4 minuter lästid

Age of Wonders är en serie som tog sin början redan innan millenniumskiftet och är välkänt inom den turbaserade  strategispelsvärlden. Tyvärr hamnar spelen ofta i skuggan av den i många hänseende ganska snarlika Civilization-serien. Detta är lite synd då Age of Wonders-spelen i mina ögon är långt roligare att spela om du precis som jag sätter stort värde på kvalitativa stridssystem med stort djup, utan att för den skullen ge avkall på den stadsbyggande aspekten av genren.

När nu det fjärde spelet i serien, Age of Wonders: Planetfall släpps är det skönt att se utvecklarna Triumph Studios ta chansen att utforska nya territorium efter tre spel med klassiska medeltidsscenarier. Den här gången flyger vi rakt in i framtiden och får uppleva ett intergalaktiskt spektakel med massor av djup inom alla aspekter av spelandet.

Precis som namnet antyder börjar allt med att man landar med sitt pampiga rymdskepp på en planets yta. Detta är väldigt bombastiskt gjort och ger en skön tillfredsställelse av att nu är det dags att påbörja ett nytt äventyr. Detta sker oavsett om du ger dig i kast med själva storyn eller hänger dig åt multiplayer-delen som låter dig spela lokalt eller online. Den här typen av små detaljer genomsyrar verkligen Age of Wonders: Planetfall från början till slut. Allt från en så simpel sak som att ditt spelarporträtt faktiskt speglar hur du ser ut för tillfället i spelet, inklusive färger och vilket vapen du använder, till ett smart användargränssnitt som fungerar optimalt med både handkontroll eller mus/tangentbord.

Mer byggande:  Dragon Quest Builders 2

Som brukligt ger jag mig direkt in i den drygt timmes långa introduktionen, som även fungerar som en prolog. Här översållas jag av information i form av både text och tal, något som ganska snabbt gör mig frustrerad. Mycket är dessutom inte väl förklarat och det slutade med att jag bara tryckte bort dem för att kunna spela. Som tur är så lyckades jag ändå få ihop en viss grundkunskap att stå på och resten bidrog spelets mastiga bibliotek med. Som informationsnörd diggar jag verkligen den typen av encyklopedier, speciellt när det mesta är välskrivet som i det här fallet.

Historien bakom det hela är ganska enkel: Star Union – Ett galaktiskt imperium som höll ihop tusentals världar har fallit och i kölvattnet av detta försöker nu ett flertal olika raser av vitt skilda slag roffa åt sig en så stor del som möjligt av resterna. Du spelar en högt rankad militär och representerar det mänskliga släktet i jakten på guld och gröna skogar. Under spelets gång får man chansen att alliera sig med olika mer eller mindre udda raser som exempelvis ett akvatiskt folk som kommunicerar med hjärnvågor och utvecklas i olika faser – komplett med kokonger och förmåga att ta sig ”in” i sina motståndares hjärnor.

Det finns många intressanta folkslag och raser att interagera med och samtliga är väldigt väl realiserade i allt från hur de är gestaltade till hur de beter sig i strid eller förhandlingar med andra. Mycket av detta får fritt spelrum tack vare ett för serien väldigt avancerat system för diplomati, något som man definitivt bör nyttja annars hamnar man lätt i krig med långt fler fiender än man klarar av att hantera.

För er som är bekanta med Civilization-serien finns det mycket att hämta då även Age of Wonder: Planetfall bjuder på ett flertal olika möjligheter att segra förutom den typiska att döda allt och alla. Det gör spelet långt mer varierat, även om det ändå är striderna som är seriens paradgren. Och det med rätta, för här förvandlas varje strid till en liten strategisk fest där allt från vinklar, skydd och höjdskillnader behöver tas med i beräkningarna. Precis som i resten av spelet är det hela turbaserat vilket gör att man kan tänka igenom sina drag i lugn och ro.

Mer monster och action: Robbie Swifthand and the Orb of Mysteries

I början är det ganska simpelt men ganska snart får du tag på olika modifikationerna som du kan använda för att förbättra dina enheter, faktum är att du kan med de rätta moddarna pimpa dina svagaste enheter till att bli riktiga små monster av förödelse. Uppgraderingar samt olika vapen kan köpas från andra raser och är en god anledning att inte kriga mot alla. Efterhand som du spelar kan du forska fram olika typer av stridsfokuserade enheter, men detta måste ske med fingertopps känsla. Visst kan du lägga allt på soldater, men om du forskar fram mer effektiva energikällor och satsar på kontraspionage kan du kanske nå målet både snabbare och med mindre döda som slutresultat.

Det är just synergin mellan forskning, diplomati, resurshantering och din förmåga som general på slagfältet som gör spelet så vanebildande. Därtill kommer en mängd olika raser med vilt varierande egenskaper och ett antal olika miljöer att rumstera om i. Något som kan blomma ut till fullo när du spelar scenarier utanför själva storyn, för då kan du spela vilken ras du vill och därtill även utforma din egen karaktär efter tycke och smak i spelets egen karaktärseditor. När du är nöjd kan du finjustera nästan allt från typ av planet till kriterierna för att vinna och det ger dig chansen att få allt precis som du drömmer om. Sedan är det bara att landa ditt rymdskepp och försöka ta hem segern!

Då alla världar genereras efter av dig valda parametrar blir det lätt att få fram nya scenarier i nästan oändlighet. Precis som de flesta spelen i den här genren är Age of Wonder: Planetfall väldigt komplext och kan lätta erbjuda 100-tals timmar av underhållning. Det finns inte mycket att klaga på förutom att spelets AI inte är den bästa när det kommer till saker som sker utanför striderna. Ofta beter sig datorstyrda spelare lite enfaldigt och missar en del uppenbar möjligheter när det gäller att hantera sina resurser för att sedan vara extremt slipade i själva striderna. Förhoppningsvis kommer detta att förbättra med patchar under året! Annars är spelet stabilt och bjuder på storartad underhållning för alla aspirerande ledare och krigsherrar.