Det finns musikupplevelser i spel som serveras framför näsan på dig. Ögonblick som är så noga utformade och planerade att det blir en del av berättandet oavsett hur du spelar. I premiärupplagan av ”När spel tar ton” tittade vi närmare på just ett sådant ögonblick, där musik användes som ett sätt att föra handlingen framåt. Idag ska vi titta på ett något annorlunda inslag. Spelet är Bioshock Infinite och för den ouppmärksamme kan detta vara en helt ny upplevelse, även om du spelat spelet tidigare.

MER SPELMUSIK: Veckans spelmelodi: Fallout 76 – Main Theme

Efter en blodig strid träder spelets huvudrollsinnehavare in i en lokal bar och skyndar ner i källaren. Booker Dewitt, mannen vi kontrollerar under spelets gång, och hans kompanjon Elizabeth går ner för en trappa och skymtar hastigt en gitarr i ögonvrån. Den erfarna pang-pang-spelaren är säkerligen van vid att bara skynda från en strid till en annan, och något så subtilt som en gitarr i ena hörnet behöver inte nödvändigtvis dra till sig många blickar i ett sådant sammanhang. Den uppmärksamme kommer dock höra Elizabeth utbrista ”Hi there! A guitar. Wish I knew how to play.” medan hon sakta närmar sig instrumentet. Nej, Elizabeth kan uppenbarligen inte spela gitarr, men det kan Booker DeWitt. Han behöver bara ett par knapptryck för att komma igång.

Låten i fråga kallas för ”Will The Circle Be Unbroken” och är i grund och botten en gammal kristen hymn från tidigt 1900-tal. Den har framförts av Susan Boyle, Gregg Allman och Bob Dylan för att nämna några. Versionen som framförs i Bioshock Infinite sticker ut, inte bara på grund av sin musikaliska elegans, utan även med anledningen av kontrasten framförandet tillför en i övrigt actionfylld handling. Fram till nu har inte spelaren fått någon som helst indikation på karaktärernas musikalitet. Den övergripande handlingen är så fylld med innehåll att musikaliska erfarenheter inte är ett ämne som hinner behandlas.

FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM: Vi sparkar liv i Instagram

Spelets röstskådespelare är inte heller några musikaliska främlingar. Courtnee Draper (Elizabeth) vann en Spike Video Game Award för sitt framträdande av låten medan Troy Baker (Booker DeWitt) har en hel sidoverksamhet som rockstjärna. I samband med Playstation Experience 2017 deltog dessutom Baker tillsammans med Ashley Johnson i ett hårresande musikframträdande för att marknadsföra The Last of Us Part 2.

Vad som gör det här ögonblicket så speciellt är dess frivillighet. Det är verkligen ett så kallat påskägg där du inte får någon som helst fördel av att ha upplevt scenen. Det är heller inte något som tas upp senare i spelet beroende på om du valde att plocka upp gitarren eller ej. Det finns där om du väljer att uppleva det. Det känns därför nästan som en liten skatt som var menad för just dig, och som inte existerar för den som missade ögonblicket.

Har du några egna ögonblick du vill dela med dig av? Berätta mer än gärna i kommentarsfältet nedan.