2 minuter lästid

Spelet VVVVVV från 2010 är ett klassiskt tvådimensionellt plattformsspel. Hela världen är uppdelad i ett stort rutnät där man som hjälten kapten Veridian kastar sig fram och tillbaka över, samt igenom, den pixelprimitiva världen i jakten på sin rymdskeppsbesättning.

Det speciella med VVVVVV är just hur det hanterar framfart. Kaptenen kan inte som ordinarie plattformshjältar hoppa över gapande avgrunder utan istället växlar man som spelare mellan två gravitationslägen. Ett läge håller Veridian rättvänd och det andra kastar upp honom i taket hängandes uppochner som en fladdermus. Det krävs lite träning att vänja sig och det krävs stora doser envishet för att bemästra systemet. VVVVVV är en kort men utmanande färd av den irländska indieutvecklaren Terry Cavanagh som på senare år även gjort Super Hexagon och släppte Dicey Dungeon, bägge vars soundtrack till stor del kommer från den kvinnliga chiptunes-artisten Chipzel, som även hon är från Irland.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Fallout 76 – Wastelanders Main Theme

Detta är faktiskt ett skäl till att jag vill belysa VVVVVV. Det ser nämligen inte bara gammalt ut utan det innehåller även ett soundtrack som är häftigt influerat av Commodore 64-enhetens ljudchip. Något vi talat om tidigare på Veckans spelmelodi är spel med en medveten retroframtoning. Många yngre utvecklare idag hedrar äldre dagars dator- och TV-spel genom att låta dem se ut som 8- och 16-bitsspel, något vi ser ske mer och mer det förra årtiondet på indiescenen. Men VVVVVV bär på modern speldesign trots sin i högsta grad visuellt avskalade design.

Alla spelutvecklare och musiker vill inte nödvändigtvis ha orkestrala verk som ackompanjerar deras spel. Så Cavanagh vände sig till en svensk chiptunes-artist, Magnus “SoulEye” Pålsson, för att ge VVVVVV sitt sound. När han skrev musiken för VVVVVV ville Pålsson uppnå “glada upptempolåtar som skulle rota fast sig i huvudet vare sig man ville det eller inte. Förhoppningsvis i den grad att man skulle nynna på musiken när man inte spelade spelet och som i sin tur skulle göra att man ville spela mer.” Resultatet uppnåddes i bl.a. denna melodi som heter Pushing Onwards som bidrar med just känslan att ta sig framåt i ett stegvis stigande tempo. Den som spelat VVVVVV vet hur man slutligen känner sig som en gud när man far tvärs över en skärm efter en annan i ett rasande tempo då man lärt sig allt från karta till gravitationsteknik.

Om ni aldrig varit fan av chiptunes eller s.k. blipblop-musik som är vad spelmusik en gång var känt som kommer inte den här låten att få er att ändra mening men alla vi andra kan glatt tralla med och minnas svunna dagar.

Låten i sitt originalutförande.

En mysig pianoversion av Pushing Onwards men även bitar från stycket Positive Force.

Det kanske inte är den bästa av covers MEN hur ofta får vi höra dragspel-covers? Inte ofta, så varsågoda!