2 minuter lästid

Jag har alltid älskat att flyga. Jag fick visserligen inte chansen att åka med i ett riktigt flygplan förrän jag blivit myndig, men jag minns tydligt hur jag brukade hoppa ner för trappen i hallen hemma och flaxa med armarna i hopp om att stanna i luften en liten stund extra. Tack och lov slutade jag med denna farliga jakt på superkrafter rätt snabbt och nöjde mig med att susa genom skyarna i spelens värld. Jag är den första att tjuta till av glädje när ett spel förser mig med en jetpack, en flygande mantel eller till och med en wingsuit. Därför var det knappast svårt att sälja in Red Wings: Aces of the Sky hos mig, och hade spelet bara låtit mig spendera all tid ute bland molnen skulle jag varit helt såld.

Det är ett väldigt arkadinspirerat flygäventyr jag ger mig ut på när jag får axla rollen som en av de våghalsiga piloterna under det första världskriget. Innan jag ger mig ut möts jag av ett grynigt bildspel om händelserna som omringade slaget jag snart ska delta i, och även om historien hade varit den mest engagerande någonsin är jag rädd att de platta bilderna och den tradiga berättarrösten hade fått mig att tappa intresset ändå. Men snart är föreläsningen över och jag tillåts ge mig ut på det luftburna slagfältet.

”Det var i den stunden han visste att det var kört.”

Nu trivs jag. Det är lagom enkelt och lagom utmanande när jag susar runt med mina automatvapen och roterande vingar. Mina uppgifter är väldigt rakt på sak samtidigt som uppdragen ibland har en viss variation. Oftast handlar det dock om att bekämpa samtliga fiendeplan innan de bekämpar mig, och det är precis den enkelheten ett sånt här spel mår bra av. Striderna innehåller knappast några banbrytande inslag, men det är likväl tillfredsställande att sikta in sig på ett mål och glida runt bland molnen tills mitt offer är påväg mot marken. Jag känner mig dessutom extra häftig när jag tillåts dra upp jämsides med ett fiendeplan och avsluta lidandet med min lilla handpistol.

Om jag bara hade fått spendera all speltid i mitt flygplan hade jag varit mer än nöjd. Tyvärr innehåller spelet en förklädd historielektion med jämna mellanrum som inte alls klickar med vad som sker i övrigt. Jag menar inte att det är ointressant att lära sig om stridsflygplan under första världskriget, men när det monotona berättandet sedan mynnar ut i en färgglad och lättsam bana så skär sig det hela för mig. Det är visserligen inga långa stunder jag bjuds på dessa historiska inblickar, men det känns likväl som ett onödigt fokus som tar bort uppmärksamheten från spelets stora styrka. Jag kan lova er att majoriteten som ser det här spelet inte blir sugna på att klicka ”köp” i hopp om en inblick i flygförsvaret under 1910-talet.

Den läckra grafiken är som hämtad från närmsta serietidning.

Styrkan i Red Wings är verkligen själva flygandet och striderna som sker i luften. Jag bjuds inte på några som helst nyheter, men den läckra grafiken tillsammans med tajta kontroller gör att jag trots det har väldigt roligt där ute. Man behöver helt enkelt inte uppfinna hjulet (eller vingarna) på nytt. Så om du, som jag, älskar att flyga i spel och letar efter något som kan ta dig till skyarna kan detta definitivt vara något att kolla in.