5 minuter lästid

Om ni frågar mig vad jag gör om helgerna kommer ni oftast få samma svar. Jag kommer berätta att jag tagit det lugnt hemma i lägenheten. Troligtvis har jag spelat något spel, skrivit någon text och inte ansträngt mig mer än vad som varit nödvändigt. Den här helgen har dock varit annorlunda. Jag har inte bara varit i London och beundrat de olika vyerna. Jag har också deltagit i ett par biljakter, hoppat fallskärm, brutit mig in i ett konstmuseum och skjutit fler gangsterskurkar än vad jag kunnat räkna. Lyckligtvis fick jag av mig VR-glasögonen innan jag faktiskt köpte ett gäng cigarrer och fick en brittisk dialekt, men det var nära ögat. I helgen har jag spelat Blood & Truth.

EN BETYDLIGT MINDRE SKJUTGLAD RECENSION: Little Friends: Dogs & Cats

Under hösten 2016 lanserade Sony Interactive Entertainments egna London Studio en samlarskiva för Playstations sprillans nya VR-headset. Studion hade redan då rikligt med erfarenhet gällande rörelsebaserade spelupplevelser och erbjöd här ett gäng olika minispel till Sonys nya spelprodukt som skulle fungera som en tech-demo. På skivan fanns bland annat en upplevelse vid namnet The London Heist som lät oss kliva in i storstadens kriminella undervärld, vilket också är det som ligger som grund för det jag spelat i dagarna. Om The London Heist hade varit en skål med flingor skulle Blood & Truth kunna jämföras vid en ordentlig hotellfrukost. Det är en fullblodig blockbuster i VR-form och i viss mån ett riktmärke för framtidens VR-upplevelser.

Jag har aldrig tidigare spelat ett VR-spel med en någorlunda AAA-stämpel innan. Jag har aldrig heller fått leka John Wick i den engelska huvudstaden tidigare. Jag kan nu checka av båda punkterna från min att-göra-lista. Blood & Truth är en familjehistoria där du tar dig an rollen som elitsoldaten Ryans Marks för att skydda och hämnas de du älskar mest. Under resans gång tillåts jag infiltrera ett gäng byggnader och områden, som visserligen oftast slutar med att jag skjuter allt jag ser. Det är därför tur att de våldsamma inslagen känns precis så häftiga som jag trodde på förhand.

Blood & Truth använder sig av en blandning av knapptryckningar och kroppsliga rörelser. Hela äventyret är tillgängligt med hjälp av en vanlig handkontroll, men jag spelade med två Move-kontroller och rekommenderar att du gör detsamma. Det är ofta riktigt underhållande att huka ihop bakom skydd för att sedan dyka ut och skjuta ner mina fiender. Pricksäkerheten i kontrollerna och de logiska rörelserna som krävs gör att jag känner mig precis så tuff som spelet vill förmedla. Åtminstone gjorde jag det tills jag utan framgång försökte blåsa bort röken från min virtuella revolver, man kan inte få allt. Det är nästan alltid uppenbart vad jag behöver göra för att komma vidare. Att klättra upp för en stege eller kräla fram i en ventilationstrumma fungerar precis som i verkliga livet. Även finmotoriken i att skruva bort locket från en alarmlåda eller dyrka upp lås på en dörr fungerar väl. Upplevelsen är under dessa stunder VR i sitt esse.

De smarta kontrollerna gör att jag kan lägga mer fokus på spelets handling. Och medan många av berättelsens karaktärer är överraskande fylliga och personliga får jag känslan av att handlingen aldrig riktigt lyfter. Den innehåller istället de flesta gangsterklyschor du kan hitta på och slutar precis när det hela börjar bli intressant. Dessutom är min egen avatar så grå och trist att jag faktiskt var tvungen att söka fram hans namn för den här recensionen. Musiken kliver visserligen in och lyfter helheten något. Huvudtemat är passande och snyggt, även om det starkt påminner om valfri Bond-låt. I vilket fall är inte handlingen en av aspekterna som får mig fortsätta spela.

MISSA INTE VECKANS FRÅGA: Vilket varumärke vill du se få ett kart-spel?

Om handlingen är mindre fängslande att följa är det desto roligare att testa på alla gradvis kraftfullare vapen under spelets gång. Jag kan både hitta uppgraderade vapen under uppdragen eller uppgradera dem själv i min fristad. Jag hade personligen gärna sett ett något större utbud i vapen såväl som uppgraderingar. Men blandningen av pistoler, automatvapen och hagelgevär duger likväl gott sett till handlingens relativt korta längd. Dessutom känns varje uppgradering roligare än vanligt då jag får mer nytta av exempelvis ett lasersikte i VR, där siktandet kan vara ganska utmanande, än i ett vanligt spel.

Manövreringen i spelet fungerar överlag väldigt bra. Transporteringen mellan olika punkter sker på räls med hjälp av ett enkelt knapptryck, men hur jag rör mig när jag är stationär är helt upp till mig. Det är en blandning som kan låta tråkig på papperet, men i verkligheten gör det att jag känner mig lagom smidig och kan istället lägga fokus på spelets fängslande skjutande. Jag minns ett speciellt tillfälle då de logiska kontrollerna verkligen låg i linje med mitt strategiska tänk. Jag var farligt nära döden och tryckte ihop mig bakom ett skrivbord. Jag visste att jag behövde slå tillbaka mot stormen men hade inte råd att titta fram och riskera bli skjuten. Därför lyfte jag, i sann filmanda, upp mitt automatvapen över bordskanten och började peppra blint. Ganska snart blev det tyst och den anstormande skurken låg livlös framför mig. Sådana stunder där spontana infall fungerar precis som jag tänkt mig förhöjer definitivt inlevelsen.

VR handlar i mångt och mycket om inlevelse och att transporteras till en annan värld. Mycket i Blood & Truth gör det mesta rätt här i form av diverse kroppsliga rörelser för att ladda om vapnet och möjligheten att ta skydd bakom olika hinder. Även grafiken gör vad den kan för att trollbinda mig, och när saker och ting hamnar nära ansiktet fungerar det faktiskt riktigt bra. Jag minns en extra obehaglig scen i ett konstmuseum där läskiga skyltdockor plötsligt tändes upp framför ögonen på mig. Men det är när objekt hamnar något för långt bort som jag tappar kontakten med äventyret. Den bitvis låga upplösningen på såväl karaktärer som övrig inredning gör sig tyvärr synlig lite för ofta, speciellt när innehållet hamnar en bit bort.

LÄS MER: Inför E3 2019: Microsoft

När eftertexterna rullar tar det en stund att transformera mina tankar till någon slags dom. Sett ur ett VR-perspektiv är Blood & Truth en remarkabel bedrift. Det trollbinder stundvis spelaren och sprudlar av underhållande moment i allt från att dyrka upp lås till att skjuta en flygande handgranat. Samtidigt finns det aspekter där spelet inte riktigt når ända fram, inte minst i form av en tunn handling och stundvis bristande grafik, men överlag är det en väldigt vass spelupplevelse. Spelets medvetenhet om att det är skapat för VR och sättet på vilket det utnyttjar plattformens styrkor lyfter erfarenheten. Det gör upplevelsen alldeles unik, och till något jag omöjligt kunde fått med traditionella medel. Det finns ett gäng titlar som alla Playstation VR-ägare bör ha in sitt bibliotek, Blood & Truth är definitivt ett av dem.