3 minuter lästid

Ancestors: The Humankind Odyssey är ett tredjeperson-spel i öppen värld-format, med huvudmål att utveckla den mänskliga arten, från apa till den något mer människoliknande arten som till slut blev Homo Sapiens. Du börjar som en apa i en djungel någonstans på den afrikanska kontinenten ca. 10 miljoner år sedan. Tillsammans med din stam skall du utvecklas, lära dig nya färdigheter, och viktigast av allt, överleva. Lättare sagt än gjort då varje miljö innehåller något som vill äta upp dig. På marken finns ormar och tigrar, i träden finns gigantiska fåglar, och i vattnen finns krokodiler. Det är upp till spelaren att komma på vilken mat du kan äta, hur du skall försvara dig och hur du skall föra vidare din kunskap och genetiska arv. Om du har tur/skicklighet finns möjligheten att föröka sig, och att nya GUDOMLIGT söta stammedlemmar föds. Då visas även en väldigt söt scen med den nya ungen. Varje gång det kom en ny bebis till världen satt jag och log lite fånigt samtidigt som jag utstötte ett litet ”aaaaaw”.

Ancestors: The Humankind Odyssey
Oh oh! Ah ah! ooooh!

Miljöerna är fantastiskt vackra, med enorma träd som man kan klättra i, och grenar att svinga sig i, med ett visst mått av försiktighet, för om man missbedömer avståndet kan man bryta både armar och ben, och även dö om man har otur. För att hålla koll på sin hälsa har man en cirkel som visar hälsotillstånd, hunger, törst och sömn. Det är så väldigt mycket att ha koll på samtidigt genom spelet, och tappar man fokus för en sekund finns risken att något försöker äta upp dig. Att hålla koll på hälsotillstånd, omgivningar, väder och samtidigt vara jagad av något blir ibland lite för mycket för att jag skall kunna njuta av spelet. Istället stressas jag upp onödigt av det.

Humankind
Hmm…kan jag äta den här?

Ancestors är ett spel som kräver att precis allt du ser bör utforskas närmre för att lära dig vilka frukter och bär som kan göra dig frisk, vilka som gör dig sjuk, vilka naturresurser som eventuellt kan användas till något eller om saker kanske kan kombineras på något sätt. Ibland blev det så mycket att hålla kolla på att jag fick föra lite anteckningar bara för att minnas vilka saker som hade vilka egenskaper. Efter ett par timmar in i spelet blev jag faktiskt alldeles för trött i huvudet för att orka fortsätta spela. Så det blev att jag fick spela någon timma i taget, bara för att orka smälta all information och alla intryck jag fått under en session.

Humankind

För varje ny sak du utforskar och för varje nytt område du och din klan erövrar löses olika färdigheter upp, så som att kunna gå upprätt en stund, eller att kunna använda ytterst primitiva verktyg. Detta illustreras i ett neuron som utvecklas från en enkel cirkel till hundratals små sammankopplade cirklar. Det är mycket snyggt och elegant gjort, samtidigt som det är en lite annorlunda twist på det klassiska kunskapsträdet vi annars är väldigt vana vid i spel.

ETT ANNAT NATURSPEL: Lost Ember

Ancestors: The humankind Odyssey
Tack för det…

Alla vet hur svårt det är att vara människa ibland, och vägen till att utvecklas till den människoart vi är idag var lång och minst sagt komplicerad, och det är precis vad Ancestors: The Humankind Odyssey illustrerar så väl. Spelet är svårt, krångligt och ibland väldigt komplicerat att komma framåt med, då absolut inga som helst ledtrådar ges om vart din resa genom evolutionen tar dig. Spelskaparna är mycket väl medvetna om svårigheterna, och börjar spelet med att rakt ut säga att ingen hjälp kommer att fås på vägen. Tack för den liksom.

Spelet är svårt, så svårt. Jag har emellanåt fått bita mig i tungan för att inte skrika rakt ut, och mina anteckningar har varit guld värda när min stackars apmänniska har kämpat för sitt liv. Men det som slår mig mest med spelet är hur fint det är, och att det känns så väldigt genomarbetat. Panache Digital Games har lagt ner mycket tid och kärlek i sitt första spel, och det märks.  Ett vackert spel med en intressant berättelse om vårt ursprung, som dock är alldeles för svårt för min smak, men jag kan inte föreställa mig att våra förfäder hade det så mycket enklare, så på så vis lyckades ju Ancestors precis med vad det skulle.

Ancestors: The Humankind odyssey