Redan långt innan jag fick chansen att lägga händerna på Mistover fanns ett stort intresse för spelet från min sida. Genom utvecklarnas spelsida på Steam följde jag Mistovers tillkomst och fattade snabbt tycke för den lite speciella grafiska stilen som så väl förmedlade en värld i misär, där mänsklighetens blotta existens ständigt tycks hänga på en skör tråd. Detta i kombination med klassiska japanska turbaserade strider med stort djup och många möjligheter, fick mig att ”torrdrägla” mer än lovligt.

När jag några månader senare blev erbjuden att recensera spelet, blev jag väldigt glad. Några gigabyte senare hade jag äntligen Mistover redo för avnjutning och Switchens skärm fylldes av ett ödesdigert intro där världen är på gränsen till sammanbrott och allt liv korrumperas av en mystisk dimma som sprider sig snabbt. Det enda som finns kvar av mänskligheten är några få dysfunktionella samhällen där man desperat försöker hitta ett sätt att skingra dimman.

Lösningen tros ligga någonstans i dimmans nästa totala mörker, där monster och annat otrevligt frodas. Som du säkert redan gissat måste det till lite våld och handlingskraftiga människor för att överleva bland mörker och korrupta varelser. De människorna är du och ett gäng andra dödsföraktande själar. Sedan följer lite mer info, men det är först när du ska rekrytera dina vapendragare som spelet börjar på riktigt. På den lokala arbetsförmedlingen kan du välja fritt bland olika mer eller mindre klassiska typer av krigare.

Det speciella är att man på Darker Dungeons-maner väljer olika individer som i sin tur tillhör en viss klass. Personer med samma klass kan ha tillgång till väldigt olika krafter eller trollformler. Därför är det viktigt att tänka sig för innan man väljer sitt team. Varje person du rekryterar är unik och då spelet använder sig av permanent död, gäller det att tänka sig för och välja sina strider. Inte bara för att du kan förlora enheter med mycket erfarenhet och fin utrustning utan också för att din ekonomi är en viktig del av Mistover. Rekrytera till ditt team kostar nämligen en hel del pengar, likaså att uppgradera olika krafter och egenskaper, identifiera vapen och rustningar som du hittar och köpa förnödenheter som bandage och mat.

Om du är oaktsam när du spelar är det lätt hänt att du hamnar i en situation där du inte kan fortsätta spela för att du helt enkelt saknar ekonomiska medel att rekrytera och utrusta dina soldater. Att ladda din senaste sparfil hjälper inte heller då Mistover auto-sparar nästan hela tiden. Sparfunktionen är bara till för att du ska kunna stänga av spelet och fortsätta vid ett senare tillfälle.

ETT MER LÄTTSAMT SPEL: Stranded Sails: Explorers of the Cursed Islands

Jag fick ganska omgående uppleva att Mistover är packat med olika mekanismer som gör livet surt och höjer svårighetsgraden och då pratar vi inte ens om monster eller andra styggelser. Ekonomin är en av de sakerna, men långt klurigare är en domedagsklocka som alltid tickar i någon riktning. Slår den tolv är spelet slut och världen går under! Hur den påverkas av ditt spelande kommer vi snart till. Som lite extra salt i såren löper dina vapendragare ständigt risken att att drabbas av olika ”Jinxar”, vilket är en form av förbannelser. De kan hjälpa dig men oftast ger de dig olika handikapp – det kan vara att du tar skada för varje steg du tar eller att du anfaller dina kamrater. Då marginalerna är små i Mistover gör sådant stor skillnad. Speciell då det är mycket dyrt att bli av med dessa jinxar.

Själva spelförloppet är alltid detsamma – du förbereder dig inför nästa äventyr och inkasserar slutförda uppdrag i det lilla samhället som du nu kallar ditt hem. Sedan väljer du vilket ställe du vill ge dig i kast med, urvalet är beroende av dina valda uppdrag och definieras av hur svåra de är och vilka erfarenhetsnivå området är gjort för.  Därefter skapar du en formation för din grupp, det vill säga placerar ut dina krigares position vid strid. Här finns mycket att ta hänsyn till, då räckvidden är olika beroende på vilken klass en enhet besitter. Dessutom finns det synergieffekter att ta hänsyn till, som låser upp olika kraftfulla egenskaper. Här gäller det att tänka till, annars kan det snabbt bli slut på det roliga.

Innan du trycker på fortsätt måste du välja hur mycket förnödenheter du ska ta med dig, tar du för mycket med dig straffas du av domedagsklockan och riskerar att förlora dessa vid avslutat uppdrag. Det är nämligen så att de finns två olika stadier av förnödenheter – de som är fräscha och obesudlade av dimman och de som är i ett sämre och besudlat skick. Den sämre varianten kan skapa tråkiga bieffekter, är mindre potenta och är därmed en farlig chansning. Mat som blir över efter du klarat ett uppdrag är alltid nästan otjänlig, därför är det viktigt att spara på resurserna. Fräsch mat är dyrt och du är nästan alltid fattig.

FÖR LITE HELIKOPTRAR, LÄS: Har du spelat 50 Cent: Blood on the Sand?

Väl inne på området du ska äventyra i är det så funtat att när du rör dig rör sig också eventuella monster. Därmed räknas varje steg du tar, inte bara på grund av fiender utan också då världen inne i dimman är mörk, och ljus är en resurs som hela tiden äts upp varje gång du rör dig. Har du slut på ljus är det snart slut på hela gruppens liv. Men varför sluta här, tänkte nog Mistovers utvecklare! Som lök på laxen har du även hunger att ta hänsyn till: är den på noll då börjar du även knappra på din hälsomätare. Hamnar den på noll, blir du försatt i koma och efter en stund dör man.

Självklart är området eller rättare sagt labyrinten, full av otäcka varelser som vill förgöra dig. Striderna i sig är ganska klassiska för genren och bjuder på många tillfällen att spänna sina strategiska muskler. Det är viktigt att inte slappna av för mycket i en ”lättare” strid, för allt kan vända snabbt om någon av dina krigare dräps. Händer det har du problem, i bästa fall förlorar du bara en erfaren soldat som du lagt mycket guld och tid på, men med lite oflyt kan du snabbt hamna framför en ”Game Over”-skärm.

Uppdragen är bara en parameter av flera som krävs för att komma vidare i Mistover. Minst lika viktigt är att rensa varje område du besöker och hitta alla skatter som ligger utspridda samt tända alla stora ljusblommor. Skatterna består primärt av ny utrustning och eventuell proviant, medan ljusblommor lyser upp omgivningen och fyller dig med tillförsikt. Den sista pusselbiten som krävs är dräpning av majoriteten av alla monster. Spelloopen är densamma oavsett hur länge du spelar spelet.

Den som ultimativt bestämmer hur bra du klarat dig är domedagsklockan som visas efter varje avklarat område. När du stirrar på den och väntar på ditt resultat känns det alltid som att stå framför en omutlig jury, som alltid är redo att döma dig till döden. Om klockan går framåt är det illa, står den stilla är det lugnt och backar den är det värt att fira.

Döden ligger alltid runt knuten och lurar i Mistover, vilket är stressande men ger också en tyngd åt allt du gör. Här kan du inte sitta och spela på måfå utan det krävs fullt fokus och väl sammansatta grupper av krigare för att ha en chans att lyckas.  Spelets klasser är väldigt olika och besitter stort djup i form av olika trollformler och specialattacker, att experimentera är mycket tillfredsställande och ger alltid en tydlig skillnad i realiteten. Kombinerat med den charmiga men ändå sotsvarta grafiska animestilen känns inte allt fullt så bedrövlig som i säg Darker Dungeons.

Mistover är inte ett spel som kommer passa den stora massan utan är tveklöst en väldigt nischad titel för hardcore-strateger med en ådra för sadomasochism. Men tillhör du den gruppen, vilket jag gör, finns det massor att hämta i Mistovers besynnerliga värld. För med stora utmaningar kommer också riklig belöning!

Går du i gång på det som jag beskrivit, kanske du också kommer kunna lägga till Mistover i lådan där dina mest spelade spel ligger, precis som jag har fått göra.