2 minuter lästid

Ni som följt mig sedan min första tid är på Player 1 vet att min relation till Nintendo Switch hade en minst sagt knackig start. Men när jag väl satte min tes på prov ändrades min uppfattning till Nintendos succékonsol helt. Det händer ofta att jag slänger mig i sängen på kvällarna och samlar kraftmånar i Super Mario Odyssey, och det kan sluta med att jag ligger kvar i timtals. Jag har bestämt mig för att nyttja hushållets Switch mer än vad jag gjort den senaste tiden och när jag blev förfrågad om jag ville skriva om Zen Bound 2, tog jag glatt emot uppdraget.

LÄSNING INFÖR DETROIT: BECOME HUMAN: Bortom konventionerna med Beyond: Two Souls

Zen Bound 2 är ett spel som ursprungligen släpptes till mobiltelefoner och PC såpass tidigt som 2010. Det var något jag inte visste när jag gav mig in i spelet, och det skuggade min upplevelse med tämligen negativa tankar. Det är i grunden ett oerhört simpelt spel. Man ges ett rep i en viss längd tillsammans med uppgiften att snurra repet runt en träfigur för att så mycket som möjligt av figuren skall täckas med färg. För att klara banan krävs det att 70 procent av figuren är färgtäckt, men sedan finns det två snäpp till för att klara banan till 100 procent.

Just denna aspekten är något jag brukar uppskatta i spel – att kunna hundraprocenta banor. Det kan göra mig besatt till den grad att jag inte klarar av att sluta spela spelet förens jag nått dessa 100 procent på alla banor och nivåer. Tyvärr måste jag säga att jag inte tycker spelet är tillräckligt bra för att hålla mig fast vid denna egenupprättade regel.

LÄS MER RECENSIONER: Juicy Realm

Konceptet är alldeles för enkelt. Ibland kan det vara till ett spels fördel men så är inte fallet den här gången. Även om spelet är kort tröttnar jag för kvickt för att jag skall kunna ta mig igenom och njuta av det till spelets slut. Speciellt med tanke på de mobilspel som finns idag och dessutom är gratis. Exempel på dessa är Fortnite och PlayerUnknown’s Battlegrounds. Jag sitter mycket, mycket (mycket) hellre och pangar andra spelare i Battle Royale i mobilen än att vira rep runt träfigurer på min Switch. Spelet känns fantasilöst. Det är i stort sett bara att vira repet runt figurerna som går att göra, och det är i längden inte särskilt kul.

Däremot har spelet ett harmoniskt soundtrack som passar spelets övriga ton utmärkt. För att tala om spelkontrollen. Här kan jag se varför Zen Bound 2 även gjordes för Switchen: det använder joyconsen på ett fantastiskt sätt för att panorera figurerna och göra så att repet hamnar där du vill ha det. Det tar några banor för att helt vänja sig, absolut, men när man väl har gjort det känns spelkontrollen hur tight och fin somhelst.

Från ett rent kontrollermässigt perspektiv är Zen Bound 2 ett bra spel med utmärkt soundtrack som faller platt på grund av ett tråkigt, monotont och alldeles för simpelt koncept. Gillar du dock dessa små, enkla pusselspel och vill fördriva tiden på en tågresa fungerar Zen Bound 2 helt okej även om till exempel Super Mario Odyssey är mer underhållande i längden. Vissa spel har dock sin tid och plats och här är ett lysande exempel på ett resespel att känna sig zen med när färden känns extra tung.

Betyg: 5/10