Etikettarkiv: Pokémon Go

Pokémon Go fick hela världen att röra på sig

Ni har alla hört om Pokémon Go under 2016. Det skrevs spaltkilometer om fenomenet som tog världen med storm. Idag skall ni få höra en mer personlig berättelse om varför Alexander uppskattar det så mycket som han gör.

Även om spelet inte är ett fenomen av samma kaliber lever communityn och frodas än idag. Bara för att det inte är tiomiljontals människor som spelar det samtidigt längre betyder det inte att Pokémon Go inte är en framgångshistoria. Under åren som passerat har vi sett uppdateringar addera nyttiga funktioner och mer djup. Niantic har hunnit släppa lös flera olika generationer av Pokémon i vår värld, och även fast kylan biter hårt om fingrarna kan man se hur människor i alla åldrar återvänder ut på gatorna med sina mobiler för att fånga faunan med stor iver varje gång en ny kull med fickmonster blir tillgänglig.

Jag var en av de som envist spelade mig igenom dess knackiga inledning som var nerlusad med tekniska problem och lite för naket innehåll. Jag såg en potential i konceptet och valde att hålla mig kvar men det berodde inte enbart på spelet utan även på mig som person och den relation jag har till att vandra utomhus.

Jag har under hela mitt vuxna liv uppskattat en promenad, gärna i vänskapligt sällskap. Eftersom jag inte är bilist och dessutom bor i en otroligt fotgängarvänlig stad som Malmö tar jag mig oftast fram genom den platta staden med mina fötter, ibland buss. För mig har vandring en inneboende livskvalitet även om man exkluderar nyttigt leverne, det ser jag mer som en fördelaktig bonus. För mig är varje kilometer en chans att utväxla kunskap, erfarenhet och berättelser. Även utan en vän eller partner vid min sida kan en promenad vara en period av lärdomar med en podcast i örat där jag ges konversation men i enkelriktat format.

Jag hade under rätt många år försökt hitta någon form av mobilspel som kunde göra promenerandet lite mer spännande, även på egen hand, men det gick sådär. Zombies, Run! var nära att fånga mitt intresse men det gick inte hela vägen, likaså med ett mer detektivliknande spel. Inte ens Pokémon Go:s spirituella föregångare, Ingress, fick mig motiverad nog att vandra runt i stan med mobilen i högsta hugg. Det skulle kräva att Pokémon återvände in i mitt liv med stor kraft för att detta mål skulle uppnås.

Det var egentligen min partner som var mest pepp på Pokémon Go eftersom hon är ett stort Pokémon-fan till skillnad från mig som aldrig kom längre än version blå på Game Boy. Men jag bär fortfarande på kännedom och nostalgisk kärlek till den första generationens Pokémon, och det räckte, tillsammans med min partners entusiasm, för att jag under ett halvår skulle återupptäcka Pokémons värld och alla dess spännande varelser medan jag gick runt i staden såsom jag aldrig gått förut.

Min stegräknare räknade femsiffrigt flera gånger i veckan. 10 000 steg blev 15 000 steg som till slut kunde bli 20 000 dagliga steg. Mina skosulor slets och mina fötter blev härdade medan mina annars redan magnifika, svällande vader blev absurt hårda.

LÄS HELA VÅR JUBILEUMSSPECIAL: 20 ÅR MED POKÉMON

Som sagt, jag tycker om att gå men jösses vad jag vandrade runt i Malmö och faktiskt hela Skåne den där sommaren i 2016. Dels var jakten skojig men en av de största dragplåstren var det faktum att man jämnt och ständigt stötte på andra Pokémon-tränare i parker och stadskärnor. Inte ens lilla Osby i norra Skåne hade klarat sig undan Go-galenskapen. På ICA fanns det utställda laddare åt Go-spelare och på tågstationen såg vi minst 7-8 människor med nunan i telefonen och med svepande finger mot skärmen.

Pokémon Go-febern var verkligen något väldigt speciellt som lockade ut allt från barn och ungdomar till vuxna och alerta pensionärer med barnasinnet kvar. Alla var vi ute i sommarhettan och jagade digitala fantasikreatur. Jag har inte skådat ett liknande fenomen tidigare och har inte sett något liknande sen dess. Alla travade vi runt, enade i den digitala lekens tecken.

Titta inte bara på Pokémon: Let’s Go!-trailern, utan lyssna också!

När man vaknade denna morgon var det fullständig Pokémon-hysteri i Twitter-flödet. Nintendo hade nämligen under natten officiellt avtäckt Pokémon: Let’s Go Pikachu! och Pokémon: Let’s Go Eveee! Något som ser ut att vara en remake av klassiska Pokémon Yellow med en massa Pokémon Go-mekaniska element. Jag kan också utföra samhällstjänst genom att förtydliga att detta är inte Pokémon-spelet till Switch som Nintendo talade om förra året utan en spinoff-proddukt som såklart försöker snärja Pokémon Go-publiken och låta dem sjunka djupare ner i Pokémon-universumet. Spelet är beräknat att släppas den 16 november.

Utöver att det nya spelet får Pokémons värld att se härligt klar, krispig och skarp ut tillåter det även Pokémon-tränare att leva ut en dröm – att få äga och kasta omkring med en faktiskt pokéboll. Bollen är verkligen fan-bait så det skriker om det för vilket Pokémon-fan har inte drömt om något sådant? Det är en cool detalj för de som är mer hardcore och vill integrera Let’s Go! med Go! på mobilen. Jag kan inte heller klaga på att jag nu får möjligheten att vandra runt i Kanto-regionen med min egna personliga favoritpokémon Evee istället för det gula musåbäket som tidigare alltid fått allt rampljus.

LÄS VÅR RECENSION AV: Pokémon Ultra Moon

Mitt favoritelement av trailern har eventuellt inget att göra med det faktiska spelet utan det beror trailermusiken. Den var så bra att jag var sugen på att göra det till Veckans spelmelodi för att få fler att lyssna noggrant, men eftersom jag inte vet om musiken är från själva spelet passar det inte min artikelserie. Jag vet inte om Nintendo gör musiken in house eller om den kommer från någon form av musikdatabas som utgivaren använder i marknadsföringssyfte. De gjorde något liknande med avslöjandet av Nintendo Labo. Om ni lyssnar vid 01:45-strecket på trailern nedan kan ni höra likheterna. Labo-låten är peppig och skön men jag tycker att dagens Pokémon Let’s go!-trailer tar det hela ett snäpp längre.

Det inleds med ett svagt piano som sen snabbt får sällskap av en rask trumma och en dämpad synt. Så fort Pikachu skuttar in i TV:n tjuter trumpeterna tillsammans med en uppsättning av strängar. Härifrån är resten en långsam och stiligt stegrande musikalisk resa där nya lager med allt från klockspel och flöjter adderas i mixen. Det som verkligen överraskade mig var kören och sången. Det var inte riktigt något jag hade räknat med men den tillför så mycket för känslan när man ligger i sin säng och smälter morgonens nya intryck. Det är mysigt och mäktigt på samma gång.

Nintendo har verkligen varit on point med sina trailers på sistone. Jag minns en tid för sådär 6-10 år sen när jag tyckte Nintendo-trailers ofta var slarvigt klippta och framförallt inte levererade känslor. Självklart fanns det undantag men sen Switch har deras trailer-makeri varit i hög klass och dagens demonstration var ytterligare ett bevis på det.