2 minuter lästid

Ace Attorney-serien träffar i mitt tycke ofta helt rätt vad gäller stämningshöjande musik. Oavsett om en scen i spelen söker förmedla spänning, mystik, överhängande hot, eller munterhet finns det alltid ett musikstycke där för att förstärka känslan ytterligare. Med tanke på att dessa spel dessutom jobbar mycket med sparsamt rörliga, statiska karaktärsanimationer är musiken ännu viktigare för att ge spelen det uttryck de förtjänar.

Apropå uttryck tror jag inte att det undgått någon att den här spelserien är japansk, och japaner gillar verkligen sina arketyper. Dessa har ofta egenartade karaktärsdrag som förstärks till det yttersta för att tydliggöra vilken typ av karaktär detta är. Titta lite närmre på en valfri handfull japanska, storydrivna spel – eller manga-serier för den delen – och jag garanterar att du kommer börja se en röd tråd i deras karaktärsgalleri. Bland dessa kan vi med största sannolikhet hitta någon form av skojfrisk pajas. En oförarglig person med hjärtat på rätta stället.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Ghosts n’ Goblins – The Haunted Graveyard

Självklart finns en sådan även i Ace Attorney-spelen. Nämligen den tankspridde och klumpige, men hjälpsamme och pålitlige, kriminalinspektören Dick Gumshoe. Denne har ett tema som kanske inte nödvändigtvis förstärker hans karaktär, men som hjälper till att förhöja spelets känsla av att nysta i mysterier och ständigt söka sanningen.

Jag älskar det här stycket och hur det förmedlar vad jag skulle beskriva som ett slags uppsluppen dysterhet. Tillåt mig att förklara. Dess molltonalitet bidrar med en nedstämd känsla medan den flitiga rytmiseringen i kompinstrumenten ändå får det att kännas uppåt och i rörelse. Basen rytmiserar genomgående med korta notvärden och ett ettrigt piano puttrar i bakgrunden likt trippande fötter. Som motpol ligger ovanpå detta en långtonig melodi med ett ganska sparsmakat tonförråd.

För mig skildrar Dick Gumshoes tema ett mysterium, en nöt som är svår att knäcka. Det passar den här serien perfekt. Musiken ger mig känslan av att vara där på brottsplatsen och gnugga geniknölarna råa i jakt på viktiga ledtrådar. Det är inget trevligt göromål men det är högst nödvändigt, och att lyckas lösa ett ouppklarat brott är sin egen belöning. I styckets b-del förenas samtliga instrument i en gemensam rytmfigur som upprepas, liksom för att porträttera ihärdighet och att tvingas begrunda samma sak flera gånger.

MER MUSIK FRÅN ACE ATTORNEY: Phoenix Wright: Ace Attorney – Cornered

Som sagt är jag inte helt säker på huruvida det här stycket passar att vara just Gumshoes tema. Medan Gumshoe självklart tillåts vara allvarlig och emellanåt en helt okej polis är han i huvudsak en comic relief. Detta tycker jag inte alls speglas i musiken som bär hans namn. Kanske finns det å andra sidan en tanke med att ge en nästan överdrivet munter karaktär den här låten. Möjligen har utvecklarna velat balansera upp hans glada lynne med detta lite mer tungsinta stycke. Hursomhelst är musiken välkomponerad, välarrangerad och medryckande – och Gumshoe själv borde vara stolt över att ha den sitt ledmotiv.

Stycket i sitt originalutförande.

En omarrangerad version från spin-off-serien Ace Attorney Investigations. Denna representerar karaktären mycket bättre än originalet, enligt mig.

Ett arrangemang för stränginstrument (vilket i princip är garanterat om jag får bestämma).

Här har stycket arbetats om till en tillbakalutad jazz-tolkning som hade passat utmärkt i en något mer jordnära filmatisering av spelserien.