4 minuter lästid

Varning: Artikeln innehåller flertalet väldigt våldsamma bilder ifrån Mortal Kombat 11.

Få spel är lika våldsamma som de i Mortal Kombat-serien. De är inte ens brutala för att göra en poäng, eller för att skildra eller motivera en hård värld. Nej, de är våldsamma i rent underhållningssyfte. För varje nytt spel blir våldsamheterna mer galna och osmakliga. Det är vad som är förväntat av serien då den från ground zero upprättade en image som tuffingen på gatan. Och på en marknad där våldsamma spel är betydligt mer vanliga än under 90-talet behöver Mortal Kombat vässa sitt innehåll för att kunna hävda sig nästan 30 år senare. Det är svårt för en pappa att vara cool så när han försöker hänga med kidsen tar han i från tårna.

Mortal Kombat är upprättat av ett våldsamt blodigt förflutet. Utan våld hade Mortal Kombat inte varit Mortal Kombat. Det är en serie som i förtjusning vältrar sig i blod, ben och organ. Våld och död är till stor del seriens definierande karaktärsdrag och därav dess identitet.

Mortal Kombat
Sub-Zero skall inte bara nöja sig med att slita av huvudet och därefter frysa det på sin motståndare. Nej, han skall dessutom krossa det med sin näve. Bäst att vara 100% säker.

Så hur kommer det sig att Mortal Kombat till stor del verkar undkomma spelarnas kritik och granskande öga i en tid då spelkritik mognat och verkligen börjat syna spel ur en rad olika perspektiv? Spelkritik, både professionellt och ur ett konsumentperspektiv, har mognat och ändrats rejält de senaste tio åren. Det är inte bara tal om grafik, ljud, kontroll och andra kodade parametrar. Idag kan recensioner eller kompletterande krönikor granska spel ur en rad olika och intressanta synvinklar. Spelanalys kan idag ta upp sociologiska, psykologiska, politiska, ekonomiska, historiska, våldsinriktade och genusbaserade perspektiv. Språket som vi använder för att tala om spel har växt exponentiellt.

Få spel undkommer denna nya form av kritik och granskning. Sexism, kolonisering, miljö och rasism kan tas upp i spel om en infallsvinkel kan hittas baserat på innehållet som finns i spelen. Därför finner jag det besynnerligt hur ett spel som Mortal Kombat, som stoltserar med spetsade lekamen och utdragna inälvor, kan höra så lite kritik om sitt våldsglorifierande innehåll.

Mortal Kombat
Kommentarer överflödiga. Och det tyckte tydligen Baraka att Scorpions ansikte också var.

Det har fått mig att fundera varför NetherRealms spel nästan helt duckat undan denna kritik. Eller duckat undan är fel ord. NetherRealms har inte behövt ducka för ingen har tagit en sving emot dem. Jag kan se två skäl varför så är fallet.

LÄS OM FIGHTINGSPELKONKURRENTEN: Backspegeln: Street Fighter IV

Även om kritiken mot våld i spel tagit några steg bak i prioriteringslistan när det kommer till aktuell speldiskurs får vi inte glömma att våld i våra spelvärldar fortfarande kan möta kritik. Många fann God of Wars blodsutgjutelse makaber i många år, vissa tycke att Tomb Raider-rebooten hade en fallenhet att gotta sig i Laras plågor och en The Last of Us 2-trailer blev kritiserad för sadistiska nivåer av aggressivitet som involverade en hammare och någons ofrivilliga händer. Så diskussionerna flammar fortfarande upp till och från. Den interna och självreflekterande diskussionen om spelvåld är långt ifrån över.

Mortal Kombat
En av Motal Kombat 11:s mest bisarra avslutningar. Hammaren slår offrets huvudet genom kroppen så det kommer ut genom ryggslutet.

En teori är att Mortal Kombats komiska övervåld inte tas på allvar. Spelen har ironiska nivåer av brutalitet som kan vara svår att ta seriöst. Serien har alltid porträtterat handgripligheter med glimten i ögat och med ett blodtörstigt sug i blicken. Även om det är köttigt och rödsmetigt är våldet så bisarrt och mordiskt kreativt att just finurligheten överskuggar självaste akten. Vi som vana TV-spelare, däribland kritikerna, känner hur over the top spelen är. Det är säkert en helt annan historia om vanliga dödliga skulle få se samma sak, men sen har jag en annan teori och den är faktiskt mycket enklare men också mer hycklande.

LÄS OM: Den mindre framtvingande 3D-revolutionen

Kan det vara så enkelt att vi låter Mortal Kombat hållas av den enkla anledningen att det hängt med i så många år? Har serien ett frikort p.g.a. sin långa blodiga tjänst? Har vi bara kommit till tals med att “det här är Mortal Kombat” och låter det fortsätta tänja på gränserna för vad som är rimligt? Hur långt kan egentligen serien gå innan någon trampar på bromsen? 

Mortal Kombat
Hjärn är bra för kroppen. Omnomomnom!

Jag trodde inte att man kunde göra mycket mer efter Mortal Kombat (9) men både X och nya elva har motbevisat mig. Netherrealm verkar aldrig få slut på få nya innovativa sätt att misshandla och avrätta karaktärer. Teknikens utveckling tillåter studion att luckra upp nya sadistiska nivåer, vilket också förbluffar mig.

Deras långa arv gör att serien fått någon slags B-skräckfilms-stämpel, och denna stämpel gör serien oangriplig precis som ingen tar våldet i Fredagen den 13:e, Nightmare on Elm Street eller Braindead på allvar, filmer som innehåller karaktärer som lustigt nog figurerat i senare årens Mortal Kombat-spel. Serien har gått så långt utanför för vad som är rimligt att vi som åskådare som mest hopplöst kastar upp våra händer i luften och kapitulerar för dess bestialiska och djuriska dumhet.

Mortal Kombat
<3

Om detta är rätt eller fel är inte min sak att säga, för innerst inne har jag alltid tyckt om spelserien för exakt de skälen jag uppgett. Men jag tror även innerligt på andras rätt att få uttrycka kritik och perspektiv jag inte håller med om. Jag ser gärna att serien analyseras och kritiseras ur våldsperspektivet. Det är hälsosamt.

Jag har mest gjort en observation att en serie som är den mest våldsamma i mannaminne lyckats komma undan med mord under en förhållandevis lång tid. Den har dessutom lyckats göra detta under en era fylld med innovativ spelkritik. Jag finner det mest förbryllande och möjligen i större mån alarmerande att vi välkomnat en blodtörstig räv in i våra liv och blivit så avtrubbade efter 30 år att vi inte ens orkar att bry oss när den går bärsärk i hönshuset.