3 minuter lästid

Jag vaknar i en sjukhussäng och har ingen aning om vad som hänt. Senare får jag veta att någon typ av krasch har skett, och jag måste bege mig ut i staden fylld med nanorobotar och andra ruskprickar för att ta reda på mer. Så jag beväpnar mig med två stora, elektriska boxningshandskar och ger mig ut på jakt i fängelset jag precis vaknat i.

LÄS MER: Hexagroove: Tactical DJ

Vad är det första en spelare ser i ett spel? Grafiken, den visuella insvepningen av världen jag man rör sig i. Tyvärr är den inte alls trevlig i The Surge 2. Medioker som bäst. Hade det här spelet släppts till Playstation 3 vore grafiken toppen, men nu är vi faktiskt i slutet av generationen efter den, och då är  detta alldeles för dåligt.  Bilden är lite grynig överlag och texturerna är inte sådär vassa som vi förväntar oss idag.

Dialoger är inte något som tar så stor plats i The Surge 2, men likväl är röstskådespeleriet förvånansvärt bra för att vara en sån här titeln. Man engagerar sig lite mer i karaktärerna man pratar med, och för mig gör det en hel del. Under hela min tid med spelet upplevde jag inte heller något spelförstörande bugg eller krasch. Visst tappade spelet lite i frames, men i övrigt finns det inte mycket att klaga på när det kommer till prestanda förutom den redan nämnda adekvata grafiken.


Något som finns i uppföljaren men som lyste med sin frånvaro i första spelet är karaktärsskaparen. Här får du skapa din egna karaktär, med bakgrund, utseende och så vidare. Man kan inte gå jättedjupt, men jag kunde göra en stor gubbe med mycket skägg – så jag är nöjd. Såhär dags får man även en bonus med tre eller sex delar av samma rustning, vilket ger spelet mer av en rollspelskänsla då det faktiskt är ett rollspel.

FLER RECENSIONER: Frostpunk

Såhär långt in och jag har inte dragit några paralleller till Dark Souls i min text och det gör mig nöjd! Nu måste det dock nämnas då striderna är som en underbar mix mellan FromSoftwares übersvåra följetong. Du rullar, hoppar, springer och blockerar dina fiender i sann Souls-anda. Striderna är faktiskt en av de starkaste egenskaperna i The Surge 2. Jag är ett stort fan av striderna i just Dark Souls, men kan även tycka att det fattas lite brutalitet. Här levererar verkligen Deck 13 eftersom möjligheten att lemlästa dina fiender finns. Faktum är att jag bara satt och väntade på att dessa skulle bli repetitiva med samma animationer om och om igen, men så var inte fallet. De gångerna jag stötte på en animation jag sett förut är lätträknade, vilket såklart är ett plus och stärker helhetsintrycket.


Inget Souls-doftande-spel utan bossar va? Nej, självklart finns det bossar i ett spel som hämtar inspiration från FromSoft. Tyvärr är de inte lika superbra som i nyss nämnda spelserie. En stor del av bossarna är större, snabbare och starkare variationer av helt vanliga fiender vilket känns lite oinspirerat. Det finns dock ett par bossar som är okej, men jag ska inte förstöra överraskningen för er genom att avslöja designen – den tål däremot att nämnas.

Variationen när det kommer till miljöer är något av det bästa jag vet med FromSofts Souls-spel, men Deck 13 lyckas inte uppnå samma sak i The Surge 2. Inte ens i närheten faktiskt. Med väldigt få undantag känns de flesta miljöerna tämligen oinspirerade, tråkiga och platta. Det är mycket samma och generellt är det estetiska intrycket väldigt tråkig och inte unikt på något sätt med sin metalliska sci fi-presentation.


The Surge 2 är ett spel man plockar upp på en rea för minst halva nypriset, med undantaget ifall du är en riktig Souls-fantast som suktar efter en ny utmaning av samma karaktär. Det som fäller The Surge 2 är få och dåligt designade bossar, medioker grafik och en slarvig historia. Vissa bossar är bra och striderna är kanon, men tyvärr räcker det inte alls långt.