3 minuter lästid

Har ni någonsin spelat ett gammalt hederligt smygspel och tänkt att äventyret hade behövt en släng av Microsoft Paint? Nej, inte jag heller. Det verkar dock inte ha stoppat Cosmografik som har plockat fram Vandals, ett spel där du reser genom tiden, klottrar ner diverse väggar och undviker de många poliser som fått i uppdrag att stoppa detta fasansfulla brott. Det är betydligt mindre science fiction än det må låta, men trots det bjuds jag på en rad med gradvis utmanande banor och smått beroendeframkallande spelande.

LÄS MER: Martins spelvecka – Så långt mina armar räcker

Målet med Vandals är att transportera sig från en punkt till en annan, fylla en vägg med rebellisk konst och sedan fly därifrån. Efter varje bana kan du få mellan en och tre stjärnor, baserat på din insats, innan det är dags att gå vidare till nästa gata. I nuläget finns cirka 50 banor men jag räknar med att kommande uppdateringar kommer lägga till ännu en mörk gränd eller två. Upplägget ger mig starka mobilspelvibbar och kanske är det en bidragande faktor till att jag har svårt att lägga spelet ifrån mig. Även spelets kontroller påminner om ett mobilspel då det är fullt möjligt att plocka bort konsolens joy-cons och spela endast med hjälp av pekskärmen. Tro nu inte att jag använder termen ”mobilspel” i någon negativ bemärkelse. Vandals påminner om ett riktigt högkvalitativt betalspel på den mobila plattformen som tyvärr ofta glöms bort bland sina kostnadsfria konkurrenter. Därför är det trevligt att det ges möjlighet att hitta en publik via Nintendos affär som innehåller betydligt färre gratisspel.

Det som skiljer Vandals från andra spel i samma stil är det mer estetiska elementet där jag tillåts använda mina pianofingrar för att skapa högst tveksam gatukonst. Det är ett roligt inslag de första gångerna innan det långsamt förvandlas till en syssla jag helst får överstökad för att komma vidare. Jag uppmuntras att dela med mig av mina konstverk på sociala medier, men de allra flesta skapelser vill jag helst glömma bort och därmed hålla för mig själv. Det är dock en trevligt detalj att jag får se min gatukonst målas upp i spelvärlden innan jag byter bana samtidigt som alla bilder sparas i ett litet galleri under spelets huvudmeny.

Själva spelandet påminner mig en hel del om Go-spelen (Hitman, Lara Croft och Deus Ex) från Square Enix Montreal. Varje gång jag rör mig på spelfältet har även alla poliser möjlighet att ta ett steg. Åt vilket håll de väljer att gå beror ofta helt på vad jag gör. Under spelets gång har jag möjligheten att kasta glasflaskor för att distrahera, hoppa ner i gatubrunnar för att ta en genväg och gömma mig i buskar för att avancera tiden. Banorna är ofta väldigt smart utformade om än något väl enkla trots den stigande svårighetsgraden. Du kan givetvis tillföra en extra nivå av utmaning genom att tjäna in tre stjärnor på alla banor, men det är inget som krävs för att avancera till nästa gathörn. Jag gillar den här typen av smarta pusselspel och det är ofta en fröjd att cirkulera de misstänksamma vakterna för att nå fram till den alldeles för välstädade stenväggen. Dessutom innebär spelets regelbundna införande av nya verktyg ett gäng utmaningar som är betydligt mer kreativa än min halvdana gatukonst.

LÄS FLER RECENSIONER: Trüberbrook

Vandals är ett perfekt spel för de korta spelstunderna. Med den blyga prislappen på cirka 40 kronor gör det precis vad som kan förväntas och ytterligare lite till. De korta banorna är perfekta när du endast har några minuter över, minuter som lätt sammanvävs till längre sessioner tack vare spelets smarta utmaningar och beroendeframkallande natur. Jag kan absolut se mig själv plocka upp Vandals igen när jag sitter på en buss med en trevlig podd i öronen, och det måste ändå vara ett av de finare betygen jag kan ge.