10 minuter lästid

Välkommen till den sjätte delen av En fightingnovis dagbok. Den stora frågan är – kan en riktig usel fightingspelare efter en sommar av fightingspelande åtminstone bli en halvbra spelare som inte gör bort sig online. I den sjätte delen går det uselt i Smash, Justin Wong blir min nye läromästare och mina nerver ställer till det för mig när jag till sist går online med Menat…

Dag 18: Synd om Samus

Den här dagen vill jag helst glömma. Det första jag gör på morgonen är att kolla nyheterna. Nej, Sverige förlorade semifinalen i VM mot Nederländerna och får nöja sig med bronsmatch. Inte den muntraste och mumsigaste inledningen på dagen direkt. Jag vet inte om det är för att jag är på dåligt humör efter denna trista nyhet, men dagens Samus-spelande går verkligen inte bra. Alls.

Jag inleder dagens spelande med en timme Super Metroid, för att komma i den rätta Samus-känslan. Tyvärr kommer jag till ett nytt ställe med en massa kvicksand, som jag förgäves försöker hoppa omkring i. Det går lite bättre att hoppa med Samus när jag övergår till Super Smash Bros Ultimate. Men i övrigt är det inte mycket som fungerar. Jag vet att jag är dålig på fightingspel, men idag är jag sämre än vanligt. Allt går för snabbt, jag gör dåliga val och jag halkar omkring som om jag var med i en tvålkoppssimulator.

Jag spelar inte ens dåligt på det där sättet som får dig att känna att ”det här kan jag lära mig något av efteråt”, utan jag spelar bara dåligt på det sättet som får dig att känna att ”det här glömmer vi på en gång”. Det enda minnesvärda som händer den här dagen är att det är första gången jag spelar lagspel – två mot två – i Super Smash Bros Ultimate. Vilket gör mitt klantade ännu värre när jag ställer till det för mitt lag gång på gång.

Dessutom får jag ännu en gång får spela mot – och med – Samus-spelaren från den förra delen. Jag kollar tillbaka på mina inspelningar, och inser att jag spelat mot denna Hector varenda gång jag spelat in, utom en gång. Så liten är alltså Smash-världen online. När får jag spela mot de andra fjorton miljonerna spelarna?

För helhetens skull så har jag ändå laddat upp dagens video till Youtube, men se den inte. Strunta i den. Glöm den. Begrav den. Förneka den. Jag lovar att nästa gång, när jag ska spela som Dark Samus, då kommer det att gå mycket bättre!

Dag 19: Justin Wong visar Menat-vägen

Jag är fortfarande trött efter gårdagens misslyckanden. Ibland är det väldigt ansträngande att vara dålig på TV-spel. Jag har inget emot att förlora matcher, men det känns trist att spendera hundra timmar på ett spel utan att bli bättre på det. Att lägga ner så mycket tid, men inte se något resultat.

Den här dagen börjar inte heller så lyckat. Jag springer omkring i en timme i Super Metroid, utan att veta vart jag ska ta vägen. När jag äntligen hittar den hemliga vägen är det dags att lägga ner, och gå till bussen. Men i dagens fightingspelande är det inte Samus som gäller, utan Menat. Jag bestämmer mig för att börja dagens session med att studera lite Menat-gameplay på Youtube. Och vad passar bättre än att vända sig till den mest kände Menat-spelaren: Justin Wong? Det visar sig att han har en egen kanal på Youtube, och den har en riktigt skön lo-fi känsla.

Så jag sitter och kollar på hans videos och försöker göra samma sak med Menat i Street Fighter V, som han gör när han spelar. Det som är positivt är att jag förstår varför han gör de saker han gör. Att sedan kopiera det han gör och göra likadant är förstås något helt annat. Det är naturligtvis väldigt mycket som skiljer mig från ett fightingproffs, men jag skulle vilja säga att den största skillnaden är att proffset lyckas göra allting så mycket snabbare. Det finns verkligen inga pauser mellan en händelse och nästa händelse, medan mitt spel är fullt av pauser.

Det är pauser när jag tänker vad jag ska göra härnäst. Det är pauser när jag kollar in vad motståndaren gör. Det är pauser när jag är osäker vad jag ska göra härnäst. Det är pauser när jag försöker hitta rätt knapp på arkadstickan. Det är positivt att jag allt mer börjar förstå hur fightingmatcher fungerar och hur proffsen tänker, men det är ett stort arbete som väntar i att försöka eliminera, eller åtminstone korta ner, alla pauser i mitt spel.

Här är ett exempel på en lärorik video från Justins kanal, där han spelar med flera av sina favoritkaraktärer. Det är riktigt intressant och inspirerande att höra honom kommentera sina egna matcher:

Men det är inte bara Street Fighter på Wongs kanal, långt ifrån. Förutom att han rankar skräpmat, så får vi också den här trevliga nybörjarguiden till Super Smash Brothers Ultimate. Väl värd en titt!

Så nej, det blir inte så mycket spelande idag; jag sitter mest och kollar på videos på Justin Wongs kanal. Någon dag ska man ta det lite lugnt också.

Dag 20: Första segern på vilodagen

Idag är det egentligen vilodag, men med tanke på att jag var så slö igår och mest satt och kollade på Youtube, så beslutar jag mig för att köra hårt idag istället. Från början tänkte jag träna mera med Menat, men det blev istället Samus och Dark Samus i Super Smash Bros Ultimate istället.

På morgonen hittade jag en Samus-guide som var riktigt trevlig:

Igår kväll fick jag också mitt första råd under den här serien. Att jag är alldeles för offensiv i Super Smash Bros Ultimate, och att jag borde hålla mig undan motståndarna istället, och frustrera dem, så att de lämnar öppningar som jag kan utnyttja och straffa. Med dessa tankar i mitt huvud ger jag mig in i dagens Samus-spelande.

Efter en timme i träningsläget, där jag gnuggar alla Samus attacker, och framföra allt lär mig skillnaden i hur man skjuter iväg de båda olika missilerna, så är jag redo för online. Det finns ingen Arena som intresserar mig, så jag skapar en egen. Och det tar bara ett par sekunder och den första gästen är på plats. Efter den inledande en-mot-en-matchen är vi fyra spelare, och det roliga börjar.

LÄS MER: En fightingnovis dagbok – Mina drömmars fighter?

Jag testar att spela så fegt och försiktigt jag bara kan. Jag håller mig mest undan, och skjuter missiler från långt håll på mina motståndare. Det går riktigt bra och snart är jag en av de två sista kvar. Men hur ska jag göra nu när vi bara är två kvar? Jag har ju min motståndarens fulla uppmärksamhet? Jag fortsätter på det fega spåret och undviker min motståndare tills tiden går ut, och det blir Sudden Death. Nu har jag faktiskt kollat ut vilken attack som är den bästa att använda under denna avslutande del när vad som helst dödar, så jag fintar min motståndare, attackerar och min första seger i en fyramannamatch är ett faktum!

Sedan fortsätter det att gå bra, förutom att jag trillar av banan på egen hand ett par gånger för mycket i matcherna som följer. Det är verkligen något jag får jobba med. I övrigt dör jag ett par gånger på motståndarnas superattacker, när de spelar med karaktärer som jag aldrig mött förut. Ska jag hoppa eller gömma mig bakom en motståndare eller vad ska jag göra när superattacken är på väg? Det är inte så lätt att veta när en superattack kommer emot dig för första gången. Jag fattar tycke för Robin, som en av motståndarna spelar som. Det verkar vara en kul karaktär, som jag tänker testa framöver.

Jag avslutar dagens spelande med att vinna en tremannamatch, och jag kan äntligen lämna en onlinesession i Super Smash Bros Ultimate med positiva känslor. Dessutom så besegrar Sverige England i VM på kvällen och tar brons, så nu känns allt bra!

Justin Wong visar vägen mot lame:

Efter fotbollen fortsätter jag att titta på Justin Wong-videos. Nu när jag ska fegspela är det bäst att lyssna på mästaren inom genren. Här en mycket intressant och ingående genomgång i konsten att vara ”lame”, det vill säga att spela så defensivt och försiktigt som möjligt:

Här är en annan givande video där han rankar alla karaktärerna i Street Fighter V utifrån hur lame de är:

Tydligen går det alldeles utmärkt att spela defensivt med Cammy, medan Sakura är en betydligt svagare karaktär i defensiven. Så jag kanske ska fortsätta med Cammy och droppa Sakura då? Jag gillar också hans beskrivning av Birdies styrkor, så jag beslutar att testa Birdie en stund imorgon. Nu ska jag titta på de svenska målen igen!

Dag 21: Testar Birdie och går online med Menat

Mitt spelande i Street Fighter V har varit väldigt målinriktat och fokuserat under den här serien, så jag inleder dagens spelande med att göra lite vad som helst i spelet. Jag testar Birdie för första gången, spelar ett par Character Stories, spelar igenom Survival på ”Normal” med Menat utan att använda några bonusar, kollar på ett par instruktionsvideor, och spelar igenom Survival på ”Easy” med Birdie.

Spontant så gillar jag Birdie. Han hade ett roligt kast med kedjorna som dataspelarna inte alls var med på. Jag spelar som bekant nästan enbart med kvinnliga karaktärer, så det känns skoj att för en gång skull spela med en riktigt fläskig kille. Men problemet med att spela som kille är bristen på intressanta kläder. Medan en karaktär som Chun-Li har femton eller tjugo klädesplagg att skaffa och välja på så har killarna i spelet kanske två eller tre. Man vill ju verkligen klä upp sin karaktär med olika kläder, så att välja mellan två eller tre uppsättningar av kläder som alla är ganska trista är ingen höjdare.

Men dagens main event är dock att gå online med Menat för första gången. Det har gått jättebra med henne mot datorn, men mänskliga spelare spelar som bekant på ett helt annat sätt. Men jag har studerat Justin Wongs Menat-videos och jag har en plan.

Det börjar dock allt annat än bra. Jag är helt enkelt för nervös. Att båda spela med Menat för första gången online och dessutom spela in till Youtube blir för mycket på samma gång. Jag får stänga av inspelningen och koncentrera mig på matcherna. Då går lite bättre. Men det är en sådan där dag där jag tycker att jag spelar bra, men verkligen ingenting fungerar.

Framför allt går allting för snabbt. Jag inser vad jag ska göra, men jag hinner inte göra det innan ögonblicket är över. Mina anti-air attacker kommer några hundradelar för sent. Jag blockar stående någon hundradel för sent. Jag aktiverar V-triggern någon hundradel för sent. Och så vidare.

Det är i ögonblick som det här som jag börjar att tvivla på det jag håller på med. Är det verkligen värt att lägga ner en hel sommar på det här? Finns det verkligen en chans att jag kommer att bli bättre, eller är det bara bortkastad tid alltihopa? Finns det någon annan spelare som gett sig ut på ett liknande projekt? Jag har nu spenderat 113 timmar i Street Fighter V, och jag är fortfarande usel på spelet. Jag tänker mig att de flesta spelare som är usel på ett spel ger upp långt före 113 timmar, och spelar något annat spel, eller byter till en annan hobby.

Det är ingen tvekan om att jag lärt mig mycket om fightingspel sedan jag började den här serien. Jag förstår mycket bättre vad som händer i matcherna. Dessutom har jag en tydligare matchplan och jag vet vad jag ska göra i de olika situationer som uppstår under en match. Men det stora problemet är alltså att jag tänker för långsamt. Att jag reagerar för långsamt. Att jag inte trycker på knapparna nog snabbt.

Kan jag lära mig att tänka snabbare? Kan jag träna upp min reaktionsförmåga så att den blir bättre? Eller är det helt kört? Det jag kan göra, och det jag har försökt göra med Menat, är att begränsa antalet val i varje given situation. Att begränsa antalet möjligheter i varje tänkbar situation som uppkommer, för att på så sätt snabba på beslutsprocessen. Dessutom kan jag nöta dessa val i träningsläget tills de äntligen sitter i muskelminnet. Men hur långt räcker det, när jag tänker så långsamt?

Slutresultatet för dagen blir tre vinster och elva förluster. Det är inte så illa för att vara första gången. Kan vara värt att nämna att den första spelaren jag besegrade inte ville ha något returmatch, så där hade jag haft stora chanser att ta en vinst till. Nu är nästa mål alltså att tänka lite snabbare. Ska jag hårdträna shoot’em up-spel för att träna upp min reaktionsförmåga?

I nästa avsnitt:

I nästa avsnitt blir det ett oväntat avsked, en oväntad comeback och så gör vi ett nytt försök med Menat online… Vi ses!