10 minuter lästid

The Legend of Zelda: Breath of the Wild

Jag brukar co-op-spela med mina kompisar på lördagar, och på söndagar brukar det bli onlinspel som Forza Horizon 4 och Street Fighter V. Därför inleder jag vanligtvis veckan med ett par dagar single-player. Förra avsnittet slutade som du kanske minns med en cliffhanger: jag var redo att äntligen bege mig till Hyrule Castle och göra upp med Ganon.

Men tror du verkligen att jag genast gav mig av till slottet det första jag gjorde i måndags? Nej, istället sprang jag på en labyrint det första jag gjorde. Du vet hur det är: får man syn på en labyrint så måste man in i och undersöka den!

Efter att labyrinten var avklarad reste jag över hela världen och köpte upp alla bombpilar jag kunde hitta för att vara riktigt redo för striden med Ganon. Jag spenderade också en halvtimme med att laga mat. Jag satsade framför allt på sådana rätter som skulle ge mig full hälsa och extra hjärtan. Slutbossen borde ju rimligtvis knäppa mig på näsan både en och två gånger trots allt. Jag kokade även till en del brygder med olika egenskaper. Jag satsade framför allt på brygder som gav extra försvar, för jag gissade att det vad var som främst skulle behövas i slutstriden. Men även brygder som snabbade upp Link tänkte jag skulle kunna behövas i en maffig bosstrid, då det alltid är bra att snabbt kunna sätta sig i säkerhet när det börjar att osa katt.

Med tanke på att alla invånare i spelet hade hajpat upp Ganon som i princip oövervinnerlig genom hela storyn trodde jag att det skulle bli en otroligt lång och svettig slutfight, men så blev det inte alls. Slutstriden var allt annat än storslagen. Bossen hade egentligen ingenting att sätta emot mig. Visserligen var jag väldigt väl förberedd, men så här lätt trodde jag inte att han skulle gå ner. Jag antar att man skapat bossen på det här sättet, så att även den som inte slutfört alla huvuduppdragen skulle kunna besegra honom, men det går inte att förneka att slutstriden var något av en besvikelse efter all skräckinjagande hajp genom spelets gång.

LÄS ÄVEN: Speciella stunder: Öga mot öga med Ganon i Ocarina of Time

På så sätt klarade jag till sist Breath of the Wild, på samma dag som Ocarina of Time fyllde tjugo år för övrigt, något som jag först insåg efteråt. Det tog mig ganska exakt hundra timmar att klara spelet. Och då hade jag inte ens gjort hälften av sidouppdragen eller hälften av helgedom-uppdragen. Jag blev lite besviken att man inte kunde fortsätta spela efter spelets slut. Det hade varit kul att få rida omkring och höra vad alla tyckte om slutstriden. Men jag antar att det ska komma en uppföljare också…

Horizon Zero Dawn

Så fort jag klarat Breath of the Wild återvände jag till Horizon Zero Dawn. Även i det spelet börjar jag att närma mig slutet. Eller jag tror att jag närmar mig slutet, med tv-spel så kan man aldrig riktigt veta. Den här veckan kom jag till det ställe där Aloy till sist får veta sanningen om Zero Dawn, och då vet du som klarat spelet vet hur mycket kvar jag har av storyn, även om jag inte själv gör det.

Samtidigt fick jag även i belöning den sista färdighetspoängen jag behövde för att låsa upp den sista färdigheten på färdighetsträdet. De sista färdigheterna jag hade kvar var inga jag egentligen behövde – hur ofta dödar man en fiende medan man balanserat på ett rep liksom? – men det är alltid skönt att inkassera ytterligare en trophy. Har faktiskt inte så många trophies kvar i grundspelet – ytterligare en indikation på att jag närmar mig slutet.

Horizon Zero Dawn är ett mästerligt spel, men det går inte att förneka att The Legend of Zelda: Breath of the Wild på punkt efter punkt är det bättre spelet. Spelvärlden är mer levande, storyn är bättre berättad, striderna är mindre kaotiska, och så vidare. Horizon Zero Dawns trumfkort är den fantastiska grafiken och Aloy, som på alla sätt är en intressantare och mer levande karaktär än Link. Nästa gång verkar det som om hon ska få veta sanningen om sitt förflutna. Klarar du av det, Aloy?

Den ljusa sidan av Street Fighter V

Även mitt Street Fighter-spelande slutade förra veckan med en cliffhanger. Jag var i desperat behov att äntligen lära mig att göra en Shoryuken, och tänkte rådfråga Youtube om hjälp. Och Youtube visste förstås råd. Jag hittade följande video:

Med hjälp av instruktionerna i videon gick allting plötsligt mycket lättare. Att göra framåt och sedan dra av neråt-snettframåtneråt och slag har aldrig fungerat för mig, men genom att göra snettframåtneråt-neråt-snettframåtneråt och slag så gick allting plötsligt mycket lättare. Från att ha satt ungefär tre av tio försök att göra en Shoryuken  gick jag plötsligt upp till nio av tio satta försök. Jag kan förstås inte vara nöjd förrän jag sätter tio av tio, men det här är ett stort steg framåt.

Då flera andra karaktärer också har specialattacker som utförs med samma märkliga rörelse kan jag nu, förutom att göra en Shoryuken med Ryu och Ken, även göra en Shouoken med Sakura, en Cannon Spike med Cammy och en Tensenrin med Juri. Det här kommer att förbättra mina chanser att lyckas i spelet något alldeles extra, då det har varit en stor nackdel att inte kunna utföra den fruktade Shoryuken-rörelsen. Att inte kunna göra en Cannon Spike med Cammy har inte påverkat mitt spelande med henne så mycket, då jag fortfarande inte lärt mig det här med anti-air attacker, men att äntligen kunna göra en Shouoken med Sakura öppnar upp många nya möjligheter för mig.

Den mörka sidan av Street Fighter V

Precis när jag trodde att Street Fighter V inte kunde bli ett girigare spel, så lade de naturligtvis till reklam inne i spelet! Det går som tur var att stänga av eländet, men då missar man belöningar i spelet. Behåller man reklamen på, så får man lite extra Fight Money (spelets interna valuta) när man spelar online. Men reklamen dyker även upp när man spelar offline, trots att man inte får något extra för att titta på den reklamen!

Det finns ett enkelt sätt för spelföretag att tjäna mera pengar. Ett sätt som fungerat förut, och som kommer att fungera även i framtiden. Att sälja fler spel. Säljer du fler spel så får du in mer pengar, det är en enkel matematik. Och ju fler fans du skapar desto mer T-shirts och konstböcker kan du dessutom sälja. Det är sorgligt att Capcom helt har gett upp på att skapa nya Street Fighter-fans, och istället försöker att pressa varenda sista krona ur den få fans de ännu har kvar.

LÄS ÄVEN: Martins spelvecka: Bortglömda berg och brinnande bilar

Vore det inte ett fantastiskt försäljningsargument att skapa ett spel helt utan mikrotransaktioner, där man kan låsa upp alla kläderna och banorna genom att faktiskt spela spelet? Eller åtminstone ha ett system där du kan låsa upp alla kläderna och banorna, men samtidigt köpa dem för riktiga pengar för den som är lat eller dålig på spelet? Ett spel som Splatoon 2 har fått massor av goodwill tack vare att spelat i ett och ett halvt år har bjudit på gratis uppdateringar varenda månad. Det har skapat ett rykte om spelet i spelvärlden som har gjort att många flera har köpt spelet. Det kanske till och med har bidragit till att några har valt att köpa en Nintendo Switch? Det är säkerligen en del av Nintendos strategi för att kränga konsoler.

Istället har Street Fighter V fått ett rykte om sig att vara ett väldigt snålt och ett väldigt girigt spel. Och det var alltså långt innan Capcom beslutade sig för att stoppa in reklam i spelet också! Jag har inget problem med att betala för DLC-karaktärer, för de innebär trots allt nya spelmässiga möjligheter, men kostymer och banor borde man för guds skull kunna låsa upp inne i spelet. Utan att behöva titta på reklam. Det är här en sorglig och motbjudande soppa, som vi säkerligen inte ens har sett slutet på.

Köplust i Street Figher V

Jag nobbar egentligen allt vad mikrotransaktioner heter i spel. Jag strutar helt enkelt att köpa spel som innehåller sådant överhuvudtaget. Jag har gjort ett undantag för Street Fighter V. Jag tycker att ett spel med mikrotransaktioner kan jag engagera mig i. Dels för att jag älskar Street Fighter. Dels för att i och med att jag skriver om spel, och är aggressivt negativ till mikrotransaktioner, så är det en fördel att faktiskt upplevt i alla fall ett spel som nersmutsats av dem.

Så, let’s go shopping!

I veckan blev Cammys Holiday-kostym äntligen tillgänglig igen. Jag köpte den till Playstation 4 förra julen, men under året har jag gått över från att spela på PS4 till PC, så nu behövde jag den till min dator för det rätta julfirande. En jul utan Cammy i katt-tomte-kostymen, det går ju inte!

Det var även två andra kostymer jag har varit ute efter, men varit för snål (eller smart?) för att köpa. Karins sport-kostym och Ibuki sport-kostym. Nu när det dök upp en samling med alla sport-kostymer, så var det bara att slå till. Karin och Ibuki har som vi ser rätt olika inställning till det här med sport:

Sakura vågar sig online

Med tanke på att Street Fighter V var gratis att spela den här veckan, så tänkte jag att jag skulle våga mig online med Sakura för första gången, då jag gissade att chansen att få möte några andra nybörjare skulle vara stor. Jag spelade tre matcher och vann alla. Så helt usel är jag inte. Jag kan spöa upp nybörare i alla fall!

Capcom Cup 2018

Under helgen gick den avslutande och den penningstarkaste Street Figher-turnering av stapeln. Under tre dagar gjorde årets mest framgångsrika Street Fighter V-spelare upp om den åtråvärda Capcom Cup-titeln.

Med tanke på att söndagens topp åtta brukar ta tre till fyra timmar och att lördagens tävlande med att få ner de bästa trettiotvå till de sista åtta tar ytterligare så där tio timmar, så är det här alldeles för mycket e-sport för mig att se på en enda helg. De brukar ta ett par veckor innan jag tagit mig igenom allt.

Hela härligheten finns att beskåda på Capcom Fighters Twitch-kanal. Den kostar femtio kronor i månaden (money, money, money), men det tycker jag det faktiskt är värt om du älskar Street Fighter och e-sport. För det här brukar vara ypperlig underhållning. Jag har bara hunnit se en timme av lördagen ännu, men hittills har det varit spännande och underhållande så det räcker. Jag hoppas att jag hinner se hela turneringen inom en månad, som jag inte behöver betala för en månad till.

Veckans hajp

Ytterligare ett par trailers från The Game Awards har tittats på under veckan. Ni som känner mig vet att jag älskar ninjaflickor. Älskar, älskar ninjaflickor! The Pathless handlar om en ninjaflicka som drar runt och skjuter pil på monster och djur i vackra skogar. Succe förstås!

Terraria

På lördagarnas Co-op-Kaos Hos Albumpojken brukar vi byta spel varenda lördag, men nu har vi tydligen fastnat i Terraria. Medan mina kompisar hackade sig djupt ner i underjorden och stötte på giftspottande salamandrar, spindelaktiga Wall Creepers och en stöddig, spjutkastande Gladiator, medan de hittade gruvvagnsbanor och annat skoj, så tog jag det lugnare närmare ytan. Jag såg äntligen till att bygga igen källaren till mitt hus i vinterlandet, så att det inte dyker upp en massa zombies genom golvet så fort det blir natt.

Sedan fokuserade jag på att inreda mitt vinterhus med så många fina möbler som möjligt, men här fick jag problem. Jag ville bygga ett badkar i ädelträ, men hur jag än fixade bland menyerna vid varanda crafting-möbel så fick jag inte till det. Medan mina kompisar glatt byggde möbler i glas och smidde vapen i alla möjliga metaller, så kunde alltså jag inte ens få till ett sketet träbadkar.

Ja, efteråt så googlade jag förstås ”how to make a wooden bathtub in terraria”. Nästa gång, då ska ni få se på badkar!

Forza Horizon 4: Fortune Island

Veckans största händelse, till och med större än att klara Breath of the Wild eller att Capcom förlorat sitt sista uns av värdighet, var att den första Forza Horizon 4-expansionen – Fortune Island – hade premiär under torsdagen! Senare i veckan kommer en separat text med alla mina intryck från de första dagarna med den.

Men redan dagen innan expansions-premiären hände en rolig sak. För att fira att Fortune Island skulle släppas så hade jag skrivit en text om alla förändringarna som spelmakarna hade gjort spelet efter att det släpptes och förvandlat det till ett mästerverk. Men jag upptäckte att jag saknade flera bilder till texten. Egentligen hade jag inte tänkt spela något Forza Horizon 4 dagarna innan expansionen släpptes för att vara riktigt hungrig på spelet till den nya premiären. Men nu var det vara att dra igång spelet och försöka att återskapa några av de saker som jag skrivit om i texten. Att skriva om spel kan onekligen leda en in på spännande och oväntade äventyr, för det här var något av det roligaste jag har haft med spelet!

Nästa vecka:

Nästa vecka är oddsen långa på att det kommer att bli mycket mera Forza Horison 4: Fortune Island. Jag hoppas också att det kommer att bli tid till mera Horizon Zero Dawn, nu när jag lämnar mig slutet. Och så ska vi se om jag äntligen kan få till ett brädbadkar! Den första januari kommer jag, som jag tidigare skrivit om, att börja köpa spel igen, och då kommer de nya spelen fullkomligt att forsa in. Det kommer att bli en mycket, mycket spännande januari!

Vi hörs!