Historien om E3 är framför allt historien om dess trailers och många spelavtäckningar. Redaktionen har slagit ihop sina kloka och nostalgiska huvuden och listat vi historiens bästa E3-trailers och skönaste avtäckningar. Vi glömmer för stunden alla ”giant enemy crabs” och ”Riiiiiidge Racers!”-dumheter och fokuserar oss istället helt på E3-historiens coolaste och roligaste ögonblick som kom i formen av trailers. Här är några av tidernas bäst komponerade trailers som såg sin debut under någon av de senaste 20 årens E3-mässor.

Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots – annonseringstrailer från 2005

Metal Gear Solid 2, 3, 4 och 5…. När man frågar spelare av alla sorter om deras favorit-trailers är det en spelserie som alltid återkommer. Vad gör man om man ska avtäcka ett spel och inte har något gameplay? Fuska ihop något? Man kan göra som Hideo Kojima och skapa en stumfilmskomedi istället.

Mycket av tryckkraften i den här första trailern till det fjärde spelet försvinner om man inte är insatt i kontroverserna kring huvudrollerna i tvåan och trean, men har man de minsta kunskaper om spelserien kan man inte låta bli att ryckas med av den galna teatern. En stor del av innehållet består i att Hideo Kojima fyller på sitt redan stora ego, men levererar man en sådan här fantastiskt underhållande trailer är man värd varje litet uns av storhetsvansinne.

Bästa ögonblicket: Här finns massor av sköna ögonblick, som den härliga blinkningen till Splinter Cell-serien, men inget slår förstås ögonblicket när Solid Snake tar av sig masken och visar sig i själva verket vara Raiden!

Killzone 2 – E3 2005

Allt börjar högt uppe bland molnen där lugnet snabbt störs av skräniga soldater. Vi får omedelbart ett ansikte tätt inpå kameran som demonstrerade en aldrig tidigare skådad levande detaljrikedom i spelansikten. 

Nere på marken pågår det ett urbant krig och lastfartyg skjuts ner på löpande band av fiendestyrkorna. Sekvensen presenterar ett oerhört levande slagfält där Helghast-soldater blir sönderpepprade av automateld samtidigt som ens kamrater släpar bort skadade vänner från stridens hetta. Hett om öronen får även de soldater som fastnar i eldkastar-flammans omfamning.

Det som gör den här trailern speciell är hur spelarens karaktär rör sig och kameraarbetet. Detaljerna och kaosen runtom gör också sitt men det fanns en dynamik och följsamhet som inte brukade återfinnas i förstapersonskjutare. Idag vet vi att man inte kan spela med ett sånt här perspektiv men eftersom det var i en generationsskifte visste ingen vad framtiden höll i beredskap.

LÄS ALLT OM E3: I vår E3-special

Den här trailern tillhör det legendariska segmentet av E3-trailer, men tyvärr av fel anledningar. Det var nämligen en vilseledande video för sin tid. Sony erkände inte förrän de blev pressade av media och spelare att trailern var förrenderad och mer av en målvideo än vad Playstation 3 faktiskt var kapabel att klara av. Det som skiljde Killzone 2-trailern från många andra CGI-videos var att ingen sett en trailer försöka efterlikna gameplay i den graden tidigare. Ingen visste exakt hur kraftfull nästa generations konsoler var så vi såg i god tro på det här actionspektaklet. Oavsett går det inte att komma från det faktum att trailern oavsett sin trovärdighet är en väldigt effektfull och välkomponerad sådan som bjöd på två intensiva minuter underhållning och en försiktig blick in i framtiden.

Det riktigt lustiga är att i 2009 när spelet lanserades visade det sig att Guerilla kommit farligt nära sin målvideo och i vissa fall överträffat den.

Bästa ögonblick: Helghast-soldaten som försöker smygskjuta spelaren från en bro och istället själv blir skjuten och därefter hänger satt fast i bron för glatta livet är en sån där kul sekvens som vi faktiskt kan se i dagens spel. Han tappar inte greppet förrän hans kollega också blir nerknuffad från samma plats av en soldatkollega.

Jag är också ett fan av den häftiga slowmotion-effekten som uppstår när flygskeppet kraschar i bron och avslutar videon. Lustigt nog ganska likt hur Motorstorm-trailern också slutade samma år.

Super Smash Bros Brawl – annonseringstrailer från 2006

Den här trailern innehåller allt: sköna återseenden, spännande avslöjanden, humor, action och oväntade vändningar. Samt den obligatoriska ”stora överraskningen efter eftertexterna”.

E3-trailers handlar förstås främst om att få publiken att vilja spela spelet och mer sugen på att spela än så här blir man ju inte efter att ha sett den här två och en halv minuter långa spelfesten.

Bästa ögonblicket: Konkurrensen är mördande, med allt från Warios megafis till Solid Snake som gömmer sig i lådan, men höjdpunkten är förstås när Kirby tror att han också ska få en makeover som de andra kämparna och så visar det sig att han ser exakt likadan ut som förut. Hans ansikte alltså- det bästa ansiktsuttrycket i spelhistorien?

Halo 3 – annonseringstrailer från 2006

Vissa melodier och trailers kryper in under skinnet på en. Halo 3-trailern som avslöjade spelets existens är just en sån trailer för mig.

Jag har alltid uppskattat Martin O’Donnells ikoniska Halo-tema. Det är enligt min mening en av de mest karaktäristiska spelteman vi har i modern tid. Jag har svårt att väja mig för bombastiska tongångar, körsång och bläckblåsinstrument som spelar med full kraft. Halo gör det bättre än många andra.

Det skulle dock visa sig att allt som behövdes för att få min fulla uppmärksamhet var att addera lite pianoklink. Att skapa lite lugn i kontrast till det annars pampiga verket skulle visa sig bli ett genidrag när Bungie gjorde sig redo att avslöja Halo 3 i denna trailer från 2006.

Allt börjar med några försiktiga pianoackord medan kameran filmar ett öde dammigt landskap. Allt känns ödesmättat. Kort därpå sluter en kör upp medan Cortana tar till orda. Den försiktiga och trevande melodin följs upp av ytterligare några pianoackord. När Master Chief sen gör entré en minut in i trailern sväller orkestern rejält. Ljudnivån stiger och förföljs av pianoackordet. Sen spelas det fem distinkta pianotoner som direkt upprepas av en herrans massa stråkar. Härifrån tar sen det traditionella temat vid innan allt avslutas med storslaget trumpetande och munkkör. Cortana berättar olycksbådande “This is the way the world ends” följt av Halo 3-logon, “Finish the Fight, 2007” och ett pampigt orkestralt avslut. Exceptionellt bra.

Bästa ögonblicket: Den här låten når enligt mig sitt klimax när de där fem tydliga pianoslagen hörs en minut och tio sekunder in i trailern. Om man vill få mitt arm- och nackhår att ställa sig i givakt utan att behöva kittla mig bakom örat så spelar man upp det här stycket på hög volym. Det slår sällan fel. Jag minns att jag hade gåshud under stora delar av den här trailern.

Metroid: Other M – annonseringstrailer från 2009

Vid sidan av Twilight Princess-trailern från 2004 är det avslöjandet av Metroid: Other M som fått mig riktigt hype när det kommer till Nintendo-gjorda trailers genom åren. När jag ser på den idag kanske den inte är dramaturgiskt och musikmässigt supereffektiv men i 2009 gav den mig så mycket känslor. 

Team Ninja-havet skapade direkt frågetecken och nyfikenhet. Team Ninja? Vilket spel gör de åt Nintendo? För vi skall inte glömma att den här trailer var det som avlutade konferensen och blev Nintendos “One last thing” detta året så förväntningarna var därmed höga.

Jag skall erkänna att jag inte kopplade att den blonda kvinnan var Samus. Hon såg mest ut som en typisk Tecmo-docka så det krävdes att Zero Suit-Samus skulle uppenbara sig till hypen gick i taket för mig. Sen översköljdes jag av en kaskad av snabba actionfyllda klipp som avlöste varandra i högt tempo. Till och med Moderhjärnan var med på ett hörn. Ett handlingstungt och God of War/Ninja Gaiden-esque Metroid väntade om ett år. Jag var lyrisk.

Bästa ögonblick: Varje animerad attacksekvens fick Samus att se mer badass än hon någonsin gjort tidigare. Hon sparkar upp en fiende i luften med ett välriktat kevlarbepansrat ben, hon bestiger fiender och tömmer het plasma i skallen på dem men coolast måste nog “draken” som först hamnar i ett strypgrepp följt av att hen får ett laddat skott rätt i plytet. Det är också svårt att glömma “Remember me?”-snubben för det var en tondött ögonblick i trailern.

Assassin’s Creed Revelations – annonseringstrailer från E3 2011

En av de många fördelarna med den speltekniska utvecklingen är att moderna trailers ofta ger en bild av hur spelet faktiskt kommer se ut. Trailers som grundar sig helt i datorgenererade bilder kan ibland vilseleda den som tittar och betyder egentligen inte särskilt mycket för spelets slutgiltiga form. Trots detta har det funnits ett gäng maffiga bidrag i den kategorin under åren, bland annat 2011 års E3-trailer för Assassin’s Creed Revelation.

Spelet berättar om upplösningen av Ezio Auditore da Firenzes grandiosa äventyr och målar upp en bild av en erfaren men något sliten lönnmördare, något som speglas väl i trailern. Det som fascinerar mig är att trailern släpptes i två olika versioner där den ena innehåller en hel monolog från vår huvudrollsinnehavare. Trots detta har jag valt att inkludera versionen utan tal av en enkel anledning: musiken. Trailern ackompanjeras av låten “Iron” av Woodkid, ett stycke musik som jag även idag förknippar med just den här videon. Kontrasten mellan den spöklikt vackra sången och det artistiska våldet skapar något alldeles speciellt och bildar tillsammans en av mina absolut favorit-trailers från E3.

Bästa ögonblicket: När Ezio tvingas ut på plankan med en snara runt halsen. Han ser då spöket av den legendariska Altair samtidigt som en örn flyger förbi framför ögonen på honom. När luvan plockas ner tystnar musiken innan lönnmördaren agerar blixtsnabbt för att bryta sig loss. Musiken återupptar och spelets titel tonas fram.

Agni’s Philosophy – Square Enix tech-demo från 2012

Det här är inte ens ett spel, men får ändå vara med på listan. Vi är ju suckers för tech-demos. Dels är det fascinerande att se någon ta ett medium till sin yttersta gräns och dels för att man har möjlighet att göra sjukt komplicerade och iögonfallande saker… utan att någonsin behöva följa upp med en riktigt bra story eller spelmekanik. Så när Square Enix släppte den här pärlan 2012 höll våra ögon på att ploppa ur våra huvuden av ren glädje. Vi började också hoppas, mot allt hopp, att vi någon gång skulle få se mer av Agni. Än så länge, och antagligen aldrig, så har vårt hopp inte infriats.

Metal Gear Solid 5: The Phantom Pain – trailer från 2014

Här är ännu en trailer som lyfter rejält på grund av musiken som följer med. Hideo Kojima älskar att klippa ihop sina egna trailers och han använder oftast musik från artister han tycker om. När det kom till denna nästan sex minuter långa historia var det Mike Oldfields Nuclear som fick agera stämningsbyggare. 

Överallt ser man döda människor. En gam letar efter ett skrovmål i tystnad. Sekunden Snake travar in i bild hör man Oldfields stämma. Det är en lugn och framförallt melankolisk melodi. Medan sången pågår kan man följa emotionellt starka scener där vi ser hur Snakes fallna soldater kremeras och skall begravas till havs. Det är här scenen där Snake smetar aska över sitt ansikte kommer ifrån. 

Låten gör två varv med sin vers innan refrängen sparkar igång. Tajmingen är ypperlig och låten är fortfarande sorgen men nu betydligt mer arg och sliten. Detta ackompanjeras av varierade scener från händelserika punkter i spelet. Det här var en informativ trailer för många fans då de visade upp ansikten som fick många att spekulera vilt. I en sekvens får vi se hur Snake får ett lasersikte riktat mot bröstet följt av att han tar sig för hjärtat och ser med hopplöshet och förvåning mot källan. Det är en liten scen men hans ansikte säger så mycket. Han är trött.

SPANA IN VÅRT KOMPLETTA: E3 2019: Liveshow-schema

Och eftersom Kojima i vanlig ordning inte kan avsluta en trailer som de flesta andra uppstår det ännu fler scener efter låten tynat bort där Snake talar med Kaz om deras pluton Diamond Dogs och om att hedra minnet av deras döda. Det hela avslutas sen med ett blodigt och sargat ansikte av Snake i närbild med röd text som säger “Coming 1984”. Det här är en trailer och framförallt mellansekvenser som inte ser föråldrade ut för fem öre. Visst är spelet från 2015 men det ser fantastiskt ut. Kameraföring och ljussättningen är fenomenal.

Bästa ögonblicket: Trailern är som starkast när både bild och ljud hamnar i ljuv harmoni med varandra. När Nuclears refräng inleds ser man genom ett snabbt klipp hur Snake med aska i ansiktet byts ut mot en Snake med ett helt nerblodat ansikte och med slickande flammor i ryggen. Det är ett ganska oväntat ögonblick som gör att man ryggar tillbaka en aning. Även blodiga Snake som är omgiven av dimma och som skriker i högan sky är en effektfull avslutning på det som jag anser är huvuddelen av trailern. Det är också här Oldfields stämma tonar bort och dialog tar över.

Horizon Zero Dawn – annonseringstrailer från 2015

Föredrar du två minuter långa trailers eller femton minuter långa gameplay-genomgångar när det gäller E3? På sina sex och en halv minuter hamnar avtäckandet av Horizon Zero Dawn någonstans mellan kort trailer och längre spelgenomgång.

Den som klarat spelet och ser tillbaka på trailern kan förvånas av hur pompös och närmast sentimental den är, känslor som man förgäves får leta efter i själva spelet. Men det som vore olidligt i ett åttio timmar långt spel kan vara precis vad en sex minuter lång trailer behöver. Och även om Aloy pratade en hel del med sig själv i det färdiga spelet, så inte pratade hon så mycket som hon gör i den här trailern. Men åter igen – det passar alldeles utmärkt i den här presentationen.

Bästa ögonblick: Den här trailern har faktiskt inga egentliga höjdpunkter som sticker ut och överskuggar det andra, istället blir den bara mer och mer intensiv ända fram till den dramatiska finalen när det kändes som om man var redo att åka ner till Amsterdam och göra inbrott hos spelmakarna för att få spela spelet på en gång.

Final Fantasy VII Remake – annonseringstrailer från 2015

Final Fantasy 7-remaken blev i 2015 en sanning. Jag saknade ord hur mycket Square Enix trailer berörde mig. Final Fantasy 7 tillhör absolut ett av mina favoritspel i serien och ett evigt spelminne från min ungdom. Men jag har alltid sett drömmen om en remake som något trevligt för de största fansen och behövligt för spelet skall kunna till fullo uppskattas av en ny generation spelare. Jag var inte riktigt redo på den gåshud som uppstod, de glädjekänslor jag kände och behovet jag kände att äga nyutgåvan. Fast uppriktigt sagt tog det ett tag innan avslöjandet sjönk in, innan jag kunde uppskatta och till och med älska trailern, för låt oss vara ärliga, allt jag baserar denna känsla på är en rackarns CGI-trailer och en erfarenhet om vilket episk äventyr Final Fantasy 7 är. Det bevisar vilken stor effekt en trailer kan ha om den är riktigt finstämd och välregisserad.

Trailern är kryddad med mer och mindre subtila ledtrådar rakt igenom så som raka namnreferenser på platser till välbekanta miljöer i ny vacker skrud. Till med när självaste Tetsuya Nomuras namn stod på skärmen vägrade jag inse vad som höll på att ske. Musiken som inleder tungt och allvarligt för att sen övergå till illavarslande pianotoner är Beyond the Wasteland från Advent Children. Omtolkningen av spelets intro som i samklang med Barret och Clouds fysiska närvaro cementerade våra misstankar är också från samma film.

Bästa ögonblicket: Finurligast är dock berättarrösten som inte bara talar om spelet utan direkt refererar fansens drömmar om en återförening och den långa väntan. Det sista berättarrösten säger signalerar tydligt till sina fans att remaken tänker ändra på saker samt ta risker. Detta kan eventuellt uppröra men att vi måste våga lita på Square Enix att uppdatera denna snart 20 år gamla rollspelsklassiker. Det är en klyftig metafunktion som trailern fyller.

“The reunion at hand may bring joy. It may bring fear. 

But let us embrace whatever it brings.”

Spänningen är stor och väntan blir lång men nu är det äntligen bekräftat att det kommer att ske. Det är en trailer som känner sin publik och slår an på alla emotionella strängar som finns tillgängliga. Det är ett audiovisuellt mästerverk som är dessutom är kärleksfullt utformat och vältajmat.

 

Det var våra favoriter. Vilken E3-trailer tycker du är tidernas bästa?