Plötsligt skymtar du dess kontur vid horisonten. Ju närmre du kommer desto tydligare blir den och snart tornar den upp sig lång och ståtlig. Ett ackord på ett stränginstrument kallat en charango slås an och medan kastanjetter spelar en stadig rytm sveper kameran över en stor ö med ett högt berg. Charangon börjar nu spela ett snärtigt ackompanjemang samtidigt som du får se bergets topp. Och när du inser vad som sitter där vaknar tolvåringen inom dig återigen till liv. En drake! Wow, det sitter en drak–

Ungefär här bryts tyvärr stämningen tvärt vid ditt första besök på Dragon Roost Island av the King of Red Lions, den levande båt som Link tidigt slagit följe med i The Wind Waker. Han vill nämligen tala om för dig vad du behöver göra på ön ni precis har anlänt till. Men framförallt vill han lära dig hur du ska hantera dirigentpinnen the Wind Waker. Snacka om att inte känna av läget.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Alan Wake – Poet and the Muse

Hursomhelst, när kungen av dålig stämning är färdig tonar charangon och kastanjetter in igen, nu med panflöjtsmelodi ovanpå. Personligen ger mig det här stycket lite vibbar av någon form av sydamerikansk folkmusik. Mer specifik än så vågar jag inte vara, då det ligger lite utanför mitt kunnande. Men för en hemmakär skandinav förmedlar stycket känslan av att ha kommit till en fjärran och främmande plats.

Med tanke på att det bara är varsitt rytm-, ackords- och melodiinstrument som ljuder genom hela stycket är det förvånansvärt flitigt, på så sätt att det aldrig känns tomt. Melodi och komp kompletterar varandra väldigt bra rakt igenom. Stycket följer en enkel AAB-form där den tydliga och lite smattrande kombinationen av rytmerna i charango och kastanjetter bidrar med ett konstant driv. I motsats till detta är melodin svepande och känns nästan som om den flyger högt över en. Det passar sig ganska bra då Rito-folket, de antropomorfa fågelvarelser som bebor Dragon Roost Island, tar sig fram genom att flyga. I b-delen når melodin sitt klimax med en två-mot-tre-rytmisering följt av långa, ihållande toner med små utsmyckningar. Helhetsintrycket är ett stycke som känns exotiskt, äventyrligt och helt i anda med det Zelda-spel det ska ackompanjera.

Nu vill jag uppmana dig som läser att ta ett par minuter och lyssna igenom stycket i lugn och ro, utan röda lejonkungar som stör dig med dirigeringslektioner. Bara luta dig tillbaka och låt ditt sinne sväva högt tillsammans med de varma havsvindarna.

https://www.youtube.com/watch?v=FkwhtdCW5rI&t=12s

Stycket i dess originalutförande på Nintendo Gamecube…

… i en omarrangerad förlängd version…

… och såklart i ett acapella-arrangemang av Smooth McGroove.