3 minuter lästid

7th Sector är det perfekta spelet att krypa upp med i soffan en regnig och mörk kväll. Om inget annat för att kunna se alla detaljer i spelet. Det här är ett av de mörkaste spelen jag spelat sen jag vet inte när och det är faktiskt en bra sak. Det är mörkt, det är hotfullt, det är gåtfullt och det är lite deppigt. Det är också ett ruggigt bra indielir från Sergei Noskov och spelförlaget ”Sometimes You”. Det satte verkligen myror i skallen på mig. Det var inte alltid en angenäm upplevelse men den var åtminstone alltid intressant.

ETT ANNAT TYP AV MÖRKER: Death and Taxes

Spelet börjar med vad vi äldre kallar myrornas krig. Om du inte känner till fenomenet via det namnet tror jag ändå att du vet vad jag menar. Det är vad som händer när man slår på en TV-apparat och ingen signal kommer in, då befolkas istället skärmen av ett virrvarr av svarta och vita prickar som myllrar runt. Efter en stund så dyker en suddig människoformad gestalt upp på skärmen.

Gnistan i en ledning i 7th Sector

Det här är inte den typen av spel där det dyker upp en hjälpsam tutorial. Det står helt still. Jag får genom att testa att trycka på alla knapparna till slut ett resultat. Den suddiga människofiguren tar sig ut genom ledningen och förvandlas till en gnista. Jag lyckas också lista ut att jag kan färdas genom ledningarna, framåt och bakåt. Men vad kan jag då faktiskt göra? Efter en liten stund kom några kortfattade instruktioner. Gnistan kan ta fart och färdas snabbare. Jag kan ta mig in i olika elektroniska apparater. Jag kan hoppa mellan ledningar. På vissa specifika ställen kan jag lösa pussel genom att slå om reläer, aktivera/avaktivera saker och känna igen mönster. Runtomkring ledningarna finns det sjabbiga lägenheter, nedgångna rum, rostiga fabriksutrymmen där man hör droppandet från ledningar. Man ser skymtar av världen utanför genom smutsiga, sönderslagna fönster.

Så vad handlar då alltihop om? Det låter kanske löjligt men jag ska inte förstöra din spelupplevelse genom att berätta det. Halva nöjet med det här spelet är att långsamt själv erövra den här mörka, vagt obehagliga världen, med liten hjälp från utsidan. Jag får erkänna, jag blev så frustrerad på ett pussel att jag föll för Google-trycket. Jag började googla. Och blev ännu mer frustrerad men också imponerad. Varje instans av 7th Sector genererar specifika pussellösningar. Det vill säga att du kan inte fuska dig till lösningen för ett specifikt pussel. Även om du skulle se hela lösningen på ett videoklipp från någon annan kommer du ha ett helt annat pussel. Hatten av till Sergei. Jag fick obehagliga flashbacks till förr-i-tiden när det var så här jämt.

ANDRA RECENSIONER: Dandara: Trials of Fear

Stämningen är verkligen 7th Sectors forte. Det är en dystopisk, kanske framtidslagd dunkel och mystisk värld. När din gnista rusar fram genom ledningarna och får brottstycken av nyhetssändningar och information från världen utanför, finns det verkligen en känsla av en trovärdig värld utanför fönstren.  Känslan av fara hänger med hela tiden samtidigt som pusslen du ställs inför kan vara svåra att lösa, svåra att förstå och till och med svåra att hitta rätt väg fram. Ett par gånger blev jag tvungen att backa några sparfiler för att hitta detaljer som skulle hjälpa mig bana vägen framåt i spelet.

Gnistan på väg in i ett elskåpDet här spelet är inget för de vekhjärtade, men det är ett fantastiskt stämningsfullt spel, med intressanta och svåra utmaningar. Den här porteringen till Nintendo Switch är dessutom så bra gjord att jag har svårt att ens föreställa mig hur det här spelet ser ut på andra plattformar. Det är som gjort för att sitta uppkurad i ett mörkt rum med en helt annan värld i knäet. Det är oförlåtande och, i vissa fall, till och med chockerande med sina avskalade miljöer, och glimtar in i en hård värld utanför. Det är ett spel som inte riktigt ser ut som något annat, och är ännu mer imponerande när det inte är en studio bakom utan en persons verk. Det är riktigt bra och perfekt för en riktigt mörk kväll när du känner dig skarp i knoppen.