Det är två frågor som gäller för ett Nintendo-fan just nu: ”När kommer uppföljaren till Nintendo Switch?” och ”Vad kommer den egentligen att innehålla för teknik och funktioner?”

Nu har det gått fem år och 8 månader sedan Nintendo Switch släpptes. I mars nästa år slår faktiskt Nintendo ett nytt rekord i tid mellan två konsoler i Sverige, om man inte hinner släppa sin uppföljare till Nintendo Switch innan dess, vilket man nog inte kommer att göra. Så här långa har nämligen de tidigare konsolgenerationerna varat:

Sverige:

5 år och 9 månader. (NES till Super NES)
4 år och 9 månader. (Super NES till Nintendo 64)
5 år och 2 månader. (Nintendo 64 till Gamecube)
4 år och 6 månader. (Gamecube till Wii)
5 år och 11 månader. (Wii till Wii U)
4 år och 4 månader. (Wii U till Switch)

Släppdatum för respektive konsol:
NES – 1 september 1986
Super NES – 4 juni 1992
Nintendo 64 – 1 mars 1997
Gamecube – 3 maj 2002
Wii – 8 december 2006
Wii U – 30 november 2012
Nintendo Switch – 3 mars 2017

Japan:

7 år och 4 månader. (NES till Super NES)
5 år och 7 månader. (Super NES till Nintendo 64)
5 år och 3 månader. (Nintendo 64 till Gamecube)
5 år och 3 månader. (Gamecube till Wii)
6 år. (Wii till Wii U)
4 år och 3 månader. (Wii U till Switch)

Släppdatum:
NES – 15 juli 1983
Super NES – 21 november 1990
Nintendo 64 – 23 juni 1996
Gamecube – 14 september 2001
Wii – 2 december 2006
Wii U – 8 december 2012
Nintendo Switch – 3 mars 2017

Switchen är en hybrid-konsol, både stationär och bärbar. Hur lång tid har det gått mellan premiären för Nintendos bärbara maskiner? Här blir det lite svårare att räkna med tanke på alla olika versioner av de bärbara konsolerna, men om vi nöjer oss med de första versionerna av varje konsol ser det ut så här:

Sverige:

8 år och 2 månader (Gameboy till Gameboy Color)
2 år och 7 månader (Gameboy Color till Gameboy Advance)
3 år och 9 månader (Gameboy Advance till Nintendo DS)
6 år (Nintendo DS till Nintendo 3DS)
6 år (Nintendo 3DS till Nintendo Switch)

Släppdatum:
Gameboy – september 1990
Gameboy Color – 23 november 1998
Gameboy Advance – 22 juni 2001
Nintendo DS – 11 mars 2005
Nintendo 3DS – 25 mars 2011
Nintendo Switch – 3 mars 2017

Japan:

9 år (Gameboy till Gameboy Color)
2 år och 5 månader (Gameboy Color till Gameboy Advance)
3 år och 9 månader(Gameboy Advance till Nintendo DS)
6 år och 3 månader (Nintendo DS till Nintendo 3DS)
6 år och 1 månad (Nintendo 3DS till Nintendo Switch)

Släppdatum:
Gameboy – 21 april 1989
Gameboy Color – 21 oktober 1998
Gameboy Advance – 21 mars 2001
Nintendo DS – 2 december 2004
Nintendo 3DS – 26 februari 2011
Nintendo Switch – 3 mars 2017

Här verkar det onekligen vara sex år mellan två maskiner som gäller nu för tiden. Vilket ger oss mars 2023 för premiären av Switch 2. För det är väl en ny hybridkonsol, fast mycket kraftfullare och bättre, vi kommer att få från Nintendo nästa gång, och inte något helt nytt, med någon ny gimmick? Redan 2020 skrev jag om att jag hoppades att Nintendos nästa konsol skulle vara en Switch 2. Det jag skrev då gäller fortfarande. Historiskt sett skulle en rak, något kraftfullare, uppföljare vara något helt nytt. Det man kanske inte tänker på är att alla Nintendos konsoler har haft handkontroller som inte liknar någon av alla de andra.

NES-handkontrollen introducerade världen för styrkorset, var rektangulär och hade två knappar. SNES-kontrollen behöll styrkorset men hade rundare former, nyskapande fyra huvudknappar i diamantform samt axelknappar. Nintendo 64-handkontrollen kändes verkligen inte som något annat. Den introducerade konsolvärlden för den analoga styrspaken och hade former som ingen försökt efterlikna. Gamecube hade den handkontroll som mest liknar den variant som Playstation och Xbox alltid kör med, även om den hade mer ovanliga, ergonomiska former och olika storlek på knapparna. Wii hade en rörelsekänslig fjärrkontroll som handkontroll, och Wii U hade en jättelik tingest med inbyggd skärm. Nintendo Switch har egentligen tre handkontroller: en joy-con, två joy-cons tillsammans och Pro Controller. Eller kanske fyra olika sätt – minst – att spela om vi räknar in att spela som bärbar enhet.

De bärbara konsolerna har dock kommit två och två: Gameboy (och dess uppgradering Gameboy Color) och sedan den kraftfullare Gameboy Advance. Nintendo DS och sedan den kraftfullare Nintendo 3DS, med 3D som bonus. Ur den synvinkeln blir det naturligt med en Switch 2, en maskin som ser ut och fungerar som en Switch fast med bättre prestanda, uppgraderade joy-cons och kanske någon ny (försumbar) gimmick som grädde på moset. Nintendo är i en helt annan situation med Nintendo Switch än de varit förut. De har alltid haft en stationär och (minst) en bärbar maskin på samma gång, men nu har de en maskin som både är stationär och bärbar. Det gör att alla Nintendos studios kan arbeta tillsammans med ett gemensamt mål.

De rörelsekänsliga joy-cons ger möjligheter till unika spelupplevelser när man håller en i var hand, samtidigt som de möjliggör att även spel som kommit från andra format fungerar på maskinen då man också kan spela på ”tradtionellt” sätt, med två joy-cons tillsammans eller med en Pro Controller. Dessutom kan man dela på dem och ge en till en kompis och plötsligt spelar man två spelare. Nintendo Switch är helt enkelt lite av varje, det är lite Playstation/Xbox, lite Wii och lite Nintendo bärbar. Det vore korkat att göra sig av med allt detta i en uppföljare. Eller snarare två uppföljare, om en ska vara stationär och en bärbar.

Nintendo har dock varit tydliga det senaste året med att uppföljaren till Nintendo Switch måste innebära något helt nytt:

”In order to create a single piece of hardware, we have to do a lot of preparation several years in advance, so we are working without stopping. In the end, the deciding factor in whether or not to commercialise a product is whether it can create a new experience.” – Shuntaro Furukawa, Nintendo president

“Nintendo’s strength is in creating new games. With new hardware, we would like to propose unique games that cannot be realized on existing hardware.” – Shigeru Miyamoto

Men med Nintendo Switch som hybridkonsol har de lyckats mura in en del av marknaden helt för sig själva, även om de fått lite konkurrens i form av Steam Deck det senaste året. Men denna konkurrens har knappast påverkat Nintendo negativt, speciellt inte i Japan, där de i stort sett har tagit över hela marknaden. Det vore tokigt – även med Nintendo-mått mätt – att slänga bort allt detta bara för att ge sig på en ny gimmick (eller snarare två nya gimmicks) som ingen kanske gillar.

LÄS MER OM STEAM DECK: Steam Deck är konsolkillens port till PC-gängets skrämmande domän

En avgörande aspekt för Nintendos nästa konsol, som knappt nämnts i de spekulationer och diskussioner jag läst om vad Switch 2 kan innebära, är frågan om hur mycket den tekniska utvecklingen egentligen har gått framåt de senaste fem åren. Det här är en fråga som Nintendo inte har behövt bry sig om på samma sätt förut. Tillverkar man bara en stationär konsol kan den teoretiskt sett bli hur stor som helst, vilket Playstation 5 har visat. Men en bärbar konsol måste absolut ligga skönt i händerna, och varken vara för stor eller för tung. Vilket ger oss tre frågor som måste besvaras:

  1. Hur mycket har tekniken utvecklats sedan 2017 när Nintendo Switch kom?
  2. Är den tekniken tillgänglig i ”microformat”, så att den fungerar i en liten och smäcker hybridkonsol?
  3. Vilken prislapp måste vi sätta på den tekniken? Är den i Nintendo-land – det vill säga väldigt billig?

Tekniken i Switch 2 måste dels finnas tillgänglig för massproduktion, dels vara av precis rätt storlek så att den får plats i en Switch 2 (om denna ska vara av exakt samma storlek som Switchen), och dels måste den vara så billig att Nintendo kan sälja konsolen med vinst, vilket de alltid – till skillnad från Sony och Microsoft – ser till att göra. Att Nintendo avvaktar med en Nintendo Switch 2, och ser till att denna konsolgeneration blir deras längsta, kan helt enkelt bero på att de ännu inte kan uppfylla dessa tre krav till fullo. Dessutom tror jag inte Nintendo har det minsta bråttom just nu.

Uppståndelsen kring Playstation 5 och Xbox Series X dämpade tillfälligt hajpen kring Nintendo Switch, men konsolen hade faktiskt sitt bästa år försäljningsmässigt samma år som dessa båda maskiner släpptes, och Nintendo slår fortfarande rekord på rekord, senast Pokémon Scarlet/Violet, som sålde 10 miljoner exemplar på tre dagar och blev den största spelpremiären i Japans historia. Det tidigare Japan-rekordet sattes av Splatoon 3 blott två månader tidigare. Lägg till att Switchen under 2022 även sett spel som Xenoblade Chronicles 3, Bayonetta 3, Mario + Rabbids Sparks of Hope och Kirby and the Forgotten Land släppas, och det är ingen brist på exklusiva spel till maskinen. Detta år vet vi redan att The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom, Fire Emblem: Engage och Pikmin 4 kommer att komma. Det är svårt att se en Switch 2 som inte är bakåtkompatibel med föregångaren.

Gäller Nintendos maxim med att ny hårdvara måste innebära något helt nytt fortfarande? Eller kan man göra som Microsoft gjort och bara uppgradera sig lite? Vi vill inte ha någon Switch Pro, det tåget har gått, och ingen maskin vars spel även går att spela på den första Switchen, fast där de hackar och hostar sig fram. Ge oss en Switch 2 med en helt ny generation spel, och så kan indieutvecklarna fortfarande göra sina spel till orginal-Switchen, fast dessa går att spela på Switch 2 också förstås. Men hur mycket bättre behöver Switch 2 bli för att vara konkurrenskraftig och intressant? Och kan man göra något nyskapande fast samtidigt bjuda på en maskin som är helt bakåtkompatibel med Switchens spel och dess hybrid-koncept?

Varje gång man påstår att den tekniska utvecklingen har gått så långt som den behöver röra sig framåt är risken stor att man får stå där med dumstruten, men spelvärlden har passerat en gräns där våra spel faktiskt inte behöver bli så mycket snyggare. Nej, Playstation 5 och Xbox Series X nådde inte riktigt det där grafikmålet med 4K och 60 FPS i varenda spel som det talades om, än mindre 4K, 120 FPS och ray-tracing på samma gång, men den svagare Nintendo Switch är definitivt nog kraftfull för att fungera med de flesta av Nintendos spel. Merparten av Playstations och Xbox exklusiva spel är av det slag som siktar mot fotorealism, och alltid kan dra nytta av lite bättre hårdvara, medan Nintendos spel vanligen har en tecknad stil.

Där Super Mario Galaxy till Nintendo Wii idag ser hemskt daterat ut är Super Mario Odyssey till Nintendo Switch så snyggt som ett Super Mario-spel behöver vara. Även tredjepartspel som Dragon Ball Fighter Z och My Time At Portia har tecknad grafik som ser ut som tecknad film. Nintendo Switch kanske inte är en ”perfekt” maskin, men för min del är den så nära perfekt den behöver vara, och en uppföljare – en Nintendo Switch 2 med bättre grafik, skönere ljud, mer minne, uthålligare batteri och uppgraderade joy-cons med bättre rörelsekänslighet – har potentialen att vara så bra som en Nintendo-maskin någonsin kommer att behöva vara.

Min Xbox Series X har inte gjort mig besviken. Framförallt laddningstiderna är magiska och Quick Resume är fantastiskt. Är det något nytt Switch 2 behöver är det just Quick Resume, att kunna hoppa fram och tillbaka mellan tre-fyra olika spel på ett par sekunder och fortsätta precis där man var förut. Jag vet inte om det är tekniskt möjligt, men det vore underbart om Switch 2 kunde ha tre spelfickor bredvid varandra på maskinen, istället för en, så att man kunde byta fram och tillbaka mellan tre olika fysiska spel utan avbrott. Nintendo har potentialen att ta det hela ännu längre än vad Microsoft någonsin kunnat drömma om. Tänk att du hittar ett nytt föremål i Super Mario Odyssey 2 och du byter till The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom, och plötsligt är det Link som har föremålet i handen! Eller att du låser upp en ny spelbar karaktär i Bayonetta 4 och du byter till Super Smash Bros och börjar genast att spela med karaktären där.

Splatoon 3 från förra året ser fantastiskt ut och laddningstiderna och väntetiderna för nästa online-match är så hiskeligt korta att jag bitvis får ta frivilliga pauser för att få ett naturligt avbrott i spelandet. Här har man definitivt passerat en gräns för hur korta laddningstiderna/väntetiderna i ett spel behöver vara. Hur mycket bättre behöver Splatoon 4 bli för att det ska hänga med i utvecklingen? Kortare laddningstider kan det knappast få. Och inte behöver grafiken bli så mycket snyggare heller.

Nintendo befinner sig i en situation som de aldrig befunnit sig i förut. I slutet av Wii-eran var de också på toppen av berget, men då hade folk börja tröttna på Wii-viftandet och konceptet var på väg utför. Men det är svårt att tro att publiken plötsligt ska tröttna på att en konsol både är bärbar och stationär. Om Nintendo släpper en Switch 2 – som är som Switchen fast ännu bättre på varje punkt, plus någon nyhet – så kanske de aldrig mer behöver komma någon ny Nintendo-maskin. Smaka på den.