2 minuter lästid

Jag har alltid haft svårt för att åka saker. Saker som till exempel cross, fyrhjuling, bil, med flera. Mycket kan nog bero på att när jag var liten, kanske fem-sex år gjorde jag en rejäl vurpa på vår lila Yamaha. Alltså FailArmy-värdig krasch. Jag körde väl cirka 20 meter och hade svinkul – ända fram tills jag med huvudet före körde in ramen till vår studsmatta. Det blev med andra ord ett par meter av glädje blandat med njutning, för att sedan helt skifta till förfäran efter min krasch. Därefter satt mig inte på en kross på en herrans massa år. Lite så kan man sammanfatta min tid med MXGP Pro – kul först för att sedan ta tvärstopp och tappa mig helt (precis som den där förbannade Yamahan).

LÄS MER: Pode

MXGP Pro väger väldigt tungt på att du som spelare skall kunna anpassa din hoj precis som du vill ha den beroende på hur banorna ser ut. Något som kanske låter lockande för motorsportfantasten på papper, men faktum är att det känns som alternativen du har inte gör så mycket. Det jag kände gjorde någon stor skillnad var att man kunde prioritera bra acceleration med mindre toppfart och vice versa. Annars har jag vänt och vridit på varenda inställning och de gjorde, tyvärr, inte alls mycket. Vilket såklart är jättetråkigt då crossspel är repetitiva nog.

Karriärläget är helt klart det läget som flest kommer spela mest. De har en tendens att vara idéfattiga och roliga en väldigt kort stund (med undantag NBA 2K, NHL, FIFA). Och tyvärr är inte MXGP ett av undantagen. Du börjar i MXGP för att sedan avancera till MXGP 2. Alltså en högre liga eller division. Men det känns inte förtjänat att bli flyttad upp till crossens finrum. Det känns mest som man plågar sig igenom de 19 loppen i MXGP för att ta sig till MXGP 2, och även där känns det som man spelar för ingenting.

CHEFREDAKTÖR ALEXANDERS FAVORITER FRÅN E3: Det bästa från E3 2018 enligt Alexander

Någon som är viktigt i spel som MXGP Pro är musiken. Crosspel brukar ha rockiga, faktiskt riktigt bra låtar (i alla fall de spel jag spelat). Fast i MXGP Pro får vi bara otroligt lite menymusik och ingen som helst musik när man kör själva racen. Det är något som gjorde mig riktigt besviken, och för att inte bli helt galen på ljudet av min Honda 250cc fyrtakt-hoj fick jag dra på lite egen musik över spelljudet som gjorde det behagligt att spela.

Rent tekniskt flyter det på bra dock. Minimalt med buggar förutom en enda hård krasch. Tyvärr kan jag inte ge grafiken samma beröm. I mina ögon är det rent medioker grafik. Hårt, kanske. Men så är det. Jag skulle lika gärna kunnat tro det var ett spel i förra generationen jag spelade. Jag hade sett fram emot att varenda splash med lera skulle kännas hemma i fåtöljen, men den lyxen fick jag tyvärr ej.

MER LÄSNING: En amiibo-hatare byter sida

MXGP Pro levererar dock en tajt spelkontroll med bra känsla i crossen. När du hoppar kan du göra något som kallas ”scrub”. En scrub gör att du är i luften mindre tid och landar med mer momentum, och en lyckad sådan lämnar dig med en ryslig känsla av tillfredsställelse.

Utöver det finns det inte så mycket mer att säga om MXGP Pro. Det är ett tämligen tråkigt spel som känns tomt på saker att göra och med onödiga system i karriärläget. Det enda detta spel har att komma med är en välfungerande och tajt gameplay och bra känsla i själva åkandet, men det är inget de kommer långt på. Jag kräver lite mer än ett strikt minimum.

BETYG: 5/10