2 minuter lästid

När det kommer till att tala om zombier är det lätt att glömma en av de absolut äldsta inom sitt gebit. Ghosts n’ Goblins bjuder på en odödlig musikalisk klassiker i få digitala bitar. Detta är enligt mig vad spelet är känt för, sin musik samt dess vansinnigt höga svårighetsgrad och totala förakt mot spelaren som antar utmaningen. Man ikläder sig rollen som riddaren Arthur som med nöd och näppe ständigt försöker hålla sin boxerförsedda kroppshydda innanför sin sköra riddarrustning i jakten på prinsessan Prin Prin (nej, seriöst, hon heter så!) som blivit kidnappad av demondomänernas herre – Satan. Det ännu av en i raden av Capcoms många spel- och musikklassiker.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Veckans spelmelodi: Final Fantasy X – Auron’s Theme

Kompositören heter Ayako Mori och spelmusiken i hennes portfolio består av bl.a. 1942, Gunsmoke och Trojan. En kul detalj att veta är att Mori är en av de första kompositörerna som Capcom anställde och året var 1984. Temat från Ghosts n’ Goblins får man dock påstå är hennes mest kända verk, det var också hennes sista inom Capcoms led.

Det är en väldigt upprepande och enkel liten melodi men som är en riktig öronmask som krälar sig in i din hörselgång och inte släpper taget. De flesta som spelat 8-bitsspel är bekant med den här trudelutten vare sig de vill eller inte. Det är de inledande slingorna som är de mest kända men det är tveklöst den andra delen av musiken som är dess höjdpunkt då musiken lugnar sig försiktigt, tar sin tid att stegra för att slutligen återgå till den superbekanta musikloopen. Vi talar om något som låter som en brygga men som ramlar in ynka 20 sekunder in i stycket, men så var det på 80-talet. Kort, catchy och envist skulle det vara.

Zombierna är de första fiender man möter i Ghosts n’ Goblins och de har lyckats bli rätt ikoniska med spelet, förmodligen för att man dött av dem om och om igen. Man stöter på dem på den gravplats där man några sekunder tidigare haft picknick med sin prinsessa, något som kan tyckas vara lite av ett udda val för en romantisk mysstund men jag levde inte på medeltiden så vad vet jag? Gravar var kanske hett på den tiden? Det jag gillar med zombierna är hur det faktiskt bildas jordhögar på marken där varelserna kravlar sig upp för att sen omedelbart styra kosan mot Sir. Arthur och hans dåliga ursäkt till rustning, tätt följd av denna oförglömliga melodi.

De må inte vara de mest stämningsfulla levande döda i spel men det är tveklöst några av de mest kända och äldsta inom spelväsendet.


Här kan ni höra hur det lät när musiken strömmade ur arkadkabinettet.


Här är den förmodligen mest kända versionen, den till NES.


Från Ultimate Ghosts ’n Goblins på Playstation Portable kunde man höra denna version.


Slutligen en rätt frän digitalt orkestrerad version med Danny Elfman-vibbar.