En fightingnovis dagbok – hur blir man bättre på fightingspel?

8 minuter lästid

Den korta svaret på frågan om hur man blir bättre på fightingspel är förstås att träna mycket och att spela många matcher med olika motståndare. Men vad ska man träna på? Hur tränar man mest effektivt? Vilket spel ska man börja med? Hur gör man för att hålla lågan brinnande och inte tröttna på all träning? Vem ska man spela mot om ingen kompis vill ställa upp och hårdträna i ett par veckor?

Jag tror den första frågan jag måste svara på är varför vill jag bli bättre på fightingspel? Svaret är att jag älskar fightingspel och att jag tror att spelen kommer bli ännu roligare att spela om jag lär mig att spela dem som det är meningen att man ska spela dem, snarare än att jag bara trycker på alla knappar i ren panik så fort motståndaren kommer i närheten.

Att det ska vara roligt att spela tror jag är helt avgörande. Att träna är sällan kul. Man nöter och nöter och ofta ser man inget resultat. Det leder oss till våra fyra första punkter hur man blir bättre på fightingspel:

1. Jag måste se till att ha roligt för att jag inte ska bli uttråkad och ge upp allihopa.

2. Jag måste komma ihåg att slutmålet är att ha roligare med spelen, inte att börja vinna en massa matcher. Att vinna matcher är en bieffekt av att bli bättre, inte huvudmålet.

3. Visst är det skrämmande att spela online, men det gäller att komma ihåg att det kan vara inspirerande och roligt också att möta bättre spelare.

4. Jag måste sätta upp delmål så jag har ett flertal realistiska mål att sträva mot.

Men hur ser jag till att ha roligt medan jag tränar? Vilket eller vilka spel ska jag spela för att ha så roligt som möjligt och få så bra träning som möjligt? Vilka delmål ska jag sätta upp?

Att spela många olika fightingspel och många olika karaktärer kan vara ett sätt att göra spelandet spännande och omväxlande, men det kan också bli alldeles för splittrat, om jag börjar att ha svårt att hålla isär alla spelen och alla karaktärerna, och inte längre minns vilket spel som gör vad.

Vad ska jag spela?

Jag kommer att börja med Street Fighter V: Arcade Edition (PC), då Street Fighter dels är den mest centrala fightingserien och dels är det min personliga favoritserie. Att jag börjar med Street Figher V beror på att det är det mest nybörjarvänliga och lättspelade spelet i serien. Dessutom (eller kanske just därför) är det även mitt favoritspel i serien. Men jag kommer förmodligen också att ge mig på Street Fighter II, då detta var spelet som drog igång hela fightinggenren och kan sägas vara spelet som alla andra fightingspel utgår ifrån.

Det andra huvudsakliga spelet jag kommer spela är Dragon Ball FighterZ (PC). För att jag älskar Dragon Ball, och för att det verkligen fungerar på ett annat sätt än Street Fighter V, med sina tre karaktärer som man byter mellan under matcherna och fullt hålligång när attackerna regnar in när alla hjälper till att hålla igång attackerna på motståndarlaget. Dessutom har alla karaktärer i Dragon Ball FighterZ (till skillnad från Street Fighter-spelen) samma inputs för sina specialattacker. Jag slipper alltså att sitta och försöka minnas vad just den här karaktären har för inputs för att kunna dra iväg en häftig attack mitt i matchen. Dragon Ball FighterZ är ett spel där även en nybörjare kan dra iväg saker som ser väldigt coola ut, samtidigt som man alltid får stryk av en betydligt bättre spelare förstås.

Ett annat spel där alla karaktärer har samma inputs för sina specialattacker är Super Smash Bros Ultimate (Nintendo Switch), som blir mitt tredje spel. Med tanke på att spelet innehåller fler än sjuttio spelbara karaktärer så är det onekligen tur att de inte alla har olika inputs. Super Smash Bros Ultimate är ännu mer åt partyhållet med upp till åtta spelare och märkliga banor och massor av magiska föremål och allmänt kaos på skärmen.

Till Nintendo Switch finns även mitt fjärde huvudsakliga spel: ARMS. Med sin bakom-karaktären kameravinkel och rörelsekänsliga kontroller sticker det ut, och kommer ge mig omväxling. Men den som tror att det här spelet inte innehåller någon taktik har fel. Det är ett spel som är väldigt kul även på låg nivå, då bara att röra sig med de rörelseknäsliga kontrollerna är roligt. Dessutom är det ett spel som det märkligt nog inte gör något att förlora in. I vanliga fall är jag känslig för att förlora, vilket vi säkert kommer få många bevis på gång på gång under den här seriens gång, men i ARMS har man kul även när man förlorar.

LÄS ÄVEN: Välkommen till En fightingnovis dagbok

Det här var tre 2D-spel och ett udda spel i form av ARMS. Jag är ingen stor fantast av 3D-fighting, men något sådant spel måste vi ju också ge oss på under sommaren. Med tanke på att jag aldrig har testat ett Tekken-spel eller Virtua Fighter-spel, så ska jag försöka finna tiden att göra det under sommaren. Soul Calibur har jag spelat en hel del i mina dar, och det borde också vara intressant att återvända till den serien.

En fightingnovis dagbok är en interaktiv serie, så ge mig gärna tips på vilka spel och vilka karaktärer jag borde spela som. Eller du kanske till och med vill bli en del av serien och spela mot mig? Hör av dig så fixar vi det!

Man bygger ett hus genom att börja med grunden, och lägga sten för sten

Det första steget för att lära sig hantera ett fightingspel är förstås att lära sig utförandet (det som på engelska kallas ”execution”). Det vill säga att trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle och dra i spaken på rätt sätt. Detta är betydligt svårare än vad det låter. Många spel är väldigt generösa när det gäller att tolka spelarens rörelse med händerna på handkontrollen. Även om du inte gör helt rätt så ”fattar” spelet vad du försöker göra och ser till att det blir så. Fightingspel är däremot oftast väldigt kinkiga. Gör man inte precis rätt i precis rätt hundradel så blir det ingenting eller så blir det istället en attack eller rörelse som man inte önskade sig.

Att i träningsläget nöta specialattacker, superattacker och combos är således oundvikligt. Det gäller att till sist komma till en nivå där alla attacker sitter tio gånger av tio.

Att lära sig utföra en attack är således steg ett. Steg två är att veta när man ska utföra den. Som nybörjare vill man ofta göra de tuffaste attackerna så ofta som möjligt, vare sig det är en god idé eller inte. Man slänger ur sig alla de häftigaste attackerna, snarare än tänker på sitt försvar. Men ibland är more verkligen less, och det kan vara bättre att blocka motståndaren istället för att försöka dra av en superattack som aldrig kommer att träffa, då motståndaren hinner träffa dig först.

Grunden till att hantera en match är att hantera fotarbetet (”footsies” på engelska.) Inom fightingspel handlar det om att positionera sig så att man handlar på ”rätt” avstånd från sin motståndare, medan din motståndare upplever det som om denne befinner sig på ”fel” avstånd från dig. Så att du kan använda de attacker du vill medan motståndaren inte kan använda de attacker denne vill. Vad som är rätt och fel motstånd beror förstås på vilken karaktär du spelar som och vilken karaktär din motståndare spelar som, samt din skicklighetsnivå och vilken taktik och spelstil du har.

När det gäller taktik och spelstil så kan det vara bra som en nybörjare att tänka enkelt. Fightingspel kan uppfattas som rätt simpla innan man testat dem själv – antingen attackerar man eller så försvarar man sig, hur svårt kan det vara? – men i många fightingspel kan det finnas omkring trettiofem-fyrtio olika val att göra i varje ögonblick. Man kan blocka, dasha undan, hoppa rakt upp, hoppa över motståndaren till andra sidan, eller dra av någon av spelets alla attacker, antingen stående, hukandes eller hoppandes.

Med tanke på att fightingspel vanligtvis rör sig i ett rasande tempo kan man i vissa situationer vara tvungen att göra flera val under en och samma sekund. Att välja mellan fyrtio olika alternativ flera gånger under en och samma sekund är omöjligt. Det klarar ingen av. Dessutom är de flesta av dessa alternativ allt annat än passande i varje enskild situation. Det gäller alltså att begränsa antalet möjliga alternativ till de allra bästa. Genom att lära sig av erfarenheten som kommer av att spela många matcher så kan man dra ner antalet alternativ till mellan två eller tre för varje tänkbar situation, och man väljer det man tycker är bäst av dessa i det ögonblick man hamnar i.

Fightingspel handlar om att göra livet surt för sin motståndare och tvinga hen att ta dåliga val. Inte att själv göra dåliga val. Men det är naturligtvis oundvikligt som nybörjare. Speciellt när man hamnar i tidsnöd och får panik.

Veckans lärorika videos

Under En fightingnovis dagbok kommer jag att försöka titta på så många Youtube-videos som möjligt som behandlar hur man blir bättre på fightingspel. Core-A Gaming är en väldigt bra kanal med genomtänka och genomarbetades videos, och det kändes som de här två videorna var de bästa att börja med!

I den första videon får vi ett antal tips om hur man bli bättre på fightingspel, av vilka några jag redan har nämnt i den här texten. Videon tar avstamp i fightinglegenden Daigo Umeharas bok The Will to Keep Winning, som säkert skulle passa den här bloggserien perfekt, men tyvärr verkar den bokenvara omöjlig att få tag på. Inte ens digitalt är den längre tillgänglig av någon underlig anledning.

Den här videon har en något vilseledande titel. Den går igenom alla grunderna för hur fightingspel fungerar på ett härligt grundläggande sätt. Man känner sig mycket smartare efter att ha sett videon.

Sommarens lärorika böcker

Även om The Will to Keep Winning verkar vara omöjlig att få tag på, så finns det andra böcker om hur man blir bättre på fightingspel. From Masher to Master: The Educated Video Game Enthusiast’s Fighting Game Primer och Playing to Win – Becoming the Champion är två böcker om hur man blir bättre på fightingspel som finns tillgängliga gratis på nätet. Då jag inte läst dessa själv ännu, så kan jag inte svara på hur hjälpsamma eller hur vettiga de är, men jag tänkte jag skulle läsa igenom dem båda under den här sommaren, så får vi se om de lyckas hjälpa mig, eller om de bara skämmer vettet ur mig?

Nästa vecka börjar vi!

Välkommen tillbaka till En fightingnovis dagbok nästa vecka. Då kör vi igång med den riktiga serien när jag dokumenterar mina sju första dagar i kampen i att bli bättre på fightingspel. Vi ses då!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *