5 minuter lästid

Arthur Morgan struttar försiktigt ned för den branta slätten klädd med ett tunt, tunt täcke av pudersnö. Månens bländande sken är min enda källa till ljus. Morgan börjar bli svulten och har tappat vikt. Det skulle heller inte göra honom något ont med ett varmt bad och kanske en tripp till den lokala barberaren, för just nu skulle man enkelt kunna missta Mr. Morgan för en skogshuggare snarare än en kobojsare.

Plötsligt finner han en karl sittandes på kanten av en liten väg, han ser (och hör) att han har otroligt ont. Han kliver ned från sin häst för att hjälpa den skadade mannen, men till hans förvåning reser sig mannen upp och lyfter en revolver från sitt hölster. Arthur hör också hur mannens vänner prasslar sig ut från sina gömställen mellan träden och drar, precis som den sluga karln, pistol mot honom. Han spelar med och låter banditen visitera honom. Vad de inte vet är att de har valt helt fel människa att råna. Morgan drar kvickt upp sin graverade revolver från hölstret, och stryker till rånaren på kinden innan han kvickt vänder sig om. Innan de övriga skurkarna hinner reagera har Arthur hunnit avfyra sitt vapen och gärningsmännen rasar ihop likt dominobrickor på den lätt snötäckta vägen.

Detta är bara ett av många scenarion du kommer ställas inför under din tid i Rockstars gigantiska Vilda Västern-epos.

Berättelsen utspelar sig före Red Dead Redemption och tar dig med på en flykt från lagens långa arm genom hela landet efter en kupp som gått käpprätt åt pipsvängen. Arthur och resten av Van Der Linde-gänget tvingas flytta runt i hela Vilda Västern och stöter på otaliga knölar på vägen under berättelsens gång.

FÖRHANDSTITT: En tidig titt på Mutant Year Zero: Road to Eden

Relativt snabbt in i spelet slungas tankarna tillbaka till den 13:e februari när Polska Warhorse Studios släppte sitt medeltidsrollspel Kingdom Come: Deliverance med enorm fokus på realism. Något även Rockstar valt att trycka lite extra på i deras hett efterlängtade cowboy-lir. Rockstar har däremot inte valt att göra det allt för realistiskt, utan har lyckats hitta en perfekt nivå där det inte känns jobbigt som det till viss del gjorde i Kingdom Come. Här får vi istället en superb balans där bara vissa element i spelet fokuserar på realismen. Om du till exempel inte förtär föda på regelbunden basis kommer din Arthur gå ner i vikt och tar då mer skada. Men om Morgan däremot inte kan hålla sig borta från snasket kommer du snabbt gå upp i vikt varpå din uthållighet minskar. Det här systemet är något som tvingar dig att ha rutiner och ser till att du äter regelbundna måltider även om det i allmänhet kan vara klokt att ignorera godishyllan i den lokala butiken.

Kanske dags för en tripp till barberaren, Arthur

Dessa realistiska aspekter i spelet bjuder mig som spelare på en inlevelse som heter duga – aldrig tidigare har jag spelat ett spel där jag känner mig tvungen att sköta hygienen och byta kläder beroende om jag är skitig eller ej. Skulle du inte vara noga med att hålla dig ren kommer du få höra det från folket runtom dig. Något som fick mig att rusa in till närmsta hotell och illa kvickt hoppa in i badet och skrubba för glatta livet.

MER RECENSIONER: Diablo III

Berättelsen i Red Dead Redemption 2 har präntat in djupa emotionella spår i min gamer-själ. Den engagerar och får dig att vilja fortsätta, vilja veta vad som händer med Van Der Linde-gänget efter nästa uppdrag. Karaktärerna är de allra flesta otroligt välskrivna och man känner hur man vill strypa vissa medans man älskar och vill hjälpa andra. Det tillsammans med ett fantastiskt röstskådespeleri (förutom Arthur vars sydstatsamerikanska kan bli lite mycket ibland, men också ha sin charm) gör att man snabbt börjar känna för hela gänget. Soundtracket är också något som hjälper till att ge handlingen (och spelet i övrigt) den där ack så speciella känslan ett minnesvärt soundtrack för med sig. Fler än en gång har musiken tillsammans med historien Rockstar valt att berätta rört mig till tårar, och det är unikt när ett spel lyckas beröra mig på det sättet.

Delar av Van Der Linde-gänget

Det finns en tyngd i animationerna jag gillar i Red Dead Redemption 2. Oavsett vad du gör med din Arthur känns det att Rockstar filat på varje liten detalj i spelet till leda. Det kan upplevas aningen segt och ovant i början, men det är något man snabbt finner sig i, i alla fall jag personligen. Arthur känns inte supersmidig och i mina ögon är det inte negativt på något sätt (innan man vänjer sig). Det passar in och smälter ihop strålande tillsammans med spelets övriga fokus på just realismen.

LÄS MER: Varför jag föredrar att köpa mina spel digitalt

Rockstar brukar vara makalösa på att skapa öppna, levande världar som sprudlar av detaljrikedom, och deras senaste vilda västern-lir är inget undantag. Tvärtom. Här har de överträffat sig själva och faktiskt de allra flesta som sysslar med sandlådespel. Jag har aldrig någonsin planterat mina virtuella fötter i en vackrare värld. Detaljerna och sandlådan i övrigt i Red Dead Redemption 2 kan få de senaste öppna världarna att blekna i jämförelse. Den förtrollande spelvärlden fick mig att glömma mer än en gång att jag satt och spelade. En gång förut har det hänt, och det var The Witcher 3. När ett spel lyckas knuffa ner The Witcher 3 från min förstaplats vet att Rockstar har skapat något alldeles speciellt här.

För att komma på någon mindre bra aspekt av spelet får jag tänka hårt och länge. Sedan går det upp för mig; Rockstars spel har aldrig haft speciellt bra stridssystem – och det är tyvärr lite samma sak här. Det finns tyngd i vapnen, men det blir väldigt mycket sikta, skjut repetera. Något bättre blir det allt om man ställer in fritt sikte istället, och inte får någon sikthjälp. Men, detta är bara en liten sak i ett annars fantastiskt spel, som är så mycket mer än bara strider.

Det bör sägas att undertecknad inte gillade det första Red Dead Redemption speciellt mycket. Jag tyckte sonika det blev alldeles för mycket Grand Theft Auto utklädd i en western-kostym. Men uppföljaren (prequeln) känns inte alls likadant. Här får vi ett spel som känns moget och vuxet. Inget spel med knasiga karaktärer proppat med satir. Det är jag enorm tacksam för. Red Dead Redemption 2 känns eget om man jämför med det första som kändes mer som GTA IV i vilda västern. Om det har med det enorma gapet tidsmässigt att göra vet jag inte, men tacksam, det är jag sannerligen.

KOM IKAPP: Checkpoint 4.11

Det var väl ingen högoddsare precis att Rockstars nya västern-epos skulle bli en succé. Men så bra Red Dead Redemption 2 blev i slutändan hade jag inte förväntat mig. Detta mästerverk kommer för evigt finnas i bakhuvudet när jag spelar nya spel hädanefter. Rockstar har satt en ny ribba, en ribba som sitter långt över det senaste spelet jag kallade ett mästerverk, nämligen The Witcher 3. Jag har svårt att se hur något spel denna generation skall kunna klå Red Dead Redemption 2 – men något jag tar med mig efter att ha spelat detta är att vi spelare har en spännande framtid att se fram emot när vi kommer få se fler sådana här spel från monsterstudios som Rockstar och CD Projekt Red.

Red Dead Redemption 2