1 minuter lästid

Jag brukar vanligtvis föredra glada och upplyftande toner men för att hedra alla de envisa själar som kämpat, svurit och svettats igenom From Softwares många utmaningar tänkte jag ge ett musikstycke från Dark Souls en liten stund i rampljuset.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Phoenix Wright: Ace Attorney – Dick Gumshoe

Dagens sorgsna men ack så vackra pianostycke är skrivet och komponerat av spelmusikveteranen Motoi Sakuraba. Denna herre har en hel del spel-, anime- och TV-musik i bagageluckan. Han har komponerat musik till Tales of-, Valkyrie Profile- och Star Ocean-serierna. Rollspelserfarenheten slutar inte där då han även skrivit Baten Kaitos; Eternal Sonata och Golden Suns soundtrack. Utöver detta ligger han bakom musiken till Mario Golf-serien och har även varit delaktig i produktionen av Bravely Default och det senaste Kid Icarus-spelet med undertiteln Uprising på Nintendo 3DS.

Musiken i Dark Souls utgör dock hans mest mörka och dystra arrangemang och kompositioner. Det kanske inte är så märkligt med tanke på att spelserien är en högst allvarlig och mörk. Dark Souls har onekligen lockat fram en sida från Sakuraba som spelare knappt hört förut. För det mesta innehåller Dark Souls stämningshöjande bakgrundstoner eller en kakafoni av körer som sjunger som om deras liv hängde på det. Därför var det trevligt att finna detta lilla glödande kolstycke till låt – Gwyn, Lord of Cinder, som spelas i duellen mot slutbossen Gwyn.

När man tänker slutboss tänker man sig något pampigt eller hetsigt. Något som får blodet att pumpa. Så är inte fallet med Dark Souls avgörande envig mellan dig och den en gång stolta och mäktiga lorden av solsken. Nu är han bara en uråldrig sönderbränd man som desperat försöker hålla liv i det gamla rikets makt och traditioner genom att hålla den s.k. första flamman tänd. Det är inte konstigt att musiken är dyster, rentav tragisk. Den speglar så väl det sorgliga i Gwyns karaktär, denna halvgud, som nu bara är aska av sitt forna brinnande jag. Om det inte vore för att Gwyn går till angrepp direkt när man träder in i hans domän hade man velat reflektera över situationen och nästan sörja den stackars mannens grymma och hopplösa öde, men det här är Dark Souls, och i Dark Souls dör man om man släpper garden.

Slutbossmusiken i Dark Souls.

Här har ni en version med lite mer metal-Umph!

En orkestrerad variant av samma melankoliska stycke.