4 minuter lästid

Det har nog vid det här laget framgått ganska tydligt att jag är ett fan av spelutvecklaren Eric Chahi och hans spel. Vad jag glömde att berätta under veckan då jag var som mest Chahi-fokuserad var att jag faktiskt även har ett av hans spel att tacka för att jag mötte en ny vän en gång i tiden.

EN ANNAN SPECIELL STUND: Animal Crossing: New Horizons som pizzatopping

Vår spelförening, Terebi Ge-mu, idag känd som MEGA, hade det lite som tradition i sina tidiga dagar att vinka av medlemmars lägenheter genom att under helgen före flytten flytta dit TV-apparater och spel och hålla en mysig liten spelträff. Denna specifika utflyttningssamling tror jag skedde på Nydala i Malmö 2005. Jag satt i ett svagt upplyst rum inpå småtimmarna i en lägenhet som var tom på möbler och vid det här laget även liv och rörelse.

På en av TV-skärmarna spelade någon Another World, och eftersom jag hade barndomsminnen av Amiga-spelande satte jag mig bredvid och tittade på. Det var så länge sen jag sett spelet så nostalgin slog emot mig som en våg mot en klippa. Som alltid leder den här typen av speltittande till att jag börjar prata med folk. Så jag började snacka om spelet och vad jag gillade med det. Då inflikade plötsligt en tredje person egna erfarenheter och tycken. Detta inflik ledde till att vi satt sent in på natten och inledningsvis snackade om Another World men sen även om andra äldre spel, bland annat Chrono Trigger och Earth Worm Jim.

Fredrik som han hette hade stor och bred kunskap om spel och blev därmed en superkul och trevlig konversationspartner den där natten medan Eric Chahis mästerverk och även Chrono Trigger spelade i bakgrunden. Spelen hamnade dock i skymundan, för nu var det plötsligt mycket mer intressant att växla ord och få en givande konversation än att aktivt följa ett gammalt spel. Fredrik var så lätt att snacka med, vi bollade ämnen enkelt sinsemellan så vi kände väl omgående att vi hade mycket gemensamt och var på samma våglängd.

Faktum är att jag faktiskt redan hade bekantat mig med honom i 2003 när min första spelsajt Nintendo on Net skulle byggas om till en multiformatsida och bli GAMEcore.se. Då sökte vi jättemycket nya skribenter och Fredrik hade blivit tipsad av min lillebror (de gick på samma gymnasium) att bli en del av vår Playstation-avdelning. Han sökte och fick positionen men blev tyvärr inte långvarig p.g.a. studier som gjorde det svårt att hänga med i skolgången och dessutom skriva om spel. Så han slutade bara en sommar senare. Han dök också upp på mötet när vi bildade spelföreningen senare på hösten samma år.

Fredrik Knight, Alexander Cederholm (a.k.a. jag själv), Christoffer Bask (tekniker och medvärd). Det ursprungliga Radio Format-teamet. Fotot är förmodligen från 2006.

Men då, cirka två år senare, satt vi i det här rummet och upptäckte varandra på nytt, och på riktigt för första gången. Efter ytterligare sex månader med liknande konversationer visste jag utan tveksamheter vem jag ville skulle bli medvärd i mitt kommande poddradio-projekt som var tänkt att landsättas tidigt 2006.

Det kändes nervöst att fråga Fredrik att bli min poddradio-partner men jag minns tydligt hur jag lade korten på bordet, var ärlig och berömde hans förmåga att föra en intressant konversation. Han tyckte det lät kul och Radio Format blev därmed inte bara en av Sveriges första poddradios om TV-spel, det blev också katalysatorn för en fortsatt förstärkt bekantskap. 

I tio år träffades vi i föreningen men vi satte oss även i lugn och ro på kaféer och planerade Radio Format-manus som vi sen spelade varannan vecka. Även om vi fick utlopp för våra tankar så var även planeringsstadiet en viktig del av processen men i synnerhet för vår växande vänskap.

Jag och Fredrik med några av våra mest återkommande Radio Format-gäster Fredrik Wellman, Nebez Kassem och Mika Leth. Fotot är från 2013.

Nu är tyvärr den underbara poddradiotiden förbi för mig och honom, livet tillåter oss inte att ha tiden att samtala, spela in och producera avsnitt på konsekvent basis. Men Fredrik är fortfarande en av mina bästa vänner och min absoluta favoritperson när det kommer till att konversera om dator- och TV-spel. Vi talar såklart om allt annat också i dessa dagar där ämnen sträcker sig från annan populärkultur till politik och livet i allmänhet. Men djupgående diskussioner om spel är hur vi upptäckte varandra och det är så vi fortsätter utmana och egga varandra till våra bästa samtal.

Bara för poddandet tagit slut betyder det inte att det nördiga meningsutväxlandet gjort det. Så fort något stort hänt i spelbranschen eller när vi bägge spelat något av intresse så ser vi till att hitta tid för en kaffe och konversation för att ventilera våra tankar och åsikter. Jag vet inte hur Fredrik känner exakt men själv blir jag entusiastisk när jag vet att vi delat en spelupplevelse på olika håll och blir lätt otålig tills jag får dela med mig av mina tankar och höra hans funderingar om samma spel.

Jag är så tacksam att ha en vän som Fredrik som inte bara delar min passion för spel utan även för konversationens ädla form. Man vet aldrig var en bekantskap kan dyka upp och vart den kan leda, men i det här fallet blev det början på en vänskap och en konversation som efter 15 år ännu inte fått slut på ämnen.