5 minuter lästid

Så var det dags igen. Att recensera uppföljare där jag saknar omfattande kunskaper och erfarenheter kring tidigare upplagor börjar bli något av en vana för mig här på sidan. Det är en konst i sig och ett väldigt spännande slags uppdrag. Den här gången är det den femte numrerade uppföljaren i den etablerade Gears of War-serien som hamnat i min recensionsfamn. Och efter en vecka fylld av brutala avrättningar, vrålvackra vyer, kreativ krigsföring och en tillräckligt intressant berättelse för att ständigt driva mig framåt kan jag konstatera följande: Gears 5 är ett ståtligt, om än något kantstött, flaggskepp för Xbox-sidan.

Jag har som sagt inte spelat särskilt mycket av Gears-serien tidigare, men trots det har jag skaffat mig en ganska tillförlitlig bild av vad det handlar om. Det är också tydligt att Gears 5 behåller många av de framgångsrecept som gjorde kakan så god för flera år sedan. Striderna är härligt intensiva, precis lagom tunga och upplevs bäst tillsammans med en vän. Det är en härlig känsla att få vråla på kompisarna medan en monstruös best släpar sig allt närmre. Det är heller ingen hemlighet att spelet lyckas etablera sig som ett av generationens mest imponerande titlar rent grafiskt. Vad som däremot är mer intressant att prata om är de nya inslagen i framgångsformeln. Här finns en tydlig önskan om att skifta i hjulspåren, att förnya sig och hänga med i dagens speltrender. Resultatet är trivsamt men inte perfekt. Låt oss därför gå in på de stora nyheterna i lite mer detalj.

Bländande vackert är bara förnamnet.

Vi kan tycka olika om den ökande mängden mer eller mindre öppna världar i moderna spel. Faktum kvarstår dock att linjära korridorer allt oftare byts ut mot öppna landskap och nu har den här revolutionen även kommit till Gears… typ. Utan att avslöja för mycket om spelets handling (där vår protagonist Kait ger sig ut på farlig resa för att finna sitt ursprung) innehåller kampanjen ett par större områden där jag uppmuntras avvika från huvudspåret. Även om tillägget ibland känns påtvingat och något halvhjärtat är det likväl ett intressant sätt att förnya spelserien. Eftersom varje relevant plats har markerats med en stor gul flagga så kvävs den utforskarglädje jag vill känna i en öppen värld. Jag behöver knappast leta för att snubbla över spelets sidouppdrag. Uppdragen är trots detta oftast trevliga och tillräckligt belönande. Dessutom är det en fröjd att spana ut över det läckra vyerna som spelet erbjuder, även om grafiken känns snäppet vassare i mer komprimerade områden.

Som jag tidigare nämnt är striderna i Gears 5 precis så köttiga och bra som vi kan förvänta oss. Spelseriens ”active reload”-mekanik där perfekt timing ger ditt vapen en liten buff är tillbaka och kompletterar ett redan etablerat system på ett lysande sätt. Vad som dock får ses om ett nytillskott är spelseriens nya familjemedlem Jack. Den här gulliga flygande roboten fungerar som min följeslagare genom stora delar av spelet och är också samlingspunkten för alla uppgraderingar jag samlar på mig. Jack är ett klockrent tillskott och tillför ännu ett tjockt lager med kreativitet till spelet i allmänhet och striderna i synnerhet. Min robotkompanjon kan bland annat hämta vapen ute på slagfältet, återuppliva kompanjoner, göra mig osynlig, omvända fiender till vår sida och mycket mer. Alla dessa funktioner hade kunnat utföras av spelets protagonist, men idén att lägga dem i famnen hos en charmig robot är såväl logiskt som smart.

FLER ROBOTAR I SPEL: Blazing Chrome

Jack är inte bara gullig, med rätt omvårdnad är han även en potentiell mördarmaskin. Det är här spelets uppgraderingssystem kommer in. Här och där i den monsterinvaderade världen gömmer sig diverse komponenter, eller egentligen är det bara en slags komponent som kreativt nog fått namnet ”component”.  Dessa föremål används för att förstärka Jacks olika förmågor och är oftast min största motivation för att utforska varje hörn i olika byggnader. Jack blir på så vis en extra dimension av progression utöver spelets handling vilket även motiverar spelets öppna områden. Det är därför lite underligt att den aspekten inte verkar vara utformad med spelets mest attraktiva spelläge i åtanke, nämligen co-op.

Jack Attack.

Samarbete i Gears 5 är en fantastisk åktur. Först och främst ska spelet ha en rejäl eloge för att inkludera spel med delad skärm på en och samma maskin. Även om såväl bildfrekvens som upplösning får sig en ordentlig smäll är det likväl en imponerande bedrift att rendera detta monsterprojekt inte bara en, utan två gånger. Men i den bästa av världar spelar du med en vän som äger en egen TV (eller åtminstone som får låna en av dina) och om enspelarläget är en delikat pizza är samarbetsläget motsvarande i familjestorlek. Just därför känns det lite trist att spelets mest intressanta tillskott fungerar mindre bra tillsammans med en vän.

Det är nämligen bara spelaren som agerar värd som kommer få ta del av godsakerna vi springer på ute i världen. Vissa uppgradering kan till exempel endast låsas upp genom speciella sidouppdrag, något som går förlorat om jag inte spelat som värd och bestämmer mig för att fortsätta min resa solo. Det är verkligen trist och konstigt att en så etablerad co-op-serie som Gears faktiskt är inte verkar ha tagit med detta problem i beräkningen. Det är betydligt roligare att göra alla sidoaktiviteter som dyker upp tillsammans med en vän, men det känns bittert och nästan onödigt när endast en av oss verkligen kommer kunna skörda frukterna.

Trots dessa komplikationer är det svårt att tycka illa om Gears 5. Kampanjen tar med oss på en intressant historia och innehåller en huvudkaraktär som fick mig och kompisen att bråka om vem som skulle få spela som Kait. Om detta mot förmodan inte skulle tilltala dig finns det fortfarande en halv drös med flerspelarlägen att ta del av. Däribland diverse online-matcher, spelseriens paradrätt Horde Mode samt det nya spelläget Escape. Själv har jag pinsamt otillräckliga reflexer för att kunna mäta mig mot de flesta andra i online-matcher, men spelets stridssystem flyttas likväl över till den tävlingsinriktade sidan på ett snyggt sätt.

Kait är en frisk fläkt i seriens växande ensemble.

Även Horde Mode och Escape gör vad de ska där den sistnämnda definitivt är den mer intressanta. Att besegra våg efter våg av fiender är något som Gears-serien stoltserat med länge och den här upplagan är knappast sämre. Däremot lider spelet i skrivande stund av frekventa nätverksproblem som kan göra livet surt för en grupp spelare som precis tog sig förbi våg nummer 45. Escape är ett nytt spelläge där jag ombeds infiltrera en fiendebas, plantera en bomb i mitten och sedan fly därifrån. Det är en intensiv historia där det inte lönar sig att sitta kvar på samma ställe för länge. Det blir en häftig kontrast till kampanjen där varje rum måste rensas på fiender innan jag får avancera. Tillsammans med kompisar är det dessutom ett klockrent tidsfördriv. På grund av min bristande skicklighet applåderar jag alla spellägen där vi uppmuntras hjälpa varandra hellre än motsatsen, och detta är ännu ett fint tillskott till den skaran.

LÄS FLER RECENSIONER: Astral Chain

Gears 5 håller överlag väldigt hög klass och är ett ypperligt inslag i den växande Xbox-familjen. Det stoltserar med sin bländade grafik och sina brutala men likväl kreativa strider. Helheten hålls tillbaka något av bristningar i co-op-progressionen och några halvhjärtade öppna områden, men i slutändan är detta en fräsch och intressant upplaga som gjort mig betydligt mer intresserad av spelseriens kommande bravader.