2 minuter lästid

Efter mer än ett år av kraschande hästar, klumpiga kontroller och en helt fantastisk atmosfär har jag äntligen tagit mig till slutet av Red Dead Redemption 2. Det är möjligt att det tog aningen längre tid än vad som var nödvändigt, men nu är vi här. Och jag vet vad ni tänker: ”Åh nej, kommer vi behöva läsa en massa reflektioner om det här förgångna spelet?”. Nja, inte riktigt. Men nog måste jag få lov att lyfta Henry Jacksons förtjusande soundtrack till skyarna åtminstone en gång? Stycket jag har valt idag tillhör en viss Sadie Adler, en oerhört intressant karaktär med en hjärtskärande utveckling.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Veckans spelmelodi: Pac-Man Championship Edition 2 – Pac Jump Up!

Jag vill införa en mindre spoiler-varning för den kommande texten då den knyter an till spelets handling. Men eftersom spelet varit ute under en längre period antar jag att du redan spelat igenom berättelsen om du klickat dig in hit. Vi stöter på Mrs. Sadie Adler väldigt tidigt i spelets berättelse. En av våra rivaler med tillhörande gäng har bestämt sig för att plundra Sadies hus mitt i den kalla vintern och mördar därmed hennes älskade make. Mitt gäng lyckas rädda henne med nöd och näppe och hon slår följe med oss. Under spelets gång ser vi sedan hur Sadie utvecklas sakta men säkert till en livsfarlig revolverkvinna. Hon bygger upp en hårt yttre skal för att maskera den traumatiska upplevelsen som skickade iväg henne på den här resan. Och det är här hennes musikaliska tema kommer in.

LÄS RECENSIONEN: Red Dead Redemption 2

Varje gång vi stöter på Sadie kan vi höra de vemodiga stråkarna, och varje gång har vi ett nytt minne att länka samman med musiken. Det finns en tydlig sorg, nästan en hopplöshet, i styckets inledande parti. Som om allt är förlorat men ännu inte avslutat. Sadie försöker anpassa sig till sin nya världsbild samtidigt som hon inte kan förlåta de som hastigt rykte bort hennes gamla tillvaro. Vidare infaller en bestämdhet och ett driv i musiken. Detta symboliserar för mig Sadies motivation för hämnd och hennes drivkraft för att se till att hennes historia inte upprepar sig. Änkan Sadie Adler är färdig med sitt liv, men hon lever kvar för ett större syfte.

När jag gav mig iväg på flera av de olika uppdragen inföll ofta en ganska cool och nästan tanklös känsla. Häftiga cowboys som ger sig ut på äventyr med passande western-musik. Men Sadies uppdrag var alltid annorlunda. Jag vet inte om någon egentligen valde livet som laglös, men Sadie Adler gjorde det verkligen inte. Hennes musikaliska kuliss bjuder oss på en häftig blandning av sorg och äventyrliga vibbar. En blandning av hopplöshet och driv. Ett annat stycke från spelets sylvassa soundtrack betonar detta ytterligare. Om vi bortser från den tydliga melodiösa kopplingen mellan stycket Unshaken och Sadie Adler musikaliska tema hittar vi även en narrativ koppling. ”May I stand unshaken amidst a clash of worlds?”.

En krock av två olika världar är precis det som drabbat Sadie Adler, och hon gör sitt bästa för att hålla balansen.

Originalversionen av stycket.

Lyssna efter de tydliga kopplingarna till Sadie Adler tema.