Ni får rätta mig om jag har fel, men har man spelat ett Dynasty Warriors-liknande spel så har man spelat dem alla.

90% av speltiden kommer se ut så här. Gillar du det? Kör på!

Innan ni kommer med invändningar: jag har sett animen. Jag tycker verkligen om karaktärerna och deras ark. Jag gillar skurkarna och miljöerna och tonen. Men förutom cutscenes är det väldigt lite som påminner mig om att jag spelar ett One Piece-spel, allt är bara en röra av slag och attacker och specialmoves utan tyngd. Handlingen är det bästa med spelet för den är tagen direkt från animen (jag säger animen för jag har inte läst mangan och vill inte försäga mig). Mig tillsynes återvänder alla röstskådespelare för spelet och ger en bra insats, som vanligt.

Alla dina favoritkaraktärer får vara med, och Chopper är din favoritkaraktär (tro mig).

Du spelar som Monkey D. Luffy och hans besättning på skeppet Going Merry. En brokig skara av  karaktärer som alla har sin egna anledning för att vara ute på äventyr på böljan blå. Efter 20 år av anime finns det mycket handling att sammanfatta men summa summarum söker större delen av världens befolkning efter den mytomspunna skatten ”One Piece” som lämnades efter piratkungen Gol D. Roger (det är många piratrelaterade ordvitsar). Jorden är till största del täckt av hav och befolkningen bor på öar eller är sjöfarare men det finns även många gäng och polisstyrkor som är i konflikt med varandra och våra protagonister. Spelet börjar under animens andra ark där våra hjältar ska hjälpa en prinsessa rädda sitt kungarike från inbördeskrig samtidigt som en ond mafia-liknande organisation som kallas ”Baroque Works” försöker stoppa dem. Skurkar besegras, fiender blir vänner, vänner blir fiender, nationer räddas och går under. Klassiska shonen-anime-fasoner helt enkelt.

Cutscenes och skådisinsatser håller måttet. Här ser vi mig under känsligare tillfällen.

Spelet stavas slåss, slåss, slåss, och för att slåss har du en light-attack och en heavy-attack som i sin tur går att kombinera. Tillsammans med det har du en handfull specialattacker som boostar din styrka eller gör AOE-skada eller kraftfulla projektiler, etc. Specialattackerna ser maffiga ut men känns inte bra. Man vet inte vilken riktning de kommer dra en åt och de har en liten animation som flyttar runt kameran och gör det ännu svårare att träffa vad man siktar på. Strider slutar alltid med att du bara springer in i den största gruppen fiender och drar av samtliga specialattacker bara för att försöka träffa så många som möjligt. Det finns också ett leveling-system där du kan uppgradera din hälsa, attacker, snabbhet osv. Inget anmärkningsvärt men funktionellt nog för att gå obemärkt förbi.

Ett par gånger per bana möter du minibossar/maxibossar som tråkigt nog bara är något starkare versioner av de tusentals standardfiender du redan har dödat. Det enda som skiljer de åt är att de kanske är större, har lite färggrannare attacker och tar längre tid att döda. De har en sorts sköld-system som egentligen bara förlänger striderna. Det kanske hade varit mer intressant om något hade förändrats när du stötte på en boss (förutom som nu att det spelas en trevlig liten cutscene). Till exempel hade man kunnat tas in i en egen liten arena där stridssystemet hade förändrats åtminstone en aning, och att det sen handlat mer om reflexer eller att slå träffsäkert vid rätt tidpunkt, eller något speciellt alls. Det ska påpekas att vissa bossar har egna arenor, men problemet är att lösningen alltid är att slå så mycket du kan och inte låta dem röra sig, så även om arenan är en liten höjning från föregående miljöer så slutar det ändå med att jag trycker in dem i ett hörn för att dela ut så mycket skada som möjligt.

På bild: så mycket skada som möjligt.

One Piece: Pirate Warriors 4 blir tyvärr tråkigt fort. Horder av fiender som du med enkelhet massakrerar och tråkiga utbytbara miljöer som inte känns speciella på något sätt. Jag är inte en elitist när det gäller spelsystem, jag kan skjuta nazister i Call of Duty hela dagen eller slå ner skurkar som Batman i Arkham-serien hela natten. I de fallen förändras kanske inte sättet du spelar på så värst mycket, men miljöerna förändras, vilka fiender du möter gör skillnad och du måste ändra taktik. Inget av det återfinns i det här spelet. Allt känns som ett virrvarr av flygande lemmar och oförändrade uppdrag som bara går ut på att utplåna allt. Är det din kopp te? Kör på! Kul att det finns olika spel för olika smak, men för min del behöver jag något mer än det här. Jag kan inte ens ta det som hjärndöd underhållning för det går inte snabbt nog, och massakern är inte tillfredsställande.