte riktigt att spelet respekterade min tid.

God of Wars huvudkampanj behöver inte vara 30+ timmar. Det som gör mig mest frustrerad är dock hur målet alltid rycks undan från mig när jag är så nära. Det vore okej att göra det en gång, det är ju trots allt dramatiskt, och serien har gjort liknande drag tidigare. Men gör det inte ytterligare två gånger, där varje extra gång känns mer krystad än den andra. God of War har en ful trend att tvinga mig starta om för att nå samma rackarns mål på nytt. Den där moroten ser till slut ganska rutten och oaptitlig ut, och det sista jag vill känna i spel är en önskan att saker skall ta slut. Det är inget bra tecken.

Jag trodde vi kommit längre när det kom till att skapa substansrikt innehåll i spel. Det är fantastiskt ur vissa avseenden att God of War blivit öppnare, för att tillåta utforskning är alltid kul men jag förstår inte varför berättelsen skulle bli en sådan seg upplevelse. Det är synd och skam på en annars så polerad kreation.