2 minuter lästid

Pokémon-spelen är fulla av bra musik. Det finns till exempel få saker som är så taggande som när skärmen börjar blinka svart där ute i det höga gräset eller djupt inne i den mörka grottan och stridsmusiken sätter igång. Eller när en annan tränare får syn på en och skyndar sig fram för att utmana en på Pokémon-strid, alltmedan pulsen stiger i takt med de inledande snabba tonerna.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Etrian Odyssey 3: The Drowned City – The First Campaign

Men tvärtemot vad en skulle kunna tro är det inte enbart striderna som får mig att älska de här spelen. Utfyllnaden däremellan – resandet och utforskandet – utgör en precis lika viktig del av helheten. För mest av allt är de första tre spelen i Pokémon-serien (Blå, Röd och Gul) ett lättsamt äventyr. Frasen ”det är resan som är målet” passar in väldigt, väldigt bra i den här spelserien. Och en stor anledning till vad som gör de många och långa färdsträckorna så bra är musiken, som genomgående porträtterar känslan av att befinna sig ute på vägarna och vandra mot sitt mål. Speciellt veckans stycke, Route 3, lyckas förmedla detta mycket bra.

Dess korta inledande slinga frammanar inom mig en bild av att slå upp sin ytterdörr och blicka ut mot omvärlden och de äventyr som väntar därute. Genom hela stycket ligger sedan en puttrande marschtrumma som ständigt pockar på och ger spelaren en knuff i ryggen. Melodin är lättsam och studsig, och påminner mig en aning om trippande steg. Nästan som någon som springer och skuttar sig fram, upprymd och nyfiken på vad som ska hända härnäst. Det närmast fanfar-liknande kompet med ters- och kvartsprång bidrar också till en uppmuntrande känsla som ytterligare föser spelaren framåt. Stycket består i sin helhet av bara två korta delar men dessa loopas gång på gång nästan sömlöst, likt ett äventyr som aldrig tar slut.

Som namnet avslöjar dyker Route 3 upp ganska tidigt i spelet, i samma veva som en lämnar Pewter City med en överlägsen gymledarseger i ryggen (om en har valt att börja med Squirtle eller Bulbasaur, det vill säga). Jag tycker att det här musikstycket gör ett väldigt bra jobb att spegla den bekymmersfria tillvaro och känsla av oövervinnerlighet som en känner i det här skedet.

Originallåten från spelet.

Såhär lät det förra året när Nintendo själva tolkade om Game Boy-klassikern i Let’s Go Pikachu/Evee!

Det är något visst med stränginstrument, så jag kommer även denna gång att dela ett gitarrarrangemang av veckans stycke.

Ett klipp från när jag och ett gäng vänner under gruppnamnet Kakariko Village People spelade ett Pokémon-medley, där också veckans stycke kan höras.