2 minuter lästid

”Jag har spelat spel exakt som det här så många gånger innan, och det är inte alls dåligt. Men det är inte heller jättebra. Det är exakt det man förväntar sig att det ska vara – varken mer eller mindre.” Så lyder en del av konklusionen i vår recension av The Outer Worlds. Nu spelade jag visserligen Obsidians senaste sci-fi-rollspel aningen mer entusiastiskt än vad vår recensent gjorde, men ovanstående är likväl en slutsats jag är redo att skriva under på. Nu när det har blivit dags att återvända till Halcyon-kolonin är frågan om The Outer Worlds vågat kliva utanför den välbekanta boxen?

Det korta svaret på den frågeställningen är nej. Detta är precis vad jag spelade så frenetiskt förra hösten med lite extra topping. I Peril on Gorgon blir jag och mina kompanjoner kallade till en främmande planet av en mystiskt uppdragsgivare. Väl där upptäcker vi hemligheter och intriger som har möjlighet att påverka hela kolonin. Äventyret varar i sisådär 6-8 timmar och fungerar helt fristående från spelets huvudsakliga handling. Jag tackar knappast nej till en ursäkt att återvända till den kapitalistiska feberdrömmen, samtidigt blir den här expansionen ett väldigt säkert kort.

De vetenskapliga vapnen är fortfarande stridernas starkaste kort.

Med det sagt behöver jag knappast prata om de klumpiga striderna som blandas med de förstklassiga dialogerna och en imponerande möjlighet att spela på just ditt vis. Spelets många styrkor såväl som dess tillkortakommanden är lika framstående här som i basspelet. Jag vill dock lyfta ett problem jag hade första gången jag spelade The Outer Worlds och som var än mer tydligt här, nämligen att den maximala spelarnivån är för låg.

LÄS RECENSIONEN: The Outer Worlds

I basspelet nådde jag nivå 30 flera uppdrag innan jag var färdig med handlingen, och här nådde jag den nya maxnivån 33 när jag fortfarande hade en stor andel uppdrag kvar att göra. Detta gör att alla kommande erfarenhetspoäng jag samlar in blir totalt värdelösa vilket i sin tur gör att jag nästan vill spara uppdrag till en tid då maxnivå höjts ytterligare. Jag förstår att gränsen finns där för att uppmuntra flera genomspelningar med olika karaktärer, men när den där tickande mätaren försvinner så ryker även en del av min begäran att fortsätta spela.

Spelets dialoger fortsätter vara stjärnan i granen.

The Outer Worlds: Peril on Gorgon är mer av det positiva samtidigt som tidigare brister består. Vi som uppskattade spelet när det lanserades i fjol kommer knappast bli besvikna, men Obsidian har inte heller tagit några risker för att utvidga sin framgångsrika formula. Den här expansionen är exakt vad jag förväntade mig att den skulle vara – varken mer eller mindre.