Super Smash Bros Ultimate har blivit en super-succé för Nintendo med snart tjugo miljoner sålda exemplar. Dessutom får spelet efter över ett år på marknaden fortfarande betydligt mer uppmärksamhet på Twitter och andra internet-forum än de flesta nya spel, då alla spekulerar och bråkar om vilka kommande karaktärer som borde ansluta till spelet härnäst. Inte kan väl Sony bara sitta och titta på, och inte öppna sina hungriga käftar för en del av uppmärksamhetskakan? Är det inte dags att göra ett nytt försök att skapa sitt eget maskotpartyslagsmål lagom till Playstation 5-premiären?
2012 släpptes Playstation All-Stars Battle Royale till Playstation 3 och Vita med fler än tjugo Playstation-ikoner som pucklade på varandra, men spelet blev aldrig någon stor succé, varken bland kritiker eller spelare. Framför allt så klagades det på att spelet bara var en Super Smash Bros-kopia och på att många av de mest eftertraktade Playstation-hjältarna saknades i spelet. Men mycket har hänt i spelvärlden sedan dess. Stardew Valley har fått oss att älska kopior och massor av nya spelhjältar har tillkommit. Så vi på Player1 har slagit våra kloka huvuden ihop och samlat ihop den ultimata listan av hjältar och skurkar som borde göra upp med varandra i ett kommande Super Smash Playstation.
LÄS MER: Playstation – en konsol för sin tid
Reglerna är enkla: 1) Karaktären måste ha varit spelbar i minst ett spel till någon Playstation-konsol. Den behöver inte vara en spelkaraktär från början, så Marvel-hjältar och kändisar är välkomna. 2) Karaktären får inte ha varit spelbar i Super Smash Bros-spelen. Så sorry Cloud, Solid Snake och Sonic!
Då kör vi!
1. Kratos (God of War)
Vårt förstaval är självklart. Kratos är argare och mer sugen på slagsmål än någon annan Playstation-karaktär i historien.
2. Aloy (Horizon Zero Dawn)
Tyvärr råder det en viss brist på bra kvinnliga karaktärer i Playstation-historien, men i Aloy har vi äntligen fått en kämpe som kan röja loss bland robotdinosaurier och andra skurkar lika självsäkert som vilken grekisk gud som helst.
3. Nathan Drake (Uncharted)
Många spelhjältar ser extravaganta och udda ut, Nathan Drake ser ut som vem som helst. Okej, en väldigt charmig och stilig vem som helst, och det är därför vi gillar honom. Han har också förmågan att skjuta ihjäl hundratals människor utan att förlora sitt goda humor. Användbart i ett fightingspel där han kommer att döda samma maskotar om och om igen!
4. Sackboy (LittleBigPlanet)
Sackboy slog igenom när DIY-eran var som hetast, och den lille filuren kan vara vem som helst, när som helst, var som helst och hur som helst. Den typen av anpassningsförmåga är minst sagt användbar i ett fightingspel också!
5. Lara Croft (Tomb Raider)
Att Lara Croft saknades i Playstation All-Stars Battle Royale var en av de märkligaste och tristaste missarna. Trots att Fröken Croft inte är exklusiv för Playstation-konsolerna, är hon ändå en av de allra största Playstation-ikonerna genom tiderna. Här gör vi givetvis en Link och har med både den klassiska Lara och den nya Lara i spelet, så att vi en gång för alla får klarhet i vilken Lara som är den bästa!
6. Geralt (The Witcher 3)
Det krävdes tre spel för att Geralt skulle slå igenom på allvar, men nu är han inte bara en romanhjälte och en spelhjälte, men en Netflix-stjärna också. Han har redan svingat sitt svärd i Soul Calibur VI, och får han bara betalt för besväret så svingar han gärna båda sina svärd mot all sköns pack i Super Smash Playstation också.
7. Ellie (The Last of Us)
Fjortonåringar får inte vara med i ett fightingspel (om de inte är ifrån Japan). Skäckspel? Ja. Fightingspel? Nej. Tur då att Ellie har gått och blivit vuxen i The Last of Us Part 2, så hon inte bara kan dela ut en massa härligt övervåld i det spelet, men även det i här mer lättsamma sammanhanget.
8. Joel (The Last of Us)
Med ett juste järnrör slår man världen med häpnad. Speciellt om han har snurrat fast i sax i toppen av det. Joel vill helst slippa strida, men hamnar jämt i trubbel och när det väl gäller så viker han inte ner sig.
9. Spider-Man
”Spindelman, Spindelman, gör allt som en Spindelman kan.” Spider-Man har varit med i fler spel än de allra flesta spelhjältar, men i vårt spel är det förstås Spindeln från storsuccén Marvel’s Spider-Man som gäller. Med en fuskkod så får du spela med Scarlet Spider-dräkten istället, för oss riktiga finsmakare.
10. Wolverine
Även Spindelns kompis Wolverine har skjutit ut sina klor och röjt så blodet sprutar i massor av spel genom året. En av hans finaste stunder är i det underskattade X-Men Origins: Wolverine till Playstation 3, men hans kanske främsta framträdande är i Marvel vs Capcom-spelen. Med en fuskkod så får du spela med hans dotter/klon X-23 istället, för oss riktiga finsmakare.
11. Crash Bandicoot
Den mest saknade karaktären av alla bland fansen när Playstation All-Stars Battle Royale presenterades var tveklöst Crash. Ja, vad tänkte man på egentligen? Att släppa en hyllning till Playstation-historien utan att ha med Crash är ungefär som att Nintendo skulle släppa ett Super Smash Bros utan Donkey Kong. Det misstaget gör vi förstås inte, utan vi öppnar plånboken för Activisions giriga fingrar, så att vi får använda deras klassiska pungråtta till vårt spel.
12. Spyro (Spyro the Dragon)
Saknaden efter Spyro var också stor i Playstation All-Stars Battle Royale. Det tar han igen genom att var kaxigare än någonsin och sätta eld på samtliga andra kämpar i Super Smash Playstation.
13. Jak och Dexter
För oss som aldrig hade en Playstation 2 när det begav sig så var radarparet Jak och Daxter och radarparet Ratchet och Clank den tidens ”Vem är Björn och vem är Benny?” – vilken duo var vilken liksom? Men sedan lärde vi oss att Jak, det var ju han med det fula hakskägget.
14. Ratchet och Clank
Ratchet och Clank-spelen kanske såg ut kopior av Nintendos spel, men allting handlade om de vansinnigt fantasifulla och roliga vapnen. Och en arsenal av mäktiga, märkliga vapen kommer naturligtvis väl till pass när det vaknas maskotfighting!
15. Sly Cooper
På Playstation 2-tiden hamnade Sly Cooper lite i skuggan av både Jak och Dexter och av Ratchet och Clank, och sedan när båda dessa duos försvann från rampljuset så befann han sig ändå på något sätt fortfarande i skuggan av dem. Men att befinna sig i skuggan passar å andra sidan om man är en mästertjuv…
16. Astro Bot (Astro Bot Rescue Mission)
Playstation VR uppskattades av många, men maskinen sakande det där riktiga storspelet som alla pratade om. Enter Astro Bot – en söt robot i ett klassiskt plattformsspel, som lite oväntat blev spelet på alla PSVR-ägares läppar.
17. Kat (Gravity Rush)
Artikelförfattaren har aldrig spelat något Gravity Rush, då han tycker graviteten är något allvarligt som man inte ska leka med. Därför har vi också valt en bild av Kat där hon sitter helt snällt och inte handlöst far omkring genom luften.
18. Cole MacGrath (Infamous)
Coles blixtrande krafter kanske ställer till med stora problem för honom i hans egna spel, men kommer väl till pass när han ska spöa upp andra Playstation-kändisar.
19. PaRappa (PaRappa the Rapper)
Att hiphopare gärna ger varandra på käften har vi inom spelvärlden sett inte minst inom kultklassikern Def Jam: Fight for NY. Nu är inte PaRappa någon gangster-rappare, men han dansade loss, körde skateboard och smiskade käft så det rykte om det redan i det första Playstation All-Starts Battle Royale.
20. Trevor (Grand Theft Auto V)
Vem vill inte se Trevor möta Spyro i en ärlig fight? Århundradets hatmatch är ett faktum.
21. Tifa (Final Fantasy VII)
Cloud har ju redan sålt sig till Super Smash Bros-serien, men vi har två av spelhistoriens coolaste tjejer som ställer upp istället och firar att Final Fantasy VII Remake snart är här.
22. Aerith (Final Fantasy VII)
Artikelförfattaren är en av få spelare som aldrig uppskattade Final Fantasy VII, men Aerith var han väldigt förtjust i redan från början. Det är något med blomsterflickor som träffar en öm punkt i honom. Han älskar ninjaflickor också, så vi kör Yuffie som DLC också, okej?
23. Yukari Takeba (Persona 3)
Det råder som sagt en viss brist på kvinnliga hjältar i Playstation-historien, men här kommer Persona-serien till stor hjälp.
24. Aigis (Persona 3)
Super Smash Bros Ultimate har Fire Emblem-serien som bidrar med alldeles för många karaktärer till spelet. Super Smash Playstation har Persona-serien, så vi kör bara på med alla dessa härliga karaktärer.
25. Yukiko Amagi (Persona 4)
Artikelförfattarens ångest över vem han skulle välja att dejta i Persona 4 har på något sätt blandats ihop med hans verkliga dejtingminnen, så han nästan tror att det har hänt på riktigt. Ska nog inte skriva mer här.
26. Chie Satonaka (Persona 4)
Tjejerna i Persona 3 och Persona 4 har redan erfarenhet av att vara med i fighingspel efter Persona 4: Arena och Persona 4: Arena Ultimax. Och Chie kändes som en cool fightinghjälte redan från början.
27. Ann Takamaki (Persona 5)
Persona-serien var närmast ett underground-fenomen innan den blev stor på riktigt i och med att Persona 5 släpptes till Playstation 4 2017. Sedan dess har Ann Takamaki varit med i Persona 5 Royal, Persona 5: Dancing in Starlight, Persona Q2: New Cinema Labyrinth och det kommande Persona 5 Scramble. Det gäller att ligga i när man har blivit känd!
28. Cammy (Street Fighter)
Super Smash Bros Ultimate har ju redan tagit Ryu och Ken, så Super Smash Playstation snor de två främsta kvinnliga kämparna från Street Fighter-serien istället. Cammy är den coolaste fightinghjälten någonsin redan innan man vet att hon älskar katter, och när man vet att hon älskar katter så blir hon ännu coolare!
29. Chun-Li (Street Fighter)
Visst vore det kul med några bossar från Street Fighter-serien, som M. Bison och Akuma, men vi kan ju inte världens skönaste poliskvinna utanför spelet. Ert hopp får stå till de kommande DLC-paketen, pojkar!
30. Jin Kazama (Tekken)
Artikelförfattaren gjorde sin ankomst till Tekken-serien först med Tekken 7, så det var lite svårt att hända med vad som hade hänt i handlingen. Men det var någon som blev nerslängd i en vulkan, någon som hade svarta vingar och så var det någon panda inblandad i det hela också. Artikelförfattarens favorit i spelet är egentligen Julia Chang, men hon har inte riktigt samma ikon-status som Jin Kazama. Eller Heihachi Mishima, som representerade serien i Playstation All-Starts Battle Royale.
31. Brigitte (Overwatch)
Vi måste förstås ha med en svensk karaktär i spelet! Sverige är väl representerat i fightinghistorien i form av bland annat Petra Johanna Lagerkvist från Arcana Heart, Lars Alexandersson från Tekken och Marie Rose från Dead or Alive. Men vi väljer Brigitte från den lagbaserade online-skjutaren Overwatch. Pappa Torbjörn får förstås vara med på ett hörn och så får vi naturligtvis en bana baserade på Göteborg till spelet!
32. Jill Valentine (Resident Evil)
Jill Valentine var med både i det allra första Resident Evil från 1996 och i det senaste, remaken av Resident Evil 3, som släpps den 3:e april. Hon har både hyllats för att inte vara sexualiserad och kritiserad för att vara sexualiserad. Det är inte lätt att vara en kvinna i spelvärlden.
33. Ada Wong (Resident Evil)
Resident Evil 4 släpptes först till Nintendo Gamecube, men när spelet kom till Playstation 2 så fick supercoola Ada Wong sin egen kampanj. Ingen annan karaktär i spelhistorien har varit lika mycket femme eller lika mycket fatale som Ada Wong. Hon syntes senast i den stora succén som var remaken av Resident Evil 2 förra året.
34. Lilith (Borderlands)
Artikelförfattaren har tyvärr inte spelat Borderlands ännu. Han planerar att göra det med sina kompisar, men tyvärr kändes inte hans 40 tums TV stor nog för split screen för fyra personer. Planen att köpa en ny, större TV dog när hans dator gav upp och han blev tvungen att köpa en ny dator istället. Och nu, precis innan den nya generationens början, känns inte som rätt tid att köpa en TV, utan han tänker vänta tills efter Playstation 5 har släppts, så att han kan välja den TV som är bäst anpassad för konsolen och dess funktioner. Men artikelförfattaren är galen i Funko Pops, och Liliths Funko Pop är den klart coolaste av kämparna i spelet, så hon får vara med i vårt spel!
35. Ezio (Assassin’s Creed)
En lönnmördare kanske inte är ditt förstaval i ett hetsigt fightingspel, men vissa lönnmördare är bättre på att fightas än andra. Vilket Ezio visade redan i Soul Calibur V.
36. Agent 47 (Hitman)
Ännu en lönnmördare. Agent 47 bevisar än en gång den eviga sanningen att om man ska mörda folk så är det viktigaste att man ser elegant ut. Eller möjligen att ingen känner igen en när man utför sitt dåd.
37. Barbara (Rayman Legends)
Det sprids fortfarande rykten om att Rayman ska dyka upp som spelbar karaktär i Super Smash Bros Ultimate. (Han finns redan som en Spirit i spelet.) Så vi låter Smash behålla den ledlöse hjälten för vi behöver naturligtvis en prinsessa till spelet. Så vi väljer en av de coolaste prinsessorna någonsin, barbarkrigaren Barbara!
38. Tony Hawk (Tony Hawk’s Pro Skater)
Att kunna åka bräda kanske kan ses som poänglöst i ett fightingspel, men så är det nu inte alls. Att snabbt kunna ta sig fram överallt på banorna och samtidigt regera i luften är otroligt viktigt. Och att slå fienden i huvudet med sin stenhårda skejtboard avslutar vilken strid som helst.
39. James Hetfield (Guitar Hero: Metallica)
Först tänkte vi oss att Guitar Hero-ikonen Lars Ümlaüt skulle ta den här platsen, men sedan insåg vi att det skulle vara ännu roligare att spöa Playstation-ikoner med den rivige Metallica-sångaren. Alla hans attacker framförs naturligtvis på en magisk Gibson Explorer och har namn efter Metallica-låtar som ”Ride the Lightning”, ”Blackened” och ”No Remorse”.
40. Prinsen (Prince of Persia)
Nathan Drake trodde han skulle vara den störste charmören i spelet, men det var innan prinsen från Prince of Persia anslöt till kampen. Frågan är dock om de erfarna kvinnorna i det här spelet låter sig missledas av hans pojkaktiga charm? Tur då att han kan använda sitt svärd och manipulera tiden också. Och så kan han alltid färga håret svart och börja lyssna på hårdrock om inget annat hjälper.
41 . Prinsen (Katamari Damacy)
Att rulla en boll kanske inte låter som den häftigaste attacken, men om det är en boll drar i sig precis allting annat inklusive dina motståndare då inser vi plötsligt att den kosmiska prinsen är en av de dödligaste kämparna i spelet.
42. Raiden (Metal Gear Solid)
Raiden var avskydd i Metal Gear Solid 2 och älskad i Metal Gear Solid 4. Sedan fick han sitt alldeles egna spel signerat Platinum Games i Metal Gear Rising: Revengeance. Var med redan i det första Playstation All-Stars Battle Royale.
43. Goku (Dragon Ball)
I den färgglada fightingfesten Dragon Ball FighterZ består ungefär halva karaktäruppsättningen av olika varianter av Goku. Men vi håller oss till en. Det får väl räcka?
44. Dante (Devil May Cry)
Ytterligare en anledning till fansens ilska under Playstation All-Stars Battle Royales korta levnadstid var att det inte var den klassiske Dante utan den unge Dante från Ninja Theorys DMC: Devil May Cry (som just då var aktuellt) som var med i spelet. För att slippa löpa gatlopp på nätet så tar vi givetvis med den ursprunglige Dante i Super Smash Playstation.
45. Dart (The Legend of Dragoon)
När det ryktades att Dart från Playstation 1-rollspelet The Legend of Dragoon skulle ansluta som DLC-karaktär till Playstation All-Stars Battle Royale, men till sist aldrig dök upp, blev fansen vilda av besvikelse, och startade petitioner för att få med honom i spelet trots allt. Till ingen nytta. Då vi är väldigt inställsamma av oss får han givetvis vara med från början i Super Smash Playstation, och han tar sin hämnd på alla genom att placera sig i toppen av rankinglistan.
46. 2B (Nier: Automata)
Artikelförfattaren har aldrig spelat Nier: Automata, men han har precis beställt ett exemplar, så det bör vara på väg genom Sveriges postsystem till honom i skrivande stund. Efter att ha njutit storartat av Bayonetta 2 och Astral Chain så litar han på Platinum Games. Och den där Yoko Taro verkar vara en skön snubbe.
47. Wreck-It Ralph (Sonic & All-Stars Racing Transformed)
Ett stort problem med Playstation All-Stars Battle Royale var namnet på spelet. ”Super Smash Bros” går snabbt att säga och förkortas vanligtvis bara till ”Smash”. ”Har du spelat nya Smash?” ”Ja, jag älskar Smash.” Så kan det låta. Men hur förkortar man Playstation All-Stars Battle Royale? ”Har du spelat Playstation?” ”Har du spelat All-Stars?” ”Har du spelat Battle Royale?” Nej, nej, nej. Det enklaste vore att kalla spelet ”Smashstation”, för då fattar alla att det är en Smash-kopia med Playstation-karaktärer. Fast ”Smash” kanske är lite opassande att ha med, men då kan vi alltid kalla det ”Crashstation” nu när vår kära pungråtta äntligen är med i kampen. Eller ”Clashstation” i värsta fall. Eller ska vi kalla spelet för “Super Crash Bros” när vi ändå är igång? Röjar-Ralf är en grym film för övrigt. Och att ha Wreck-It Ralph i spelet bjuder verkligen på massor av roliga möjligheter i storyläget!
48. Batman
Efter att ha medverkat i en lång rad mindre framträdande spel skrev Läderlappen äntligen in sig i spelhistorien på allvar med Arkham-spelen. Och han har gott med erfarenhet av fightingspel efter sin medverkan i bland annat Injustice-spelen och i Mortal Kombat vs. DC Universe.
49. Hulk Hogan
Hulk Hogan har varit med i fler wrestlingspel än någon kan räkna. Här skulle vi förstås kunna välja någon roligare WWE-stjärna, som Christian, Bayley eller Samoa Joe, men Hulk Hogan är förstås den själviske, självupptagne gubben som alla vill ge på truten.
50. Jodie Holmes (Beyond: Two Souls)
Ellen Page, liksom.
51. Alucard (Castlevania: Symphony of the Night)
Nu är inte det här en tävling i att vara så välklädd som möjligt, men det skadar inte att vara riktigt flådigt klädd när man ska spöa upp mindre eleganta och mindre stilmedvetna spelhjältar.
52. Raziel (Legacy of Kain)
Den tragiske själslukande vampyren Raziel är kanske den djupaste karaktären som haft huvudrollen i ett actionspel. Vi förbereder oss på långa monologer, vare sig han vinner eller förlorar sina strider.
53. Doom Slayer (Doom)
Inte spelvärldens mest vältalige hjälte, utan Doom Slayer låter sina (överdimensionerade) vapen tala. Är man van med att reda ut kaoset som följer av att helvetet kommer till jorden så räds man inte ett maskotslagsmål!
54. Sweet Tooth (Twisted Metal)
Sweet Tooth var med redan i det ursprungliga Playstation All-Stars Battle Royale. Artikelförfattaren har väldigt otydliga minnen av sina barndoms Twisted Metal-spelande. Det enda han minns är den där banan på ett hustak, där det första han gjorde var att köra av det förbannade taket varenda gång. Kanske borde det där jäkla hustaket vara en boss i spelet istället?
55. The Hunter (Bloodborne)
Här ska vi inte gotta ner oss i den eviga frågan om Dark Souls eller Bloodborne är det bättre spelet, utan bara konstatera att huvudpersonen från Bloodborne hälsar att han redan dött tvåhundra gånger, så han räds inte ett muntert fightingspel utan är uppvärmd och redo att strimla de andra Playstation-ikonerna närhelst de vill kämpa.
56. Jin Sakai (Ghosts of Tsushima)
Ett maskotfightingspel kan förstås inte bara blicka bakåt mot de klassiska spelen, utan måste även blicka mot framtiden. Att göra promotion alla möjliga andra spel är förstås halva grejen för ett sådant här spektakulärt och spekulativt partyspel. Den 26:e juni 2020 så får du svinga ditt katana mot mongoliska erövrare, och svinga ditt samurajsvärd får du förstås göra även i vårt spel.
Men det här var bara huvudgänget. Självklart ska spelet ha DLC-karaktärer också. Och det är här du kommer in. Vilken Playstation-ikon anser du måste vara med i spelet? Vill du se Chell från Portal 2 ge sig på Elizabeth från Bioshock Infinite? Är det dags för en envig mellan den träiga agenten Sam Fisher från Splinter Cell och den gudomliga vargen Amaterasu från Okami? Eller vill du se Kaori Nishidake från SSX göra upp med Joakim von Anka? Vad sägs om Catwoman mot Amy Rose?
Jag kontaktade Blizzards support, men de hade bara tips i form av ”kolla ditt internet” att bidra med. Till slut lyckades jag lista ut att det var nätverksinställningarna i min Playstation 4 som hade ballat ur. Men Overwatch straffade mig inte bara för alla disconnects genom att jag sjönk på rankingen för mina ofrivilliga disconnects, jag fick dessutom under några dagar enbart spela i en form av icke-lag, där jag gissar att alla fuskare hamnar. Mina medspelare var helt ointresserade av att samarbeta för att vinna. De stannade kvar och sprang omkring i hemmabasen trots att matchen hade börjat eller hoppade av så fort motståndarlaget hade tagit ledningen. 
Du har förmodligen också ett sådant spel, en tryggt hamn dit man kan söka sig när man mår dåligt, en säker plats dit man alltid är välkommen. För min del är det spelet Forza Horizon 4. Det är en färgglatt spel, det är ett välkomnande spel, det finns alltid massor att göra, och man blir belönad för precis allting man tar sig till. Visst har även Forza Horizon 4 ställt till krångel ibland, framför allt är det spelets notoriskt opålitliga achievements som är boven. Ibland har jag inte fått achievements som jag faktiskt har uppfyllt och ibland har jag fått achievements för saker jag inte ens har gjort ännu. Även spelets veckouppdrag brukar kunna bjuda på strul ibland när de instruktioner som spelet ger dig inte stämmer med verkligheten. Men i det stora hela är inte Forza Horizon 4 mer buggigt än något annat storspel, snarare är det ett under av spelarvänlighet.
Jag vände mig direkt till spelets andra expansion, Lego Speed Champions, som stod för 500 av dessa nya poäng. Då jag bara hade testat den som hastigast i somras när den släpptes, så hade jag massor av skoj som väntade på mig med alla uppdrag som den nya Lego-dalen hade att erbjuda. För några timmar sken solen över mig och mitt spelande igen. Det skulle inte vara länge.
Var det något jag hade missuppfattat? Jag försökte med allt för att få igång byggandet, men inget fungerade. När jag kollade Let’s Plays på Youtube såg jag att de andra spelarna bara behövde köra bilen till huset så började det byggas automatiskt. Men när jag kom till huset så hände ingenting. Verkligen ingenting. Jag kontaktade Forza-supporten och fick en lång lista på åtgärder, inklusive att avinstallera spelet och installera det igen. Jag testade allt. Ingenting hjälpte. Supporten tackade mig för att jag hade rapporterat buggen, och de lovade att göra allt vad de kunde för att åtgärda den. Sedan dess har ingenting hänt.
Så nu kan jag inte nå 2750/2750 i Forza Horizon 4, hur bra jag än spelar. Det är helt enkelt omöjligt, för de uppdrag som ger achievements låses inte upp om ingen bygger på huset. Så medan jag väntade på att Playground Games (kanske) fixar den förbaskade buggen, så fick jag vända mig till ett annat spel. Kanske skulle jag återvända till Overwatch trots allt?
Samurai Shodown imponerar med 1719 deltagare. Inte dåligt för ett spel som precis har släppts och som dessutom tillhör en spelserie som varit sovande under en längre tid.
Det som jag framför allt ser fram emot att titta på är Street Fighter V, som jag ser varje år. I år tänkte jag också försöka se Tekken 7, Super Smash Bros Ultimate, Under Night In-Birth Exe:Late[st] och Dragon Ball FighterZ då det är spel som jag spelar under 
Jag är medveten att En Fightingnovis Dagbok är ett galet projekt. Jag är helt enkelt för dålig på fightingspel för att jag någonsin skulle kunna bli bra på dem. Så om någon skulle ge upp så trodde det att det skulle vara jag och inte Super Smash Bros Ultimate. Men nu går det inte längre. Idag var tanken att jag skulle fortsätta att ta mig igenom spelet med alla karaktärer. Jag skulle spela in när jag klarade arkadläget med Dark Samus och sedan filma en timme online. Visst, att spela in när jag röjer rakt genom arkadläget (och klantar mig på bonusbanan) och alldeles utmärkt, men sedan börjar problemen.
Först går det inte att hitta en arena för fyra spelare. Så jag skapar en egen. Men ingen ansluter till den. Jag väntar i femton minuter. Ingenting händer. Jag stänger ner min arena, och söker efter en arena för fyra spelare. Det fanns fortfarande ingen. Jag skapar min arena igen. Väntar i tio minuter. Ingenting händer. Jag stänger min arena och söker efter en annan arena för fyra spelare. Nu finns det verkligen en sådan arena. Jag går med i den. Jag väntar i fem minuter på att den nuvarande matchen skulle ta slut. Till slut får jag spela. Då har det gått ganska precis en halvtimme sedan jag började vänta.
Det här spelet har sålt i fjorton miljoner exemplar. Det är helt omöjligt att det inte skulle finnas fyra personer vid varje givet ögonblick som vill spela online samtidigt. Det måste finns fyra svenskar som klockan tre mitt i natten vill spela Super Smash Bros Ultimate. Man vet att Nintendo är usla på online, men det här är en ny nivå av katastrof. Jag kan inte hålla på att vänta i trettio minuter – eller fyrtio minuter som det var förra veckan – på att hitta en första match varenda dag. Det gör ont, men jag inser att jag måste ge upp mitt projekt att spela in när jag klarar arkadläget och spelar in en timme online med var och en av karaktärerna i spelet. Det går inte helt enkelt. När jag äntligen får spela dagens första orkar jag bara en match, och sedan stänger jag av.
Jag kommer inte att ge upp Super Smash Bros Ultimate, men jag kommer att ge upp mitt seriösa försök att bli bättre på spelet. Vad finns det för anledning att bli bra på ett spel om man aldrig får spela matcher? Vad är det för mening med det? Jag stänger av Switchen och kopplar in min arkadsticka i min gaming laptop och tränar med Menat i Street Fighter V i en timme istället. I det spelet får man i alla fall spela matcher.
En sak jag föredrar med fyran är dock att många av banorna känns mer som riktiga platser än vad banorna gör i femman. Banorna i femman känns mer som de kommer direkt från en serietidning. Men det går inte att komma ifrån att fyran kunde vara mycket mer spelarvänligt. Ett tydligt exempel är att man inte får se någon bild när man ska välja vilken dränkt kämpen ska ha innan en strid. Dräkten har inte ens ett namn. Du har bara olika nummer att välja mellan. Precis som jag skulle kunna minnas vilken dräkt som har vilket nummer? Speciellt när det är många månader sedan jag spelade det senast.
Resten av dagens speltid spenderar jag i Street Fighter V med att matchträna med Menat mot datorn. Dataspelarna har ingen chans mot Menat på svårighetsgrad ”5”, så jag höjer till ”6”. Det som dataspelarna framför allt missar är att de måste hoppa in på mig, för att undvika min dominans längs marken, men inte ens på svårighetsgrad ”6” hoppar spelarna särskilt ofta. Jag vill verkligen träna på mina anti-air, för när jag spelade online så var det när motståndarna hoppade in på mig och jag inte ens lyckades tajma mina anti-air attacker som det blev problem. Det hade varit grymt om man kunde ställa in datorspelarnas beteende i större detalj. Så att de hoppade oftare till exempel. Kanske måste jag gå online igen. Då kommer jag definitivt att få möta spelare som hoppar in på mig…
Mycket av l
Jag borde jag lanserat En Persona 5-novis Dagbok istället. Då hade jag kunnat ta hur lång tid på mig att tänka som jag vill. Jag hade kunnat vandra omkring i skolan eller bland butikerna nere på stan i lugn och ro och bara tagit det lugnt. 
Den här dagen vill jag helst glömma. Det första jag gör på morgonen är att kolla nyheterna. Nej, Sverige förlorade semifinalen i VM mot Nederländerna och får nöja sig med bronsmatch. Inte den muntraste och mumsigaste inledningen på dagen direkt. Jag vet inte om det är för att jag är på dåligt humör efter denna trista nyhet, men dagens Samus-spelande går verkligen inte bra. Alls.
Jag spelar inte ens dåligt på det där sättet som får dig att känna att ”det här kan jag lära mig något av efteråt”, utan jag spelar bara dåligt på det sättet som får dig att känna att ”det här glömmer vi på en gång”. Det enda minnesvärda som händer den här dagen är att det är första gången jag spelar lagspel – två mot två – i Super Smash Bros Ultimate. Vilket gör mitt klantade ännu värre när jag ställer till det för mitt lag gång på gång.
Jag är fortfarande trött efter gårdagens misslyckanden. Ibland är det väldigt ansträngande att vara dålig på TV-spel. Jag har inget emot att förlora matcher, men det känns trist att spendera hundra timmar på ett spel utan att bli bättre på det. Att lägga ner så mycket tid, men inte se något resultat.
Så jag sitter och kollar på hans videos och försöker göra samma sak med Menat i Street Fighter V, som han gör när han spelar. Det som är positivt är att jag förstår varför han gör de saker han gör. Att sedan kopiera det han gör och göra likadant är förstås något helt annat. Det är naturligtvis väldigt mycket som skiljer mig från ett fightingproffs, men jag skulle vilja säga att den största skillnaden är att proffset lyckas göra allting så mycket snabbare. Det finns verkligen inga pauser mellan en händelse och nästa händelse, medan mitt spel är fullt av pauser.
Det är pauser när jag tänker vad jag ska göra härnäst. Det är pauser när jag kollar in vad motståndaren gör. Det är pauser när jag är osäker vad jag ska göra härnäst. Det är pauser när jag försöker hitta rätt knapp på arkadstickan. Det är positivt att jag allt mer börjar förstå hur fightingmatcher fungerar och hur proffsen tänker, men det är ett stort arbete som väntar i att försöka eliminera, eller åtminstone korta ner, alla pauser i mitt spel.
Sedan fortsätter det att gå bra, förutom att jag trillar av banan på egen hand ett par gånger för mycket i matcherna som följer. Det är verkligen något jag får jobba med. I övrigt dör jag ett par gånger på motståndarnas superattacker, när de spelar med karaktärer som jag aldrig mött förut. Ska jag hoppa eller gömma mig bakom en motståndare eller vad ska jag göra när superattacken är på väg? Det är inte så lätt att veta när en superattack kommer emot dig för första gången. Jag fattar tycke för Robin, som en av motståndarna spelar som. Det verkar vara en kul karaktär, som jag tänker testa framöver.
Jag avslutar dagens spelande med att vinna en tremannamatch, och jag kan äntligen lämna en onlinesession i Super Smash Bros Ultimate med positiva känslor. Dessutom så 
Mitt spelande i Street Fighter V har varit väldigt målinriktat och fokuserat under den här serien, så jag inleder dagens spelande med att göra lite vad som helst i spelet. Jag testar Birdie för första gången, spelar ett par Character Stories, spelar igenom 
Men dagens main event är dock att gå online med Menat för första gången. Det har gått jättebra med henne mot datorn, men mänskliga spelare spelar som bekant på ett helt annat sätt. Men jag har studerat Justin Wongs Menat-videos och jag har en plan.
Framför allt går allting för snabbt. Jag inser vad jag ska göra, men jag hinner inte göra det innan ögonblicket är över. Mina anti-air attacker kommer några hundradelar för sent. Jag blockar stående någon hundradel för sent. Jag aktiverar V-triggern någon hundradel för sent. Och så vidare.
Det är ingen tvekan om att jag lärt mig mycket om fightingspel sedan jag började den här serien. Jag förstår mycket bättre vad som händer i matcherna. Dessutom har jag en tydligare matchplan och jag vet vad jag ska göra i de olika situationer som uppstår under en match. Men det stora problemet är alltså att jag tänker för långsamt. Att jag reagerar för långsamt. Att jag inte trycker på knapparna nog snabbt.
Slutresultatet för dagen blir tre vinster och elva förluster. Det är inte så illa för att vara första gången. Kan vara värt att nämna att den första spelaren jag besegrade inte ville ha något returmatch, så där hade jag haft stora chanser att ta en vinst till. Nu är nästa mål alltså att tänka lite snabbare. Ska jag hårdträna shoot’em up-spel för att träna upp min reaktionsförmåga?
”Var är jag?” och ”Vad var det som hände?” är med god marginal de två vanligaste meningarna under dagens 
Jag har alltså flyttat bort hoppknapparna från de fyra huvudknapparna och de har jag istället på de båda vänstra axelknapparna. På de fyra huvudknapparna har jag numera bara attacker. Anledningen är att jag ofta tryckte fel på attack och hopp, så jag hoppade när jag ville attackera och attackerade när jag vill hoppa. Dessutom blir det enklare att göra short-hop attacker med det här upplägget.
Ingen inspelning idag alltså. I väntan på att de ska komma och titta på vattenskadan, så spelar jag med Samus. Precis som Link är hon härligt nybörjarvänlig. Hennes neråt-specialattack är förstås att rulla ihop sig och lägga bomber. Och hennes uppåt-specialattack är att snurrattackera rakt upp i luften. Hennes sido-specialattack är att skjuta missiler. Hennes stillastående specialattack är att ladda upp sin stråle och sedan skjuta iväg ett superskott, vilket är väldigt kul om de andra spelarna är upptagna med varandra och man kan grilla någon av dem ordentligt.
Det är ingen hemlighet att jag är mycket bättre i fyramannamatcher än en-mot-en. När jag går online idag hamnar jag tillsammans med en annan spelare som också spelar som Samus. Det blir rejält förvirrande när vi båda ser exakt likadana ut, och min vana trogen har jag svårt att hänga med i vem som är jag och vem som är fienden. Så inför nästa match så byter jag istället till Dark Samus, så att vi ska se skillnad från varandra. Dark Samus skiljer sig på några små punkter från Samus, men i stort sätt är det samma karaktär med samma attacker.
När jag spelar en-mot-en har jag ingenstans att gömma mig och varje gång det bara blir jag och Samus-spelaren kvar så blir jag mest bara jonglerad i luften, som om min motståndare lekte med en volleyboll. Det är sällan jag ens träffar marken innan allt är över. Jag försöker att dasha i luften och att rulla ihop mig till en boll och att snurrattackera iväg mig, men Samus-spelaren är med på allt jag försöker mig på. Nåväl, jag kan ju alltid trösta mig med att Samus vann varenda online-match den här dagen i alla fall…
Dagens stora upptäckt var tveklöst att det fanns en butik i Super Smash Bros Ultimate. Ja, eh, jo… Jag har faktiskt inte upptäckt det förut. Eller jag har sett ett det funnits en ”Store” i huvudmenyn, men jag har alltid trott att det är där man köper DLC-karaktärerna. Jag trodde bara det var i de fem butikerna i kampanjen där man kunde köpa saker 
Idag lyckades jag äntligen låsa upp Sakura som Spirit i Super Smash Bros Ultimate. Hon hade rätt hyfsade stats som sig bör.
Om jag blev överrumplad av alla guldmynt jag hade att shoppa för i Super Smash Brothers Ulimate var det ingen mot vad som hände i Dragon Ball FighterZ. När jag surfar runt på Steam-rean får jag av en händelse se att det varit någon slags matchmaking-strul under det senaste online-eventet i Dragon Ball FighterZ, och alla spelare som loggar in i spelet före den 24:e juli ska få 60 000 silvermynt som kompensation. Med tanke på att jag bara har 1800 silvermynt i spelet för närvarande, så lät det som ljuv musik.
När jag för första gången ansluter till spelet onlinelobby (Jag har bara spelat online i spelet under betan i januari förra året), så kommer den stora överraskningen: plötsligt har jag 300 000 silvermynt på kontot! Var alla andra silvermynten kommer ifrån har jag ingen aning om, men jag tar gärna emot dem!
Det kommer att bli Dragon Ball FighterZ på riktigt senare i sommar, men jag är glad att till dess så har jag min äntligen C18-avatar och dessutom har jag 270 000 silvermynt att shoppa för!
En gång hade jag ett jobb där det hörde till mina arbetsuppgifter att vara med på ett jobbmöte varje vecka, trots att det var sällan något som vi diskuterade som hade med mina uppgifter att göra. Så jag kunde sitta och jäsa och ta det lugnt i två timmar varje tisdag. Så är det inte min situation nu för tiden.
Inledningen är helt galen för jag får möta de fem motståndare jag brukar ha svårast med – G, Necalli, Ken, Akuma och Zangief – på rad i de fem första matcherna. (Bara M. Bison saknas.) Men egentligen är detta bara positivt, då de första matcherna i serien förstås är de enklaste. Av de trettio matcherna är det bara mot Laura jag får problem. Där får jag dock massor av problem, och jag är bara en enda liten träff från att förlora, när jag lyckas ordna segern i matchen med en djärv motattack. I alla andra matcher är jag dock överlägsen. Ingen av datamotståndarna har något svar på Menats hårda slag, som knockar dem en efter en.
Efter att mitt trötta jag blivit lite på dåligt humör av att Steams ”prestationer” är så diskreta – varför kommer det inte något riktigt pling? – så ger jag mig på att spela några matcher mot datorn på svårighetsgrad ”5”. Nu ger datorn min Menat faktiskt lite motstånd, och framför allt Chun-Li vinner tre matcher i rad mot mig. De verkar som om jag är för defensiv, för när jag tappar humöret och spammar attacker mot henne i den fjärde matchen, så har 
Lika kul är det att se den näst sista matchen, när jag för första gången spelar riktigt bra. Visserligen är min motståndare en stor nybörjare som har noll koll, men jag gör ju det jag ska göra i den situationen. Mer plågsam är dock den sista matchen. Det märks hur nervös jag är inför min chans att vinna två matcher i rad och jag spelar verkligen helt bedrövligt. Jag vill verkligen ha en vinst till, för att gottgöra för att jag misslyckades med att spela in när jag vann två matcher i rad förra gången, och precis allt jag gör är krampaktigt och klingar falskt. Men jag lyckas fumla mig till en vinst trots allt. Vad är det som utmärker en segrare? Jo, det är att man hittar ett sätt att vinna även när man spelar riktigt dåligt.
Att det ska vara så svårt att finna en match online i Super Smash Bros Ultimate! Man skulle inte kunna tro att det här spelet har sålt i fjorton miljoner exemplar när man går online, för jag får vänta i fyrtio minuter innan spelet hittar en arena för fyra spelare. Eller den hittar en arena efter tjugo minuter, men då blir jag disconnectad mitt i första matchen, och får vänta i ytterligare tjugo minuter.
Donkey Kong visar sig vara en roligare fighter att spela med än Mario. Jag hinner ändå inte få iväg några distansattacker innan fienden har kastat sig lätt inpå mig, så att Donkey bara har närstridsattacker är inget problem för mig. Att jag äntligen får klara arkadläget utan att dö en enda gång är väldigt skönt! När jag sedan går online går det inte lika bra. Framför allt min tajming är allt annat än bra, och min avståndsbedömning är inte 
Jag funderar åter på om jag ska hålla mig till en fighter i ett spel eller spela med ett flertal karaktärer i flera spel? Om jag lägger ner all tid på en, eller kanske två, karaktärer skulle jag kunna lära mig dem mer ingående. Men samtidigt får jag inte glömma att jag måste ha roligt, för annars kommer jag snart att ge upp det här projektet. Och ett sätt att har roligt är att skapa variation. Det vill säga byta spel och karaktär ofta. Så jag kommer att fortsätta att byta. Det finns ett par stora nackdelar med att ständigt byta fram och tillbaka, men fördelarna överväger helt klart.
Jag fortsätter att fundera på varför vill jag bli bättre på fightingspel. Det jag tror jag främst är ute efter är känslan av hur det är att vara bra på att spela fightingspel. Det är som att lära sig spela ett musikinstrument. När man börjar att lära sig spela ett instrument vet man inte hur det känns att fullständigt kunna hantera instrumentet, men man vet att det kommer att kännas helt annorlunda. Det kommer vara bli någon form av känsla av frihet att kunna hantera det till fulländning.
Jag blev förvånad när jag fick veta att Kirby och Ryu är två av de allra sämsta kämparna i Super Smash Bros Ultimate. De två är ju de två bästa att spöa upp datormotståndare med. Idag undrar jag hur bra Menat egentligen är i Street Fighter V? För hon är tveklöst den bästa karaktären jag spelat med när det gäller att besegra datorspelare.
Menat är den första karaktären i Street Fighter V där jag känner att jag förstår hur alla 
Köpte paketet med extra banor idag. Det var på rea på Steam, och jag kände att det kunde vara kul att ha ett par extra banor att träna på. Egentligen avskyr jag allt vad mikrotransaktioner heter, men jag har beslutat mig att jag kan spela ett spel med mikrotransaktioner. Och jag har bestämt att Street Fighter V är det spelet. Och det är faktiskt lättare att orka träna om man kan byta bana och byta kläder på kämparna vid varje träningstillfälle. Det finns moddar att ladda ner, men det är rätt pilligt att hålla på med sånt. Det pratas mycket om sexism och sexualisering i fightingspel, och det är väl sällan som kritiken inte är befogad, men rent praktiskt sätt är det lättare att spendera tre timmar i träningsläget om man har något trevligt att titta på. Men sedan kan det vara en bra idé att välja något mindre sexiga kläder när det är dags att spela match, så man inte blir distraherad av ovidkommande saker…
Kanske jag har inte blivit en bättre fightingspelare av all research jag gjort de senaste veckorna, men en bieffekt är att jag plötsligt förstår jag mycket mera av det som händer när jag tittar på professionella Street Fighter V-matcher. Flödet i matcherna och logiken i det som händer när de båda spelarna försöker att straffa varandra för sina misstag har plötsligt blivit mycket klarare, och jag hänger med i matcherna på ett helt nytt sätt. Jag undrar om de här insikterna kommer att leda till att jag faktiskt blir bättre på att spela fightingspel också till sist?
Idag hände det en rolig sak. Jag är van med att klanta till det under matcherna när jag spelar in, men idag lyckades jag klanta till det utanför matcherna också. Dagens upplägg är att ge Cammy och Sakura en sista chans att visa vad de går för online innan jag går över till Menat. Och tro det eller ej, men jag lyckas vinna två matcher i rad med Cammy online! Det är första gången jag lyckas vinna två matcher i rad online i Street Fighter V. Visserligen är min motståndare en ännu större nybörjare än jag, och hens Ryu är inget större hot, men även svagare motståndare måste besegras. Det är inte bara att ställa ut skorna och tro att de ska göra jobbet, jobbet måste man göra själv, och det gör jag. Första matchen lyckas jag till och med avsluta med en V-trigger combo, som ser fantastiskt cool ut. Men lyckan visar sig vara kort. Jag har nämligen glömt bort att sätta på inspelningen igen!
Jag tog nämligen en paus i inspelningen, och gick ut och sprang i tjugo minuter, och när jag kom in igen var jag så andfådd och varm att jag alldeles glömde att jag måste sätta på inspelningen också innan jag spelade nästa match. Så här har jag suttit och jublat rakt ut i intet. Inget att göra åt det, min härliga dubbelseger är borta för alltid, bara att sätta på inspelningen och fortsätta med nästa motståndare. Vad händer då? Jo, jag fick möta en Ryu-spelare igen, och jag vinner även det mötet i två raka matcher!
Det är förstås häftigare att vinna mot en bättre motståndare än att besegra en frejdig nybörjare och sedan en spelare som hade noll koll på vad hen höll på med, men efter att ha förlorat tjugoåtta onlinematcher i rad i början av den här serien så tar jag varje seger jag kan få, tack så mycket.
Idag gör Super Smash Bros Ultimate premiär i En fightingnovis dagbok! Min plan för spelet är att jag ska ge var och en av kämparna en dag, i den ordning som man kan välja dem i menyn. Så dagen inleds med lite träning med karaktären, sedan spelar jag igenom arkadläget med kämpen och så toppar jag dagens spelande med en timme online.
När jag ger mig ut online blir det ännu knepigare. När jag lämnar datorspelarna och istället ger mig på verkliga spelare inser jag att jag inte riktigt förstår hur spelet överhuvudtaget ska spelas. Framför allt hur man attackerar motståndaren på det mest effektiva sättet är ett mysterium. Det finns en vanlig attackknapp, en attackknapp för specialattacker, och dessutom kan man attackera med den högra sparken. Och så kan man attackera med den vanliga attackknappen plus den västra spaken. Och så sägs det att det blir lite olika attacker om man drar i spaken lite eller drar i spaken helt och hållet, men det är svårt att urskilja och se i allt kaoset.
Jag luskar runt lite på nätet igen, men trots att det finns massor av nybörjarguider till spelet, både som bloggar och på Youtube, så är det få guider som lyckas beskriva spelet på ett genomgående och begripligt spel. Man påpekar ofta att spelet skiljer sig från andra fightingspel, men man lyckas aldrig förklara exakt vad det är som skiljer det. Så min research blir inledningsvis som ett spel i sig, när jag får ta viss information från en guide och pussla ihop den med information från en annan blogg, för att få någon slags helhetsbild av spelet. Här är i vilket fall 
Ett problem är dock att spelet har väldigt svårt att hitta någon motståndare åt mig. Super Smash Bros Ultimate har sålt i fjorton miljoner exemplar, men det märker man inget av. Det är lång väntan mellan varje match i Quickplay, och när jag väl får spela match, så får jag möta samma spelare gång på gång på gång. Någon fyramanna-match kan jag glömma, det blir bara 1 vs 1 varje gång.
Det första som händer när jag vaknar på morgonen är att jag kollar nyheterna. Ja, Sverige besegrade Kanada i fotbolls-VM och nu är man i kvartsfinal! Härligt! Det som sedan händer efter frukosten är att jag konstaterar att min planering för den här serien bygger på något av en glädjekalkyl. Nej, jag har inte gjort 
Jag måste hitta balansen mellan att först inhämta information från guider på nätet och Youtube-videos, att sedan spela och spela in, och att till sist kolla igenom mina egna matcher och dra slutsatser av dessa. Vilket leder oss tillbaka till att insamla mer information igen. Och som grädden på alltihopa skriva om mina reflektioner av alltihopa. Jag kommer de kommande dagarna att känna av vad jag hinner med att göra och inte. Jag vet hur mycket fritid jag har att lägga på projektet. Men hur lång tid det tar att smälta den information jag får från guider på nätet och hur lång tid det tar att smälta den information jag får från att titta på mina egna inspelningar? Det är inte något som jag kan avgöra på förhand. Så det får jag spendera de kommande dagarna till att gå en klar bild av.
Men sedan blir det lite spelande också. Med tanke på att jag kommer att bli upptagen med att leka med mina födelsepresenter just den här dagen, så hade jag redan bestämt att inte spela in något till Youtube. Istället hade jag planerat att börja träna med Ibuki i Street Fighter V. Så fort jag kör igång med henne känner jag dock att hon var alldeles för lik Cammy och Sakura. Jag behöver något helt annat.
Jag går in i arkadläget, bara för att få träning, men jag röjer rakt igenom matcherna med Menat. Bara Alex visar sig vara svår – och här behövde jag tre försök – men de andra kämparna kapitulerar direkt. När jag kommer till M Bison känner jag mig nästan segerviss. Jag har aldrig besegrat honom på första försöket förut. Jag har alltid behövt två eller tre försök, men den här gången har jag honom med repen direkt. Hans teleporterande, glidande längs marken och snurrluftspark bjuder på stora problem för min hålla-honom-på-avstånd taktik, men i sista ronden har jag honom i underläge och jag ska bara avslutat honom, när- jag tryckte på fel knapp förstås.
På onsdagen får Mario en ny chans. Jag har ju kollat igenom ett par guider nu, och lärt mig att Marios slängkappa både kan reflektera projektiler och förvirra motståndaren. Men en sak är den samma som på måndagen: onlineläget suger. Fem minuters väntan på en match, och sedan blir det bara en mot en. Mot samma motståndare om och om igen. Vad håller egentligen de där fjorton miljonerna spelarna på med? Är det inne i äventyrsläget allihopa? Väntar de på Super Mario Maker 2?
Wooloo, så klart!