2 minuter lästid

Jag älskar listor över världens bästa spel. Älskar inte du också topplistor över tidernas bästa spel? Vare sig det är en person som har satt ihop en lista över sina personliga favoriter eller om det är en hel redaktion som gnidit sina geniknölar mot varandra är det alltid lika intressant att läsa. Vilka spel kommer på topp tio? Vilka motiveringar får de? Är mina favoriter med?

Nästan ännu mer intressant finner jag spelen som inte kom med på dessa listor. Då menar jag inte spelen som var för dåliga, utan spelen som var nog bra, men som ändå inte kom med. Varje person som ställer sig mot utmaningen att sätta ihop en lista över tidernas bästa spel stöter nämligen på ett problem. Om det är fem Mario-spel eller fem Assassin’s Creed-spel på topp tio ser listan väldigt tråkig ut.

Det finns flera sätt att lösa detta problem. Ett är att bara ett spel från varje spelserie får vara med på listan. Ännu vanligare är det något mer generösa upplägget att ett spel av varje typ av spel inom varje spelserie får vara med: så ett 2D-Zelda och ett 3D-Zelda får vara med och ett förstapersons-Metroid och ett tredjepersons-Metroid, och så vidare.

Något slags världsrekord i besynnerligt kriterium slog den ansedda tidningen Edge när de 2015 skapade specialtidningen ”The 100 Greatest Videogames”. Flera spel inom varje spelserie tillåts, men däremot ingen ”straight-up sequel”. Vilket leder till att bara ett av Halo-spelen och ett av Half-Life-spelen får vara med, men hela fyra Zelda-spel (A Link to the Past, Ocarina of Time, Majora’s Mask och The Wind Waker) får vara med. Fem Super Mario-spel får vara med, men bara det andra av de båda Galaxy-spelen får vara med, även om det första också anses vara bra nog för att få vara med i toppen.

Det här är naturligtvis rent nonsens. Gör man en lista över tidernas bästa spel bör den innehålla… tidernas bästa spel. Det är rimligt att olika versioner av ett och samma spel slås samman, så att inte både Halo: Combat Evolved och Halo: Combat Evolved Anniversery eller både Shadow of the Colossus (2005) och Shadow of the Colossus (2018) får vara med. (När tidningen Retro Gamer lät läsarna rösta fram de hundrafemtio bästa spelen någonsin kom dock både Playstation-originalet av det första Resident Evil (plats 43) och remaken till Gamecube (plats 83) med.) Men varför ska ett spel kastas ut från listan bara för att handlingen har beröringspunkter med annat spel som också är mästerligt?

Problemet med att utesluta spel på det här sättet är att läsaren inte har någon aning om Grand Theft Auto IV inte är med på listan för att det är för dåligt eller för att det påminner för mycket om Grand Theft Auto V. Kanske skulle det ha också ha hamnat på topp tio, på platsen efter V:an, kanske förtjänar det inte att vara med på en topp 500. Läsaren har ingen aning.

När Gamereactor listade tidernas tio bästa plattformspel var fem av spelen på listan Mario-spel. Det är högst rimligt att tänka sig att hälften av de bästa plattformspelen någonsin innehåller en glad rörmokare med mustasch. Kvotering i all ära, men en lista över världens bästa spel bör innehålla världens bästa spel och inget annat.