3 minuter lästid

Jag hade kunnat skriva ett halvt uppslagsverk om Batman: Arkham Asylum, och det är en mindre skandal att spelet fått så lite utrymme här på sidan. Men när spelets tioårsdag ligger runt hörnet tyckte vi här på Player 1 att det var dags för titeln att få lite extra kärlek. För mig personligen gick jag in utan några större förväntningar när jag först satte i spelskivan 2009. Spel med superhjältar i huvudrollen hade knappast varit någon högkvalitativ handelsvara under åren som gått och många var oroliga för att detta skulle bli ännu ett äventyr i mängden. Tänk så fel vi hade.

Arkham Asylum blandade utforskande av ett kompakt mentalsjukhus, silkeslena strider och rovdjursinspirerat smygande med en atmosfär utöver det vanliga. Spelet utstrålade klassisk superhjälte-action den ena stunden och liknande mer en psykologisk thriller den andra. Ett inslag som dock stack ut lite extra var när den giftiga Scarecrow bestämde sig för att injicera hallucinogena substanser i läderlappen. Detta transporterade vår hjälte till en slags drömvärld där han var tvungen att besegra sina största rädslor för att överleva.

Det är mycket möjligt att många spelares stora rädsla är att ett spel ska krascha mitt under en gripande sekvens, åtminstone om man ska tro på Arkham Asylum. Scarecrow invaderar Batmans sinne tre gånger under spelets gång där samtliga sekvenser inleds med att inredningen byter form och vi ser saker som egentligen inte finns. Det tredje av dessa tillfällen är dock det mest intressanta och det som ligger bakom veckans artikel. Spänn fast tvångströjan så rullar vi iväg.

Det är något som inte riktigt stämmer här.

Jag är tillbaka i samma korridor som där spelet började. Det är inte tänkt att jag ska stanna här länge utan rummet är bara en del av min transportsträcka mot nya insatser för att stoppa galenskaperna på sjukhuset. När jag är ungefär halvvägs framme vid dörren fryser skärmen och ljudet förvrängs. Den uppenbart förvirrande Andreas är så förvånad att han inte ens märker det mixade Joker-skrattet som indikerar att detta inte är en vanlig krasch. Därefter blir skärmen svart och jag är helt övertygad att jag kommer behöva ladda om spelet. Men precis när jag tänker tanken har spelets inledande filmsekvens börjat rulla. Inte ska jag väl behöva börja om från första början?

FLER SPECIELLA STUNDER: Speciella stunder: Super Mario Bros och Daniels fötter

Nej, det är något som inte riktigt stämmer. Om spelet hade kraschat hade det stängts av, inte kastat tillbaka mig till början. Det vore en högst ovanlig och fruktansvärt jobbig bugg att stöta på. Jag märker dock ganska snart att detta inte riktigt är samma film som jag såg för flera speltimmar sedan. När jag började äventyret höll Batman på att skjutsa en omhändertagen Joker till första bästa rum i Arkham Asylum, men den här gången är det Batman själv som sitter i passagerarsätet. I den stunden inser jag att spelet har lurat mig. Scarecrow har lurat mig. Det vore aningen fantasilöst att få Batman att se syner en tredje gång, men att låta spelaren tro att hen ser saker som inte sker är inget annat än genialt. Scarecrow har lurat Batman upprepande gånger, och nu föll även jag för hans trick.

Efter denna insikt blir fortsättningen av scenen en förvrängd men underhållande version av spelets inledning. Batman sitter fastspänd och jag styr hans färgglade ärkefiende nerför korridoren. Efter en stund byter jag perspektiv till den fastspände hjälten medan Joker drar fram en pistol och riktar den mot mitt ansikte. Jag trycker på alla knappar jag hittar för att ducka åt sidan, med det är försent. Skärmen blir svart och i vänsterkanten talar en kort textrad om för mig att jag måste trycka på mittenspaken för att undvika pistolen. Jag sväljer detta tips med hull och hår och är redo att leta upp knappen som inte existerar men så dyker en bild på Bruce Waynes gravsten upp. Men det här är inte slutet. Efter en stund bryter sig en läderklädd arm upp ur jorden, och ganska snart är Batman i sin helhet redo att ta sig an Scarecrows avslutande drömvärld.

Det här är en sekvens som alltid kommer till minnes när jag tänker på Arkham Asylum, och den blir bara mer briljant för varje gång jag spelar. Vi är så vana vid att vissa aspekter inom spelens fängslande värld fungerar på ett visst sätt, men när Scarecrow tillåts löpa amok går inte ens game over-skärmarna säkra.

Om inte min färgglada beskrivning duger kan du se hela spelsekvensen i klippet ovan.