3 minuter lästid

Skräckspel finns det gott om, men sen finns det de där skräckspelen som vart vartannat år blir så kända så de ger spel-communityn kollektiv skrämselhicka. Spel som Silent Hill, Dead Space, Amnesia: Dark Descent, Outlast, Condemned, Alien: Isolation, P.T. och såklart Resident Evil är några av de som tillhör denna kategori.

Sen finns det en undergrupp bland dessa spel som utöver att ge oss men för livet dessutom ger skräcken ett ansikte, en fiende att frukta och fly ifrån. Här hittar vi Silent Hills Pyramid Head, Amnesias gatherer och Lisa i P.T. Det är de där varelserna som man helst håller sig så långt ifrån man bara kan. 

Skräck kommer i många former.

En serie som varit extra bra på att skapa hot som inte bara är just hotfulla men som också har minnesvärd design är Capcoms Resident Evil. Nemesis uppfläkta tandkött och Williams uppseendeväckande obehagliga ögonaxel-design har för evigt bränt sig fast på skräckkollektivets hornhinna. Därför är det lite lustigt att den varelse som på sistone fått sociala medier att gå varmt är Mr. X, jägaren som blev en gång i tiden blev överskuggad av William i ökändhet. 

Alla visste vem William var på den tiden men väldigt få var bekanta med den uppklädda Mr. X. Jag skall erkänna att Williams bakgrund och design gjorde honom väldigt minnesvärd men Mr. X är den individ som definitivt skrämt skiten ur mig mest i Resident Evil 2 varje gång han brakade rakt igenom en vägg eller liknande. Han avger från första stund en aura att frukta, och det är inte  nödvändigtvis på grund av hur han ser ut utan det är snarare för att han omedelbart låser blicken och kommer rakt emot spelaren med raska och bestämda steg som ekar genom polishuset. Dessa fotsteg är vad man fruktar mest genom spelupplevelsen. När Mr. X kommer genom en dörr stannar hjärtat.

För de som inte vet det är Mr. X är en mer intelligent form av en Tyrant (T-00) iklädd trenchcoat. Han är en föregångare till Nemesis, vilket är ganska tydligt med tanke på hans sätt att röra och bete sig. 

I remaken av Resident Evil 2 har man gjort en intressant sak med hans utseende. I originalet använde man en Tyrant som mall där man tonade ner hans omänskliga drag ganska rejält så som väl synliga vener och bölder. Och i spelet såg Mr. X i princip ut som en väldigt storväxt person.

Med dagens teknik till sitt förfogande har Capcom haft möjligheten att bibehålla hans mänskliga anlete samtidigt som man adderat mer omänskliga element såsom tydliga grå fåror genom huden utan att ta det hela för långt. Mr. X dyker rakt ner i uncanney valley vilket det gör honom obehaglig att se på och i sin tur spelare nervösa. Capcom valde även att sätta en trendig hatt på hans huvud och även om det kan tyckas fånigt gör det otroligt mycket för helhetsintrycket och den väldiga gestaltens skuggprofil. Så om man ser skuggan av en jättelik Dick Tracy vet man att det är fara och färde. Det var precis det som Mr. X saknade i gamla dagar. Han hade inget som utmärkt honom. Nu hjälper rock, hatt, väldig kroppsram och grå hud till för att ge karaktären en stark och minnesvärd profil. 

Mr. X
Ajdå.

Med det sagt får vi inte glömma att han fortfarande är en ständigt överhängande hot i Racoon Citys polisstation. En nagel i ögat som ständigt stör när man minst önskar det. Ur detta perspektiv har Mr. X mycket gemensamt Amnesia och hotet som vandrade runt i Brenneburgs många korridorer. Jag känner dock att Resident Evil 2 gör några saker rätt som jag inte tyckte Amnesia gjorde. Det hindrade mig alltid från att tycka om den moderna skräckklassikern.

Capcom lyckades med stor effekt scripta vissa sekvenser så att Mr. X inte alltid känns helt slumpmässigt placerad och det gör att han stundtals gör storstilad entré. De indikerar också genom hans monstruösa form och handlingar vilket hot han är. Han lunkar inte bara runt på måfå utan fyller en spelmässig och berättande funktion. Det är en smaksak men det här fungerar för mig.

Men mest lyckat blev omtolkningen av Mr. X utseende och hans sätt att röra sig. Det är sociala medier klart bevis på. Det är kul att se denna moderiktiga förföljare äntligen få sin välförtjänta tid i rampljuset efter levt i Williams skugga i 20 år. Vissa må tycka att han ser ut som om Dolph Lundgren spelade Colossus, men det har inte hindrat detta muterade väsen att på kort tid skrämma både en ny och gammal spelgeneration och blivit nästa stora skräckikon i spelvärlden.