Ibland byter arbete händer. Ibland medvetet och ibland inte. Historien bakom musiken till spelet Beyond: Two Souls är dessvärre en en sorglig historia om ett sådant ofrivilligt tillfälle.

Den kanadensiska kompositören Normand Corbeil hade alltid arbetet med Quantic Dream, den franska spelstudion bakom spel som Fahrenheit, Heavy Rain och som nu är aktuella med Detroit: Become Human. Han har även erhållit en BAFTA-utmärkelse (Academy of Interactive Arts & Sciences) under 2010 för sitt arbete för soundtracket i Heavy Rain. Sorgligt nog blev Beyond: Two Souls, hans sista soundtrack då Corbeil avled i cancer tidigt 2013 vid 56 års ålder. Han var därmed sorgligt nog oförmögen att avsluta arbetet.

Istället gick uppgiften att färdigställa spelets musik till brittiska kompositören och musikproducenten Lorne Balfe som är rätt ny på musikscenen då han bara varit aktiv i branschen sen 1999. På den tiden har han komponerat musik åt dator- och TV-spel som Assassin’s Creed 3 men även arbetet med filmkompositören Hans Zimmer där han hjälpte Hollywood-musikern att färdigställa musiken till Dark Knight Rises. Det är också därför Hans Zimmers namn är med i sluttexterna på Beyond: Two Souls. Faktum är att låten vi skall lyssna på, The Infraworld, har ett väldigt bekant och lite lekfullt Zimmer-sound.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Donkey Kong ’94 -Showdown at the Tower

The Infraworld är vad man möts av när man markerar spelet i Playstation 3-menyn. Jag blev omedelbart förtjust och överraskad av det kraftfulla och samtidigt lekfulla musiktycket. Faktiskt i den grad att jag omedelbart SMS:ade en videoinspelning till en vän i ren förtjusning. Beyond: Two Sould innehåll helt enkelt inte den typ av musik jag hade föreställt mig.

Det börjar väldigt stillsamt och ödesmättat men så fort stråkarna kommer in i bilden börjar melodin växa. Den tydligaste brytpunkten är dock den elektroniska musikslingan som börjar spela efter ett klassiskt men lite brusigt Inception-bröl. En orkestral upptrappning följer och stråkarna är låtens hjältar följt av bläckblåsintrumenten som även de får sin stund i rampljuset. Mest spännande är dock den ständigt loopande elektroniska slingan som aldrig lämnar stycket. Pampig och kraftfull orkestermusik i all ära men det är inslaget av elektroniska toner som ger den här låten sin personliga prägel.

Det är svårt att säga vart Corbeils fotavtryck slutar respektive vart Balfe och Zimmers börjar men The Infraworld är bara en av många låtar som bygger stämning och atmosfär i cinematiska Beyond: Two Souls, ett spel som handlar om livet efter döden. Därmed känns det väldigt passande och fint att Quantic Dream i eftertexterna tackar och dedicerar hela spelet i Corbeils ära.