Som förälder står man i standby-läge 24/7 så länge man lever, det är ren fakta. Det är alltid något eller någon som behöver ens hjälp, stöd eller pengar. Men där i mellan så önskar även vi föräldrar möjligheten att få lite ensamtid, om det så må vara en god bok, lite musik eller att få lira ett schysst spel. Som inbiten gamer så blir det ofta det sistnämnda, men då tiden är knapp vill man ju gärna spela de senaste stortitlarna. Där börjar problemen, för trots att vi har 5 större bildskärmar fördelat på sex personer så blir det ofta jag som står utan (åtminstone tills senare delen av kvällarna).

Det är här Switchen kommer in i bilden, för nu kan man äntligen spela fullstora, icke nerdummade spel var man än är. Varje tom del av huset kan bli ens nästa gaming-näste, där man kan gömma sig från alla krav och åtminstone fly lite av stundens ansvar för hushållets väl.

Och när tystnaden åter råder, kan man nonchalant dyka upp och knycka en ledig skärm för lite ljuv upptäckarglädje i Super Mario Odyssey eller bara grotesk-dräpa demoner i Doom. Allt medan man njuter av en rejäl handkontroll och storbildsskärm. Det här är det närmaste man kommer frihet som gamer med ett gäng ungar.

Viva la revolution!