Att Super Mario RPG inte gavs ut i Europa kan nog tillhöra några av de största krigsbrott som Nintendo genomfört mot oss européer. Nu när jag äntligen får spela det i sin helhet över 25 år senare så visar det ju sig att det faktiskt är så bra och underhållande som jag hoppades det skulle vara för många herrans år sen. Tack vare ny fräsch fernissa är det en tidlös klassiker som motstår tidens tand.

LÄS OM VARFÖR JAG MISSADE DETTA SPEL: Tre personliga skäl varför ett Super Mario-fan äter gott under 2023

Mitt största problem har hursomhelst inget att göra med själva spelkvalitén. Super Mario RPG bär nämligen en viktigare roll genom Mario-historien och det är den jag är besviken att Nintendo berövade mig på som ung.

Det är nämligen spelet som på allvar expanderade Marios värld. Innan rollspelets existens hade Mario-spel varit helt fantastiska plattformsäventyr men utan mycket textur när det kom till världsbygge. Lore och ett expanderat universum hade vi vid denna tidpunkten inte fått mer än i omkringliggande media så som film, TV, serier och manga. Mario var fortfarande bara en avatar i spelen för spelaren att stampa på Goombas med. Super Mario RPG gav Marios värld för första gången charm, personlighet och värme. Det fick Svampriket att på riktigt kännas som just ett rike med invånare som var mer än bara något som fanns i periferin. Det gav liv åt spelvärlden.

Spelet släppte in komik och humor i Marios kosmos. Jag minns tydligt hur jag i mina tonår log när Mario utförde pantomim för att förklara händelseförlopp och när han rentav transformerade sig till t.ex. Bowser för att berätta sina historier. Och det får mig att dra på smilbanden än idag.

Och Bowser ja, honom får vi inte heller glömma. Bowser blev plötsligt den där dumstolta Koopa-kungen som all annan media framställt honom att vara. Det här spelet gör att Mario rentav inleder samarbete med honom för att återställa frid och fröjd i Svampriket. Ja, det är den gamla utnötta klyschan att ett större hot har uppenbarat sig och gamla fiender behöver slå sina kloka huvuden ihop för att nå framgång, MEN detta var 1996! Det hade aldrig hänt innan! Det var en historisk händelse i Marios då blotta 10-åriga historia.

Det hade betytt så mycket för mig att ta del av denna expanderade tolkning av Svampriket när jag var 15. Det var ju hela skälet att jag gjorde mitt yttersta att försöka spela detta spel genom import eftersom det stannat innanför Japans och Nordamerikas gränser. Det är synd och skam att europeiska Nintendo-spelare berövades denna lore-skatt när det begav sig. Allt på grund av att ingen trodde att européer brydde sig om RPG, något industrin ett år senare skulle bli varse om var en stor missbedömning när Final Fantasy VII omnislashade sig innanför europeiska gränser. Nintendo var lite för tidiga och eftersom allt fokus sen var på Nintendo 64 och 3D så gavs Super Mario RPG ingen andra chans.

Jag är fullständigt övertygad om att Nintendo-fandomen även i 1996 var tillräckligt stark för att spelet skulle bli en framgång, även i Europa. Det skrevs om spelet i spelmedia och hypen var därmed stor, men hype hjälper inte när någon sitter på ett kontor i Kyoto och tar marknadsbeslut baserat på helt annan data. 

Alla jag kände ville spela Super Mario RPG och vi hade med öppen famn välkomnat turordning in i Marios universum om vi bara fått chansen. Även om rollspel på denna tid ansågs nisch och inte något som hade europeisk penetrationspotential så är jag stensäker på att Marios rollspelsdebut hade fått europeiska Super Nintendo-ägare att ge upplägget en chans. Det blev istället den forna samarbetspartnern och färska konkurrenten Playstation samt exakt samma tredjepartspartner, SquareSoft, med Final Fantasy VII i spetsen som vände på trenden i Europa. 

Super Mario RPG kunde blivit synonymt med en lycklig historia om magiska äventyr i Svampriket där vi gick hand i hand med Bowser. Istället blev det besvikna anekdoter om regionslås, import och ännu en historia om hur Europa blev nobbade guldkorn till spel på 90-talet snarare än den nostalgiskt laddade ”mitt första RPG”-historia det kunde ha blivit för många.