4 minuter lästid

Om du var en av dem som spelade Far Cry 5 under fjolåret och tänkte att spelet behövde lite (läs mycket) mer rosa, då har jag något för dig. Far Cry New Dawn känns som en direkt fortsättning på det explosiva slutet från sin föregångare. Allt det som förgyllt våra exotiska äventyr sedan flera upplagor tillbaka återfinns här med en postapokalyptisk färgbomb som kuliss. När jag för första gången tilläts ta kontroll över spelets protagonist kände jag en behaglig känsla av att jag visste precis vad jag väntades göra och hur det skulle gå till. Vid det här laget kan jag spela Far Cry i sömnen, och jag fullkomligt älskar det. Det här är inte mitt första Far Cry, och det kommer definitivt inte vara mitt sista.

Världen har gått under men människorna bråkar fortfarande med varandra. Det är här du träder i som en anonym kapten med uppdraget att besegra en vildsint grupp banditer som försöker göra livet surt för mer eller mindre hederliga människor. Det inte är inte direkt en handling som får mig att hoppa av stolen av spänning. Trots några måttligt fängslande framträdanden av både nya och bekanta ansikten är dess handling den aspekt av Far Cry New Dawn som skiner som allra svagast. Spelets båda antagonister känns som en klassisk superskurk delad i två nästintill med identiska ansikten medan vår hjälte är lika likgiltig som sin föregångare. Det finns några ljuspunkter, vilket mestadels sker när vi blickar tillbaka mot tiden innan bomben föll, men överlag är detta ingen berättelse jag kommer minnas länge.

PÅ TAL OM VÄRLDENS UNDERGÅNG: Metro Exodus

Om bakgrunden och handlingen i Far Cry New Dawn lyser svagt liknar själva spelandet en mindre supernova. Den välkända formulan där dina handlingar samspelar med det absoluta kaos världen förser oss med fungerar bättre än någonsin tidigare. Allt från utforskande och transport till eldstrider och smygande känns väldigt slipat, och även om det inte för spelserien särskilt många steg framåt är det vansinnigt roligt att spela. Några tillskott finns att uppleva, såsom den ökade betoningen på resurssamlande och basunderhåll såväl som några nya uppdragstyper, men överlag känns det hela väldigt bekant. Lite som att återkomma till en väl omtyckt restaurang ett år efter föregående besök.

Min att-göra-lista blir ganska snart lång kort efter jag har släppts lös i Hope Countys sönderbombade landskap. Huvuduppdrag känns ofta strategiskt utplacerade för att jag ska stöta på något intressant på vägen dit. Den utforskarglädjen som infinner sig vid dessa tillfällen är en spelets höjdpunkter. Oavsett om det handlar om en fiendebelägrad utpost, skattjakt eller ett sidouppdrag är det alltid svårt att gå förbi en aktivitet utan att först ha utforskat allt som erbjuds. Dessutom är belöningen ofta av en väldigt önskvärd natur då allt småskrap jag samlar på mig används för att uppgradera min egen såväl som mina kompanjoners utrustning.

Jag gillar när spel låter mig bli gradvis starkare i takt med att jag spelar. Dessa rollspelsmekaniker är mer eller mindre standard i många moderna spel och Far Cry New Dawn är inget undantag. Det sker dock inte på ett felfritt sätt. Du låser upp färdighetspoäng genom att genomföra olika (oftast våldsamma) aktioner under spelets gång. Å ena sidan uppmuntrar detta spelaren till att utforska olika spelstilar men samtidigt hade troligen ett mer traditionellt ”fyll upp mätaren med erfarenhetspoäng”-system fungerat bättre med spelets engagerande utforskande. Själva färdigheterna är ofta ganska grundläggande, många av dem känns dessutom som förmågor spelaren borde tilldelats i början av spelet. Jag ser gärna att ett spel ger mig möjligheten av hitta eller köpa ett fiskespö hellre än att kalla det för en uppgradering.

LÄS MER: Yoshi’s Crafted World utmanar Yoshi-puristen i mig

Det är inte bara du själv som avancerar i utvecklingen under spelets gång, du tilldelas dessutom uppdraget att kontinuerligt uppgradera din hembas som så fint fått namnet ProsperityFar Cry New Dawn vill verkligen att du ska se allt spelet har att erbjuda, vilket även gestaltas i hur hembasen kan uppgraderas. En typ av uppgradering kräver att du rekryterar så kallade specialister genom diverse sidouppdrag medan en resurs som endast går att utvinna genom att ta över fiendens utposter är nödvändig i andra fall. På så vis är detta inget spel för dig som endast vill uppleva den huvudsakliga handlingen, speciellt inte eftersom vissa uppdrag kräver att basen är uppgraderad till en viss mån. Men de aktiviteter du ombeds göra för att möjliggöra dessa uppgraderingar är så trivsamma att de ofta känns lika engagerande som vilket huvuduppdrag som helst.

Far Cry New Dawn är ett välbekant och fruktansvärt roligt åtagande. Du kommer inte ligga sömnlös över några chockerande vändningar eller hänförande svek när det gäller berättandet. Däremot finns det en chans att du ligger och funderar kring om en målsökande bazooka eller en raketkastare med extra ammunition är bättre som ett kompletterande mördarverktyg. Om du trodde Far Cry skulle göra någon dramatisk omvändning inför årets upplaga kommer du tyvärr bli besviken. Om du däremot är på jakt efter en fartfylld och välkänd actionfilm i spelform har du definitivt hittat rätt.