3 minuter lästid

Det finns spel som utmanar oss på en intellektuell nivå och som subtilt suddar ut gränserna mellan spel och verklighet. Spel som lämnar bestående intryck och som en lång tid framöver utmanar vårt sätt resonera. Sedan finns det Just Cause, spelvärldens svar på larvigt överdriven popcorn-action i all sin glans. Rico Rodriguez, världens mest effektiva diktator-utrotare, är tillbaka.

En minst sagt utmanande strid… för helikoptern.

Just Cause 4 placerar oss återigen i rollen som den livsfarliga Rico Rodriguez. Mannen som med hjälp av sin högteknologiska ”grappling hook” kan tillintetgöra en halv kontinent. Det är en upplevelse som hellre fokuserar på hundra sätt att pulverisera en militärhelikopter än att berätta en särskilt fängslande historia. Fastän vår hjälte upplevs marginellt mer mänsklig den här gången känns den familjära historien mer som ett sidospår än någonting annat. Uppdragen är överlag ganska ointressanta sett till kontext, men vägs ofta upp av flera underhållande sätt att spela på.

LÄS FLER RECENSIONER: Deliver Us the Moon: Fortuna

Upplevelsen skiner som allra starkast när jag lämnas ifred för att leka med spelets alla verktyg, vilket händer ganska ofta. Änterhaken har blivit rejält uppgraderad och är med sina explosiva ballonger och urstarka boosters ofta en mer effektiv mördarmaskin än spelets övriga arsenal. Ricos så kallade ”wingsuit” i kombination med tidigare nämnda verktyg utgör dessutom det skarpaste transportsystemet i ett spel sedan Marvel’s Spider-Man, vilket säger en hel del. Vanliga fordon känns därför oftast överflödiga såvida jag inte försöker passera en stor sjö eller liknande. Rico har alltid blivit uppmålad som någon slags oövervinnlig enmansarmé, och nu mer än någonsin översätts den bilden till min handkontroll.

Det enda platta fallet i spelets transportering är när jag hamnar lite för nära marken.

Rent grafiskt lämnar spelet en del att önska. En riklig mängd inhoppande texturer och rörelseoskärpa i kombination med en hel del tveksamma videosekvenser försämrar helhetsupplevelsen med några snäpp. Dessutom förses vi med få alternativ för att kunna justera dessa grafiska aspekter via spelets inställningar.

Just Cause 4 är i princip en interaktiv lekplats där exploderande bensintankar är min klätterställning och flygande soldater är mina gungor. Spelet förser mig med så många interagerande system att fantasin tillåts flöda fritt. Spelets uppdrag ger mig fina möjligheter till att vara explosivt kreativ inom ramen för att springa mellan terminaler och andra knappar. Uppdragen är oftast ganska enformiga och innehåller sällan mer än ”förstör den här saken” eller ”aktivera den här terminalen”. Det är tur spelandet förser mig med så mycket nöje att de föga inspirerande uppdragen likväl upplevs måttligt underhållande.

PÅ TAL OM INTERAKTIVA LEKPLATSER: Förändringarna som gjorde Forza Horizon 4 till ett mästerverk

Om spelets huvudsakliga handling påminner om sidoaktiviteter bör vi knappt tala om de faktiska sidouppdragen. Det är synd att de flesta sidospåren inte upplevs vara mycket mer än en rad tradiga sysslor eftersom belöningarna du får oftast är riktigt önskvärda. Uppgraderingar till änterhaken kan exempelvis endast låsas upp genom att hjälpa särskilda uppdragsgivare. Dessutom är många av spelets huvuduppdrag låsta bakom olika aktiviteter som ofta riskerar ha en negativ inverkan på rolighetsfaktorn.

Perfekt väder för lite bilsemester.

Det största tillskottet till fjärde upplagan av Just Cause är definitivt de så kallade vädermaskinerna. Under handlingens gång stöter vi på en rad olika anordningar som efter lite om och men låter oss kontrollera vädret i vissa av spelvärldens regioner. Att ha chansen att besegra sina fiender med hjälp av en tornado är sannerligen upplyftande (bokstavligt talat) och fungerar flera gånger som en häftig kuliss under några utvalda uppdrag.

FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM: Vi sparkar liv i Instagram

I slutändan är Just Cause 4 en väldigt bekant upplevelse överlag. Du som tycker om de tidigare spelen i serien kommer säkerligen bli nöjd. Du som eftersöker en märkbart innovativ uppföljare riskerar dock bli besviken. Du kommer hit för de häftiga explosionerna men riskerar försvinna som en följd av den klena berättelsen och de repetitiva uppdragen. Det är den perfekta lösningen i jakten på några timmar tanklöst förstörande, men tyvärr inte mycket mer.