2 minuter lästid
Snyggt cover

Min första tanke när jag spelade Alwa’s Awakening var att utvecklarna måste fullkomligt älska gamla Nintendo och Sega-spel med blip-blopp-musik. Jag kan se framför mig hur de satt klistrade framför TV:n på 80-talet tillsammans med sina kompisar och spelade Super Mario och Zelda, förmodligen med en dröm om att en dag göra egna spel. En dröm som skulle visa sig gå uppfyllelse, för hela spelet känns som en kärleksförklaring till 8-bits-spelens storhetstid. Designen påminner lite om en blandning mellan Link’s Awakening, och de mjuka formerna från klassikern Bubble Bobble. Fienderna man möter är allt från gröna slemklumpar till något som ser ut som en vandrande jordhög som kastar lera (som för övrigt heter Chuck), och en och annan trollkarl i mystiska huvförklädda kappor.

LÄS OM MER MODERN RETRO: Awesome Pea

Du spelar som Zoe, en tjej som gillar att spela TV-spel, men som somnar mitt i sitt spelande. Hon vaknar därefter upp i Alwa, en värld dit hon har blivit kallad för att rädda landet från de mörka krafter som har tagit över. Världen består av runt 400 olika sammankopplade rum genom grottor, berg och byar, allt i ett fantastiskt 8-bitarslandskap. För att hitta vägen i alla dessa olika rum har du en karta som visar vart det finns bossar och vart du kan spara ditt spel. Du har din trollstav som du kan uppgradera med olika sorters magiska stenar som alla har olika egenskaper, så det gäller att klura ut vilken magi som skall användas på vilket ställe.

Ta dig tid att beundra den buttra katten på taket.

Spelet är i överlag väldigt enkelt att lära sig, men det är ändå svårt och rentav oförlåtande på sina ställen. Att hoppa och attackera är i princip det enda du behöver egentligen behöver kunna och bemästra. Det finns inga svåra kombos att försöka memorera, precis som ett spel av den här typen skall vara. Alwa’s Awakening är svårt i all sin enkelhet, man har bara tre hjärtan i hälsa, och det kan ibland vara svårt att hitta extra hälsa om man spelar utan assist mode, som det tack och lov gick att välja, för utan det är spelet väldigt utmanande. Jag valde att spela med det, men är ändå ytterst tacksam för alla lätthittade savepoints genom spelets gång. I skrivande stund har jag en death count på 238 gånger.

Jag sitter och ler när jag skriver det här, för jag kan känna igen mig så i deras tanke bakom spelet. Jag är glad att det fortfarande görs spel i det här formatet, för det är så förbaskat charmigt. Vi behöver spel som Alwa’s Awakening för att bli påminna oss om vårt spelursprung, där vårt spelintresse en gång i tiden inleddes.